19150116 - Kriget.

Kriget.

Den franska offensiven i Vogeserna och Frankrikes sista militära kraft.
»Se på Vogesernas sluttningar!» är det svar en fransk auktoritet gifvit på frågan hvar det stora franska genombrytningsförsöket, hvarom det nu redan länge talats, skulle komma att ske.
Redan nu tilldrar sig aktionem i Vogeserna en särskild uppmärksamhet; den Joffreska offensiv, som tog sin början i midtea af december, har här vunnit sina mest betydande resultat. Som annat än ett litet förspel till genombrytningsförsöket kunna emellertid dessa operationer ej betraktas liksom denna franska vinteroffensiv i sin helhet tydligen varit mera afsedd att utgöra ett led i utmattningskriget än att framkalla något större afgörande.
Ty ett sådant kan, såsom redan förut framhållits, knappast vara att vänta före våren. Främst därför att först då de normala förutsättningarna för en verksam krigföring inträda, men också därför att man först om ett par månader kan vänta att den väl afbalanserade jämvikten i de krigförande styrkeförhållanden skall kunna rubbas.
Med de trupper, fransmännen nu äga, kunna de kanske icke blott hålla tyskarna stången, och hindra dem att tränga vidare fram mot landets hjärta, utan också, såsom de senaste veckorna visat, sakta pressa den långa fronten norrut. Att drifva tyskarna ur sitt eget land och ur Belgien — därtill äro de för svaga: innan de kunna, hoppas att uppnå målet måste deras s. k. andra armé bli färdig.
Det är intet tvifvel om att det pågår ett energiskt arbete på uppsätta en sådan. Krigsminister Millerand har iakttagit och iakttar alltjämt en djup tystnad om de fortsatta franska rustningarna och allt har gjorts för att hålla saken så hemlig som möjligt, men det har under månadernas lopp sipprat ut ett och annat om det energiska arbete som den franska härledningen utför bakom fronten.
Först och främst har man finsiktat rullorna öfver äldre årsklasser: allt manskap af ärgångarna 1887 till 1909 — alltså män i åldern 25 till 47 år — som varit frikalladt frän krigstjänstgöring, har fått order att infinna sig till förnyad mönstring. För att få alla till fälttjänst användbara soldater till fronten tillsatte Millerand i början af december särskilda kommissioner med uppgift att uppspåra alla s. k. embusqués, d. v. s. folk som genom inflytelserika relationer eller på annat sätt lyckats befria sig från aktiv tjänst genom att ställa sina automobiler till statens tjänst och själfva föra dem, genom att ta något liten bekväm post i någon af de otaliga byråer, kontor och kommissioner, hvarmed de franska ämbetsverken äro välsignade, men där deras tjänst lika väl kunde skötas af folk som är absolut odugligt för krigstjänst Gaulois har förklarat att man af unga fransmän, hvilka som »fils de papa» förstått att undandra sig egentlig krigstjänst, skulle kunna bilda minst en armékår, Clémenceau förklarar att de skull räcka till för att uppställa två.
Vidare har Millerand — likaså i början af december — beordrat mobilisering af alla reservsoldater och allt territorialarméns manskap intill 40 års ålder (alltså icke territorialarméreserven i hvilken man tjänar från det 41:a till det 47:e året).
Och slutligen har han i likhet med den tyska härledningen sörjt för bildandet af nya härar af de enligt lagen ännu ej värnpliktige rekryterna. Årsklassen 1914 inkallades redan i september, årsklassan 1915 har nyligen mobilserats. »En del af dessa pojkan», skrifver en schweizisk korrespondent, »tvektes ännu vara dåligt utvecklade men militärtjänsten gör underverk i den vägen.» Och nu i januari skall årsklassen 1916 under fanorna.
Hvarje årsklass ger ungefär 250,000 rekryter; af den senaste torde man dock knappast kunna använda mer än 150,000. Dessa tre årsklasser tillsammans komma alltså att bilda en styrka på cirka, 650,000 man; »les embusqués» och det till territorialhären hörande manskapet kommer »den andra armén» att kunna bringas upp till en styrka af en miljon man.
Denna armé är det alltså som om ett par månader skall rikta den stora offensivstöten mot Tyskland. Den lär för närvarande vara koncentrerad i yrakten mellan Loire och Doubs, sydväst om Besancon — själfva dess förläggningsort talar för den teorien att det är i Vogeserna som man har att vänta genombrytningsförsöket. Genom dess bergpass skall den göra sin framstöt mot tyskarnas vänstra flygel i Elsass, medan samtidigt den första linjens arméer fasthålla tyskarna i det skyttegrafskrigets famntag, hvari de bägga parterna redan så länge slutit hvarandra.

