19150219 - Kriget.

Kriget.

Den store blockaden mot England.
Spänningen i Tyskland
är mycket stark, men bergfast lita alla utan undantag på den tyska amiralstabens försäkran, att Tyskland miste bli segrare i detta blockadkrig. Tidningarnas betraktelser äro alla stämda i samma beslutsamma och segervissa ton, och från alla hill uttalas än en gång den förhoppningen, att de neutrala staterna måtte anpassa, sig efter krigsläget, aå att det måtte bli möjligt för den tyska marinen att trots blockadkrigetsobönhörlighet undvika att skada deras fartyg.
»Vårt tillkännagifvande», skrifver Vossische Zeitung, »är icke buff, utan bittraste sanning; vi ha gjort hvad vi kunde för de neutrala, statera och ha i vart tillmötesgående gått så långt som det varit förenligt med våra intressen. Det är icke vi, som sökt konflikten med de neutrala staterna; det är England, som sökt frambesvärja denna tvist. Och om den neutrala handelssjöfarten lider skada, har den ingen annan än England att tacka därför.»

Engelsmännen äro segervissa.
Flottan skall ut och göra slag i saken.
Winston Churchills stora tal med dess välberäknade slag på stora trumman för Englands flotta, hvarje sann engelsmans stolthet och ära, har gjort en oerhörd verkan i landet. De antydningar, ministern gjorde om förkrossande slag, som komma att riktas mot Tyskland, ha därjämte lifligt satt fantasien i rörelse och vinna obetingad tilltro. »Äfven för hundra år sedan låg faran i de neutrala staternas hållning, men England skall respektera deras intressen», sade talaren, som slutligen utropade: »Vi stå, för ett nytt Trafalgar: Historien upprepar sig själt»
Reuters byrå är ej mindre lyrisk i sina utläggningar af det intryck, talet gjort i pressen och bland allmänheten.

Den kungliga flottan heter det, har sopat bort den tyska flaggan, från alla haf och beskyddat transporten af millioner man såväl närbelägna farvatten som från jordens alla hörn. I de senate stora sjöstriderna har flottan visat sin oöfvervineliga öfverlägsenhet öfver de tyska fartygen och de tyska sjömännen. Den har förstört tyskarnas handel på världshafven och därmed gjort de allierade en oskattbar tjänst. Hvad som kommer tyskarna att skumma af raseri är dess tysta, osynliga, oemotståndliga tryck.

Dessa utgjutelser ge ju en föreställning om den segerberusning, Winston Churchill förmått åstadkomma på förhand. En skeptisk iakttagare kan emellertid ej låta bli att tänka på samme ministers stora bluff, då han skulle »rädda Antwerpen».
Otvifvelaktigt har dock England pålitligare maktmedel nu till sjöss, än det den gången presterade till lands.
Äfven på redarna och försäkringsbolagen har framhållandet af flottans oöfvervinnelighet gjort starkt intryck. Vid ett möte af ombud för dessa i måndags förklarade flera talare, att man måste vara beredd på förluster; men medvetandet om, att den engelska flottan icke kommer att förhålla sig passiv samt att de tyska undervattensbåtarnas antal är relativt ringla, gör, att man visserligen räknar med tillfälliga framgångar för tyskarna, men dock icke tror att de någonsin genom sin stort anlagda aktion skola uppnå något totalresultat.

Luftskepp och minor.
Från Berlin telegraferas, att Väldiga förberedelser träffas för »handelskriget». Striden kommer att föras icke blott med torpeder och minor, utan äfven med luftskepp, hvaraf ett stort antal iordningstälts för detta ändamål.
Beträffande utläggandet af minor uppges, att också engelsmännen ämna lägga ut sådana af en särskild konstruktion, afsedda till försvar mot undervattensbåtar, och att dessa komma att i hög grad hota den neutrala söfarten. De tyska undervattensbåtarna komma naturligtvis äfven att utlägga minor, — »men», säger ett officiöst meddelande, »i öfverensstämmelse med folkrättsliga regler endast vid den brittiska kusten, dock utmed hela dennas omf?attning, alldenstund engelsmännen ju förklarat alla sina hamnar som krigshamnar».

