19420131 - S. M. U:s ungdomskurs i Hogrän.

S. M. U:s ungdomskurs i Hogrän.
Givande föredrag under fredagen.

Margareta Nyrén.

S. M. U:s ungdomskurs fortsatte på fredagen i Hogrän under kand. K.-G. Isakssons ledning. Efter frukosten följde bibelstudium över ämnet "Guds löften" av sekreterare Isaksson, vilken framhöll att Guds löften stå som en väldig båge över jorden, en lysande brygga av löften. Hela vår kristna tro är grundad på dessa löften. Kristendomen står eller faller med dem. Guds löften gälla alla personligen. Det första löftet är löftet, att Gud vill ha med mig att göra. Det andra är, att ban bar en plan med mitt liv, och det tredje är, att Gud till sist skall segra. Guds eviga löften mynna ut i denna strålande fanfar: Gud skall segra trots allt. Med sådana löften lönar det sig att kämpa på det godas sida här på jorden. Det lilla goda, det uns av barmhärtighet, som ändå finns kvar i denna onda och hatfyllda tid skall visa sig ha segermakten till bundsförvant. Vad betyder inte denna förvissning, att kärleken skall segra i vår tid. Sann tro på löftena gör att de bli verklighet.
Efter bibelstudiet följde föredrag av Margareta Nyren över ämnet "Synd som hinder, liv som befriar".
Med utgångsord i från Luk. 9, 23-24 framhöll föredragshållaren att tiden behöver en ny människotyp, som är öppen och fri, utan fruktan, ärlig infar Gud. Vi skola vandra i ljuset — i sbsolut öppenhet inför Gud. Inte bättre och inte sämre än vi äro — båda delarna äro synd. Johannes döparen svarade öppet och förnekade intet, när man frågade honom, vad han sade om sig själv. Han var allenast rösten som ropade.
De synder, som binder människorna. ha olika namn, men alla hindra oss att leva ett liv i frihet. Talaren underströk hur man förr givit en hel del olika namn på synd, men glömt bort att det som binder kommer inne från vårt eget liv. Vår självupptagenhet hindrar oss från att leva ett fritt liv och är därför synd. Avundsjukan hindrar även människan att leva i frihet, den hindrar den verkliga gemenskapen med andra. Vår egen stolthet blir även en synd som binder. Om någon tror sig något vara, så bedrager hen sig själv. När den ene tror sig något vara, så blir detta ett hinder i gemenskapen människor emellan. Även anseende till personen säger oss skriften är synd. Man kan ej komma människor till hjälp, om vi ha anseende till människor. Kritik är flykten undan ansvar. Människorna har stor benägenhet att baktala varandra, men från allt det- ta måste de frigöras ifrån. Gud kan inte frigöra en människa förrän hon ser att allt detta är synd då först förmår han att hjälpa. Vi kan inte själva frigöra oss, utan vi måste lämna ut allt åt Gud och då kan han frigöra oss. Först då en ung människa upplever syndens verklighet i sitt liv, så kan Gud göra henne fri.

Efter föredraget följde en stund samtal, då flera talare hade ordet.
Efter middagsrasten höll sekreterare Isaksson föredrag över ämnet:: "Huru skall jag bruka min bibel, så att gudsordet blir levande".

Talaren gav en del råd och vinkar till de unga, hur de skola använda sin bibel. Många ha den känslan att bibelordet ej är levande för dem och de måste hjälpas fram till kärlek av detsamma. Först framhöll talaren att vår läsning av ordet ej får bli en vana utan bör vara ett behov. Det får inte bli en prestation, ej heller ett lexikon, som vi slå upp i brydsamma lägen för att få hjälp. Vi få ej fästa oss vid det yttre, utan ordet vill visa oss i vilket läge vi äro och hjälpa oss komma in i en rätt ställning till Gud. Denna bibelläsning kräver en viss förberedelse. Bön är nödvändig för att rätt förstå ordet. Jag måste fråga mig, vad Gud vill uppenbara i ordet, samt söka komma in i det historiska sammanhanget. Till sist bör jag fråga mig själv, har detta något att säga mig personligen.

En stunds intressant samtal följde efter föredraget.
Dagens enskilda överläggningar avslutades med gruppsamtal, pojkar och flickor i skilda grupper samtalade om dagens ämnen.
Kvällens offentliga möte inleddes av evangelist Arthur Eriksson, Burgsvik, med bibelläsning och bön. Sekreterarne Margareta Nyrén, K.-G. Isaksson och Arnold Sandberg talade. En för kursen sammansatt musikförening sjöng ett flertal sånger. Dessutom sjöngo Arthur Eriksson och Berthil Söderström var sin solosång. Det välbesökta mötet avslutades av pastor Herbert Karlsson med nåra manande ord och bön.
Kursen fortsätter under lördagen med enskilda möten och under söndagen med offentliga, då kursledarna tala och ett 25-tal sångare medverka med sång.



Gotlands Allehanda
Lördagen den 31 Januari 1942
N:r 25