Artillerikriget.
En af orsakerna till, att tyskarna i början af kriget gjorde så förbluffande raska framsteg, var att de hade en rik uppsättning af grofva haubitser och mörsare samt tunga kanoner. De hade härvidlag länge ett verkligt försprång. De hade mera artilleri af detta slag än fransmännen, och det ingick som ett betydande led i den tyska härorganisationen. Vid Aisneställningen hade tyskarna genast sitt grofva artilleri i ställning, medan fransmännen först så småningom fingo fram sitt. Emellertid tyckets nu ett omslag ha inträdt. Dels ha svåra kanoner kommit från England och dels torde sådana hämtats upp till slaglinjen från den franska flottan.  Dessutom ha kanongjuterierna gjort sitt yttersta för att producera nya pjäser. Det är till detta svåra som de allierade nu sätta sitt hopp om att kunna »bryta den tyska muren». Striden antager därför mer och mer karaktären af en artilleriduell. Först när det grofva artilleriet gjort motståndaren »mör», kan infanteriets anfall med någon utsikt till framgång taga sin början. Det är dock den olägenheten med användningen af det svåra artilleriet, att det är mycket besvärligt att transportera. Medan det lätta artilleriet kan köras från plats till plats i traf och galopp, kunna de grofva kanonerna blott transporteras i skridt och fordra dessutom äfven goda vägar. Har ett angrepp misslyckats på en punkt, tar det tid att förflytta det grofra artilleriet och samla det på en annan punkt. Och i detta afseende har de, hittills visat sig, att tyskarna under de svåraste förhållanden röra sig afsevärdt ledigare än fienderna både väster- och österut.

Enver pascha själf öfverbefälhafvare i Kaukasien?
De turkiska trupper, som slåss vid Karaurgan, beläget ungefär 20 km. sydväst om Sarikamysj på den kortaste vägen till Erzerum, bestå af rester af den vid Sarikamysj slagna styrkan och af en kår friska trupper från Oltydistriktet eller af trupper från turkarnas västra flank med förstärkningar från Erzerum, ehuru det är osannlikt att garnsonen där skulle i betydligare grad försvagats. Man tror att krigsminister Enver pascha själf för befälet. De turkiska trupper, som icke deltogo i slaget vid Ardagan, ha blifvit fullständigt skingrade. Vid Olty pågår icke längre någon strid. Allt detta enligt ryska rapporter.

Engelsk aktion i Röda hafvet och vid Syriens kuster.
Från Konstantinopel meddelas: Enligt tillförlitliga meddelanden har turkiska vaktposten i Schischen, 7 mil från Akaba, beskjutit ett hydroaeroplan, som gått upp från engelska kryssaren Minerva, samt genom att förstöra dess båda vingar och propellern tvingat det att gå ned. På maskinen fann man en karta, på hvilken Wadi-el-Arabadalens riktning var angifven. Obseraadören togs till fånga, men föraren undkom och efterspanas nu.
Engelska kryssaren Doris, som sedan någon tid kryssat i de syriska farvattnen och förstört telefonledningarna, landsatte 9 dennes trupper vid Sarischi, hvilka dock till följd af kustvaktens kraftiga motstånd åter måste gå om borde kvarlämnande 11 ammunitionslådor och en mängd redskap. Följande slag företogs från kryssaren en ny landstigning på kusten i närheten af Alexandrette.
Engelsmännen ha mot folkrättens bestämmelser beskjutit öppna städer med kanoner och maskingevär och därvid dödat 2 kvinnor, 2 unga flickor och en gosse.