Förvildning.
Från tyskt håll har framkastats ett rykte att engelsmännen skulle med vett och vilja ämna sänka ett par neutrala ångare för att sedan skylla på tyskarna. Detta från Hamburg telegraferade påstående kunde ju upptagas tämligen lugnt, därest det icke vore ett uttryck för att båda fienderna gent emot hvarandra kastat alla regler öfver bord, som hittills gällt vid krigföring civiliserade stater emellan. De utomstående måste med sorg och häpnad betrakta detta skådespel af väldig tragik, där två af de högst civiliserade nationerna i världen spänna hvarje sena, hvarje nerv och hvarje tanke för att tillintetgöra hvarandra. Vår tids mest civiliserade stater äro tydligen icke en bit bättre än forna tidens barbariska.

Skall posttrafiken kunna skyddas?
Holland har aflåtit noter till England och Tyskland af ungefär samma innehåll som de skandinaviska staternas. Från London förljudes att diplomatiska underhandlingar lära pågå mellan Holland och England om medel att trygga den fortsatta prostförbindelsen mellan de båda länderna utan hänsyn till den tyska blockaden.

Vi få ingenting veta!
Engelska amiralstaben har beslutit att inga fartygsförluster hädanefter få offentliggöras.
En norsk röst.
Verdens Gang skrifver: Om man skall tro de tyska förklaringarna. skall fr. o. m. torsdag sättas i gång ett undervattenskrig längs de brittiska kusterna, som världen hittills icke sett maken till, och detta krig gäller icke allenast de fientliga krigsfartygen och krigsredskapen, utan gäller i ännu större utsträckning handelsflottan. Det nuvarande världskriget har utvecklat sig till en sådan desperation, att man icke en gång vet, om man skall hedra det med namnet krig. Detta ord, som dock dryper af blod och skräck, förekommer oss likväl nästan för godt. Det skall mycket snart visa sig, huru Tyskland ämnar föra detta nya slagsmål, och
hvilken grad detta slagsmål kommer att gå ut öfver de neutralas sjöfart, beror i första hand på, huru Tyskland tänker föra det. Den Nordsjöspärrning, som Storbritannien på sin tid etablerade, har som bekant omhänderhafts så, att de neutrala haft föga skada af densamma. Världen kommer i alla fall att med utomordentlig uppmärksamhet följa de kommande dagarnas händelser till sjöss. När man i Storbritannien förklarar de tyska föranstaltningarna för bluff, är detta nog att se alltför sorgläst på sakerna. Tyskland plägar icke bluffa. Det kommer utan tvifvel att ödelägga stora värden och utgjuta mycket blod i det krig, som nu påbörjats».

Äfven fransmannen skola förs falsk flagg.
Från Rotterdam telegraferas till Tägl. Rundschau, att enligt meddelande i tidningarna därstädes franska amiralitetet utfärdat befallning att också alla franska ångare, som gå genom Kanalen, skola föra neutral flagg.

Katastrofen i öster.
De viktigaste skedet af vinterbataljen vid de Masuriska sjöarna bildade striderna i och omkring Lyck, hvilken stad hittills, utgjort en fast stödjepunkt för ryyssarna. De tyska trupperna lyckades 14 febr. i närvaro af kejsar Wilhelm, som uppehöll sig vid fronten, kasta fienden ut ur hans ställningar vid staden.
Knappt hade — heter det i Wolffs rapport — segrarna ryckt in i staden, förr än äfven kejsaren drog in i den, därvid han på hufvudgatorna och på torget mötte talrika ryska fångar samt delar af 11:e landtvärnsdivisionen och af 2:a infanteridivisionen, däribland det ärorika ostpreussiska fotregementet Graf Roon n:r 33. På torget mellan de sönderskjutna husen och den svårt skadade kyrkan framryckte de af blod och smuts nedstänkta krigarna, som just kommit från striden, och samlade sig kring kejsaren, som personligen talade med många af soldaterna och med alla officerarna. Plötsligen ljödo tonerna af nationalsången, och tusentals strupar instämde i: »Deutschland, Deutschland über alles».
Då kejsaren drog ut från staden, mötte han två, intågande bataljoner samt pommerska grenadjärregementet n:r 2. Med sina sönderskjutna fanor stälde soldaterna upp sig vid sidan af vägen i en öppen fyrkant, och midt i denna tog kejsaren
plats. Han uttalade sitt tack och sin erkänsla till sina tappra grenadjärer, som på ett så storartadit att motsvarat det förtroende, man hyst till dem, och som visat sig som värdigta ättlingar af sina förfäder såväl från 1870 som för hundra år sedan. Genom sitt orubbliga mod och genom att insätta hela sin kraft hade de värnat fäderneslandet mot fienden. Kejsaren vore viss om, att de liksom hela krigsmakten älven framgent icke skulle upphöra att slå fienden, hvar helst han visade sig, tills han vore fullständigt besegrad.
Regementschefen grefve Rantzau lofvade att kämpa troget intill döden och utbragte ett af tusenden besvaradt lefverop för    högste krigsherren.

