Baptistmålet.

Vi börja i dag, enligt löfte, att införa krigsrättens protokoll i detta märkliga mål:
Utdrag af Dombokenhållen hos Gotlands Nationalbevärings Regements Krigs-Rätt i Wisby följande dagar 1874.

Den 14 Juli.
S. D. På grund af militärbefälets på Gotland den 27:de nästlidne Juni utfärdade order hade ransakning blifvit utsatt att inför krigsrätten denna dag företagas, med infantevisterne vid Nährs kompani N:o 510 Lars Persson Bönde och N:o 512 Jacob Johan Laugren Gannor samt jägaren vid samma kompani N:o 510 Lars Johansson Bönde, alla hån från Lau socken tillika med infanteristerne vid Hoburgs kompani N:o 314 Gabriel Jacobsson och N:o 325 Olof Olofsson, begge från Botreifs i Hamra socken, ställda under tilltal för vägran att åtlyda förmäns i tjensten gifna befallningar att taga vapen och fullgöra deras beväringsskyldighet; och då i anledning häraf detta mål nu företogs, inställde sig i närvaro af styckjunkaren C. J. Brodd, såsom t. f. aktor, samtliga ofvannämnde svarander personligen, der vid för vederbörande föredragas följande krigsrätten tillhandakomna handlingar:
a) Militärbefälets skrifvelse, så lydande:
Till Gotlands nationalbevärings regementes krigsrätt.
Uti skrifvelse af den 6 sistlidne februari, som här bifogas, har chefen för södra bataljonen anmält att nedannämnde beväringsskyldige af Nährs kompani, hvilka, efter undergången bestraffning för vägran att åtlyda förmäns i tjensten gifna befallningar att taga vapen och fullgöra beväringsskyldigheten, till hemorten återkommit, varit, tillika med infanteristen N:o 512 Johan Jacob Laugren, beordrade att från kompaniets rustkammare uttaga kronopersedlar, men icke sig der infunnit.
Då dessa beväringsskyldige, nemligen jägaren N:o 510 Lars Johansson Bönde, infanteristerne N:o 510 Lars Pehrsson Bönde samt äfvenledes förenämnde Jacob Johan Laugren Gannor, utan laga skäl från årets mönstringar uteblifvit, har jag genom konungens befallningshafrande härstädes låtit inställa dem vid kompaniets mötesplats för undergående af mönstring, hvarvid de på af mig gjord tillfrågan inför kompaniet förklarat sig icke vilja fullgöra den dem enligt konventionen åliggande värnepligt.
Sammaledes hafva infanteristerne vid Hohurgs kompani N:o 325 Olof Olofsson, förut straffad för samma förseelse som ofvannämnde beväringsskyldige, och N:o 314 Gabriel Jacobsson, begge från Botreifs i Hamra, varit från årets mönstring med kompaniet frånvarande samt, sedan de blifvit genom konungens befallningshafrarde till förhör hos mig inställde, såsom hos gående protokoll antyda, förklaratat sig vara förhindrade att den dem enligt konvendonen åliggande värnepligten vid Gotlands nationalbeväring fullgöra.
Visby den 27 Juni 1874.
Ernst von Vegesack.
C. Hüttling.

b) denna raapport från chefen för södra bataljonen:
Till militär-befälhafvaren på Gotland!
Uti rapport af den 3:dje dennes har befälhafvaren för Nährs kompani anmält att nedannämnde beväringsskyldige vid kompaniet, hvilka undergått dem ådömda bestraffningar för förbrytelser emot krigslagarna och till hemorten återkommit, nemligen: jägaren N:o 510 Lars Johansson, N:o 519 Daniel Danielsson, infanteristen N:o 510 Lars Pehrsson och landtstormen N:o 503 Carl Danielsson samt dessutom infanteristen N:o 512 Johan Laugren, blifvit beordrade att på viss dag från kompaniets rustkammare uttaga kronpersedlar, men att endast landtstormen N:o 503 Carl Danielsson infunnit sig, hvarvid han företedde läkarebetyg öfver bräcklighet och i anledning deraf blifvit förständigad att vid årets blifvande mönstring anmäla sig till afföring ur rullorne, hvaremot alla de öfriga förklarat sig icke vilja några kronopersedlar emottaga, hvartill de såsom orsak uppgifvit deras religions åsigter; hvilket allt jag härmed får äran inrapportera.
Burgsvik den 6 februari 1874.
O. L. Gustafson.
Bat:s-chef.

och c) detta förhörsprotokoll:
Protokoll hållet inför militär-befälhafvaren på Gotland med infanteristerna vid Hoburgs kompani N:o 314 Gabriel Jacobsson och N:o 325 Olof Olofsson begge från Botreifs i Hamra socken, hvilka enligt uppgift ifrån vederbörande afdelningschefer vägrat att emottaga kronopersedlat; och äfven uteblifvit från vederbörlig kungjord mönstring med kompaniet.