Flottaktionen i de turkiska farvattnen.
Enligt kompletterande detaljer som inkommit till ryska telegrambyrån angående sjöstriden 4 dennes nära Sinope, tillfogade den ryska artillerielden kryssaren Medjidie ansenliga skador. Ehuru Medjidie lyckades undkomma, blef den af kryssaren konvojerade ångaren Maria Rosetta, hvilken hade naftalast till Trapezunt ombord, skjuten i sank.
Den 6 observerade vår flotta, säger en rysk rapport, nattetid kryssarna Breslau och Hamidie. Elden från våra fartyg förstörde strålkasteren på Breslau, hvarpå de två fientliga fartygen upphörde med eldgifningen och försvunno i mörkret.
En kuriös detalj berättas från turkiska flottans verksamhet i Svarta hafvet. Kryssaren Breslau bombarderade turkiska truppernas ställningar nära Limar norr om Hopa. Till följd af detta bombardemang intogo våra trupper utan hinder dessa ställningar, hvilka turkarna således nödsakades utrymma.

Ur dagens post.
Hvad betyder den tyska framstöten vid Soissons?
Man vore frestad att fråga, om tyskarna påbörjat en ny allmän offensiv, efter de två senaste dagarnas tyska och franska rapporter. I trakten strax norr om Soissons, där stridsfronten bildar liksom ett stort knä, ha tyskarna, sedan de franska angreppen tillbakaslagits själfva gått till anfall och i det närmaste genombrutit den franska linjen. Då artilleriet är placeradt långt bakom de egentliga skyttegrafvarna, måste tyskarna på en mindre sträcka ha kommit igenom den franska ställningen.
Angreppets allvar framgår också däraf, att i rapporten tillkännages att anfallet skedde under kejsarens ögon. Ett annat meddelande, som, stärker förmodan om anfallets styrka är tillägget i den franska rapporten, att Aisnefloden stiga öfver sina bräddar och bortryckt ett par broar, hvarigehom fransmännens förbindelselinje hotas. I ställningen vid Soissons flyter Aisnefloden i väst-östlig riktning, så att fransmännen ha flodeh i sin rygg. Ett förstörande af ett par bryggor kan naturligtvis icke i och för sig innebära ett hot mot de franska förbindelselinjerna, men sker samtidigt med flodens öfversvämning ett framgångsrikt tyskt anfall i flodens närhet, kan ställningen bli hotad nog. Sannolikt får man tolka det franska meddelandet som ett förebud till, att fransmnänen vid Soissons ämna i nödfall gå tillbaka öfver floden och nu vilja motivera detta med öfversvämningen och bryggornas rasering.

Staden Arras delvis jämnad med jorden.
Från Arras meddelas att staden lidit fruktansvärdt under det långvariga bombardemanget. Flera af stadens kvarter äro fullständigt jämnade med market. Endast 3,500 af stadens invånare ha stannat kvar. Alla de öfriga ha flytt. Främsta raden af tyska löpgrafvar är endast 1,500 m. aflägsen från staden.

Tyska undervattensbåtar vid Dover.
Officielt föreligga icke ännu närmare detaljer rörande ett rykte om tyska undervattensbåtars uppträdande vid inloppet till Dovers hamn. Ur privat källa meddelas däremot närmare det detaljer. Vakten på vågbrytaren berättar sålunda, att han sett undervattensbåtarna. Han rapporterade genast hvad han sett. Strålkastare började genast genomsöka farvattnet. På samma gång gingo flera torpedbåtar ut och man hörde kanondunder, men det tycktes som om undervattensbåtarna lyckats undslippa. Det heter att man sett undervattensbåtarna alldeles. inne vid hamninloppet.