En misslyckad motstöt.
Ryssarna, som insägo 10:e arméns kritiska läge, sökte hejda förföljandet genom en mot tyskarnas södra flank riktad motstöt, i det de sköto fram starka stridskrafter öfver det vid den befästa Narevlinjen belägna Lomsha, men ej heller detta angrepp kröntes med afsedd framgång, emedan andra tyska stridskrafter öfver Kolno sändts att möta den ryska framstöten på detta håll, såsom framgår af ett gårdagstelegram.

Rumänien byter om fot.
Enligt underrättelser från Rumänien till Berlin ha därstädes de antityska gatudemonstrationerna alldeles upphört och tonen blifvit en annan t. o. m. i den ursinnigast fransk- och ryssvänliga pressen. Konstantin Mille och hans Adverull ha synbart dragit sig från krigspartiet, och den förut ryssvänliga Universul har nu skickat reporters till Bukovina för att skildra de af ryssarna föröfvade ogärningarna;
berättelserna därom, som bekräfta de österrikiska uppgifterna, göra starkt intryck; men allra mest nedstämmande ha Rysslands genom Sasonoffs indiskretioner bekanta orientplaner verkat.

Portugal vill icke vara med längre.
Den nye portugisiske ministerpresidenten, general Pimenta de Castro, har till representanter för Lissabonpressen förklarat, att Portugal icke kommer att deltaga i det europeiska kriget och ej heller i kriget i Egypten, men i samförstånd med folkets vilja iakttaga sträng neutralitet. Portugal vägrar att låta släpa sig med i världskiget af England.

Suez-kanalen spärrad?
Enligt meddelande från Basel har australiska posten uteblifvilt sistlidna vecka, hvilket uppfattas som en bekräftelse på att turkarna tagit position vid Suez-kanalen. Den australiska posten skulle därigenom vara tvungen att taga omvägen om Goda Hoppsuldden.

Ett och annat.
— Voss. Zeit. erfar från Rotterdam att Batavia- och Zeelandslinjernas Englandstrafik tills vidare instälts. Dessa ångare förrätta posttjänst.
— Exchange Company meddelar ett trådlöst telegram från Amsterdam, enligt hvilket konung Albert, såsom det inberättats från belgiska fronten, i aeroplan flugit öfver de tyska ställningarna. Alltså har konung Albert varit den förste monark som deltagit i rekognoscering från flygmaskin öfver fientliga ställningar.
— Omkring, hundra svårt sårade, för krigtstjänst odugliga tyska krigsfångar ha, åtföljda af rödakorsläkare, afrest ifrån Victoria station i London till Holland för att där utväxlas med ett motsvarande antal, brittiska, för krigstjänst odugliga krigsfångar i Tyskland. Enligt meddelande från Amsterdam ha dessa redan inträffat i Holland från Liége.
— En schweizisk tidning S:t Galles Tageblatt har från Newyork erfarit, att med förbundsregeringens stillatigande bifall, har ledaren för kött-trusten i Chikago afrest till London för att meddela sir Edward Grey att man icke komme att sända något mer kött till England eller Europa om inte bättre säkerhet bjödes den neutrala handeln. Kött-trusten påstår sig genom Englands despotiska åtgärder redan ha förlorat 5 millioner dollars.



Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 Februari 1915
N:r 41