§ 1.
Den 15 maj kl. 7 f. m. inställdes förenämnde infanterister.
På fråga huruvida infanteristen N:o 314 Gabriel Jacobsson vore fast besluten att ej vidare fullgöra den honom enligt konvention åliggande värnepligt vid Gotlandt Nationalheväring svarade han, sig af samvetets pligt ej kunna bära vapen och således ej fullgöra värnepligten.
På samma framställda fråga till N:o 325 Olof Olofsson svarades att hans inre samvete och Herrans ord förbjödo honom att bära vapen och fullgöra den honom enligt konventionen åliggande värnepligten enligt infanterist vid Gotlands Nationalbeväring. Orsaken hvarföre Olof Olofsson uteblifvit från mönstringen med Hoburgs kompani förklarade han vara den, att som han icke kunde bära vapen skulle han väcka anstöt, vid kompaniet.
Gabriel Jacobssons svar blef att då han icke kunde bära vapen, så ansåg han sig af samvetssak och Herrans ord icke heller böra vara der.

§ 2.
Till den krigsrätt som möjligen kan komma att hållas med förestående infanterister sade de sig vilja på kallelse komma.

§ 3.
Vid förhöret voro närvande chefen för södra bataljonen: majoren och riddaren Gustafsson och undertecknad protokollsförare Sebast. Wijkström.

§ 4.
Protokollet upplästes och erkändes af Gabriel Jacobsson och Olof Olofsson.
Öja den 15 maj 1874.
Sebast. Wijkström.
hvarefter de tilltalade, som alla erkände sig tillhöra baptistsekten och af hvilka Lars Persson Bönde, Lars Johansson Bönde och Olof Olofsson Botreifs derom åtsporde medgåfvo att de för likartad förbrytelse som den nu åtalade, tillförene varit af krigsrätten dömde och jemväl undergått bestraffning med ett års straffarbete hvardera, hördes hvar för sig, dervid
1:o Lars Pehrssan förmälde, att han vidblef sin inför kompanibefälhafvaren uttalade vägran att någonsin mera taga vapen och fullgöra värnepligten, emedan allt vädjande till vapenmakt, såsom stridande emot kärleken till Gud och nästan, vore honom af hans samvete och Guds ord förbjudet.
2:o Jacob Johan Laugren instämde med Lars Petersson och ville såsom ytterligare skäl för sitt förnekande att taga vapen, hänvisa till Frälsarens försoningslära, som påbjöd att man borde göra sina fiender godt, men aldrig hämnas, samt att icke köttsliga — hvarmed ville förstås verldsliga — utan endast andliga vapen finge till striden så för lifvet som för Guds rike användas.
3:o Lars Johansson,
4:o Gabriel Jacobsson, och
5:o Olof Olofsson besvarade till dem framställda frågor i fullkomlig öfverensstämelse med deras medsvarander Pehrsson och Laugren.
Af rätten uppmärksammade på deras villfarelse och oriktiga uppfattning af bibelordet, samt allvarligen erinrade om det ansvar, som ohörsamhet mot öfverhetens bud dem ovedersägligen tillskyndade, fortforo samtlige svaranderne icke dess mindre att på det bestämdaste vidhålla deras efter, såsom de försäkrade, mogen öfverläggning fattade beslut att nu och för framtiden undandraga sig beväringspligten, hvad straff dem derför än kunde ådrabba.
Efter antecknandet härat och sedan åklagaren begärt rådrum för anskaffande af frejdebetyg angående de tilltalade, beslöt krigsrätten att uppskjuta målet till tisdagen den 28 innevarande månad, kl. 1/2 11 f. m., då i åklagarens närvaro svarandena, borde vid laga påföljd hit återkomma; och dertill åklagaren hade att om införskaffande af prestbevis för de tilltalade gå i författning; hvilket afsades.



Gotlands Allehanda
Lördagen den 29 Augusti 1874
N:r 68