Engelska landstigningsplaner vid holländska gränsen?
Nieuve Rotterdamsche Courant skrifver att enligt militära sakkunniga uttalanden kunna de tyska åtgärderna vid holländsk-flandriska gräsen ej hindra en engelsk landstigning. Hvad betyda de tyska ansträngningarna? frågar tidningen. Menar den tyska generalstaben fortfarande, att England, som häfdar att skydda småstaternas neutralitet, ämnar tilltvinga sig tillträde till Antwerpen genom Schelde ?
Tidningen Telegraaf påstår sig veta, att den tyska och österrikiska befolkningen i Antwerpen fått order att inom den närmaste framtiden lämna staden(?)

Alla belgiska divisionsgeneraler afskedade och ersatta.
Den belgiska arméns reorganisation är nu afslutad. Alla förutvarande divisionsgeneraler ha afskedats så att de högre befälsposterna kunna besättas med yngre krafter. Belgiska armén räknar ännu 100,000 man. General Bertaud, som med stor bravur deltagit i de fem senaste månadernas strider, har nu trädt tillbaka på grund af hälsoskäl.

I öster.
På den östra krigsskådeplatsen rider nästan ett slags stillestånd, sedan ett ryskt anfall i Ost-preussen tillbakaslagits med förlust af några hundra fångar. Annars är ingenting från det hållet att mäla.
Från Kaukasus rapportera ryssarna alltjämt framgångar, men samtidigt ockupera turkarna allt större områden i Persien.

Oerhörda skador i Warschan af flygarbombardemanget.
Enligt hvad Kurjer Warschawsky meddelar, ha de tyska flygarnas senaste bombkastning i Warschau åstadkommit oerhörda skador. Omkring 40 hus föllo offer för branden i petroleumlagret, hvilket förorsakades af en bomb, och bombardemanget lär äfven ha kraft flora minniskolif. De tyska flygarna nedkastade en dag bomber på ett tjugotal ställen. De beskötos af fortens kanoner, men tycktes icke ha lidit någon skada.

Bulgarisk-rumäniska förhandlingarna inför sin afslutning.
Till Paris ankomna meddelanden fastslå, att Rumänien fortsätter sina krigsförberedelser med största ifver. Förhandlingarna med Bulgarien stå omedelbart inför sin afslutning. Mellan de två länderna har enighet uppnåtts, gående ut på bland annat att hamnstäderna Dohrudscha och Baltschik tillsammans med de omkringliggande landsträckorna återgifvas till Bulgarien.

Bryan vill ha bättre besked.
Utrikesminister Bryan har sändt engelska regeringen en skrifvelse, i hvilken han helt kort tackar för mottagandet af det preliminära svaret på amerikanska noten samt meddelar, att han ämnar uttala sig närmare först sedan Englands fullständiga svar å noten föreligger.

Sjökriget.
Den nya Emden.
Återstoden af Emdens besättning har, som förut omtalats, bemäktigat sig en gammal engelsk tremastare Ayesha. I detta fartyg ha de apterat några kanoner och ett till deras förfogande stående maskingevär. Dessa vapen utgöra, jämte en reparerad gammal mörsare, som redan förut fans ombord på Ayesha, segelfartygets bestyckning. Nu utgör denna seglare en skräck för alla engelska sjöfarande i de ostindiska farvattnen och har många gånger gäckat snabba engelska kryssares försök att infånga den.
För någon tid sedan kapade Ayesha en engelsk kolångare Oxford. Större delen af det tyska manskapet flyttade då öfver till denna, som nu i egenskap af Emden n:r 2 anställer jakt på de engelska och franska handelsfartygen.
Man befarar i England, att redan en hel del engelska handelsfartyg fallit offer för den, ty från flera dylika ångare ha underrättelser sedan lång tid saknats. Marinmyndigheterna i Rangoon ha nu utsändt en offentlig varning för Ayesha och Oxford jämte en utförlig beskrifning på de båda fartygen.
Enligt ett Paristelegram den entarar franska marindepartementet kategoriskt de från österrikisk sida utsända meddelandena om att franska slagskeppet Courbet skulle ha skjutits i sank af en österrikisk undervattensbåt.



Gotlands Allehanda
Lördagen 16 januari 1915
N:r 12