Om Gotlands Forn-sal.
En uppmaning till Gotlands Folk.

Sedan genom fleres omtanka för bevarandet at våra gamla folkminnen och fornskatter här nyligen bildats en förening, som blifvit kallad, Gotlands Forn-vänner, för att på ett ställe, eller i en Gotlands Forn-sal här i staden
samla och för framtiden bevara våra Förfäders och Mödrars efterlåtna arfvedelar, eller allt gammalt och ur bruk kommet som är märkligt och lärorikt, d. v. s. allehanda i förra tider begagnade, men nu å sido lagda vapen, don, redskap, bohagsting, klädedrägter, prydnader, porträtter, gamla handlingar m. m. m. m., på det att ej allt sådant, till skada för kännedomen om vårt Land och vårt Folk, må än vidare förstöras och från Gotland förskingras, — så få vi, enligt uppdrag af Gotlands Forn-vänner, härmed vördsamt uppmana ortens alla fosterlandssinnade män och qvinnor att till Gotlands Forn-sal lemna hvarjehanda sådana åldriga och märkliga fornsaker af alla slag, hvilka, såsom en samfäld egendom för Gotlands folk, der skola för framtiden offentligen förvaras och vårdas samt på bestämda tider hållas allmänheten för åskådande tillgängliga. Genom den allmänna välvilja, förslaget härom allt från början rönt, har man till en sådan fornsamling redan haft nöjet mottaga en hel mängd dyrbara saker af flera slag. Men redan dessas bevarande, liksom än mer deras ökande, fordrar ett allmänt fosterlandskt deltagande af vårt landskaps hela folk, och detta i flera afseenden; dock kan genom enighet, kraftig vilja och någon uppoffring städse mycket uträttas till en orts heder samt till allmännytta och fägnad!
Derföre tillåta vi oss härmedelst uppmana Gotlands aktade allmänhet af alla folkstånd att inträda såsom ledamöter bland Gotlands Forn-vänner medelst erläggande af årsafgift samt att välvilligt åka fornsamlingen genom att dit lemna hvarjehanda i ett eller annat hänseende värderike gamla saker såsom hedersamma gåfvor till ett fosterländskt ändamål, vare sig skänkta med varm hand eller utlofvade att lemnas efter gifvarens död.
Det, som man önskar sålunda måtte samlas och bevaras, år icke blott kostbara dyrbarheter, utan ofta allehanda gammalt gods, eller förspridda, hänkastade, utnötta, halft förstörda samt längesedan glömda och alldeles ur bruk komna saker och ting af de mest olika slag, hvilket allt finnes i alla gamla hus och eljest blott ligger till hinders och slutligen alldeles förstöres; men som, om det snart blefve bergadt i en forn-sal, der skulle vara af ganska stort värde. Ty, såsom minnen af en gången tid, ett dyrbart arf af våra förfäder och såsom vedermålen af deras behof, omtanke och konstskicklighet, oaktadt förra tiders så ringa medel, med ett ord såsom lefvande hågkomster af deras forntida huslif och hela samhällsställning, skall en sådan fornsamling på vår Ö onekligen bli ej blott roande och lärorik att skåda, utan ock af största vigt för utredandet af vårt Lands odlingssaga Men, vill man något i detta afseende må man genast eller snart insamla hvad som af det gamla finnes qvar i våra gömmer, så att ej ännu mer af det fornåldriga må under dröjsmålet försvinna. —
(Se härom vidare Gotlands Tidning, N:o 69 och 71, d. å.)
De fornsaker, som den ärade allmänheten behagar öfvetlåta till Gotlands Forn-sal i Wisby, nå tillsvidare aflemnas hos undertecknade L. J. Ehinger, boende vid Gamla Torget och P. A. Säve, boende vid skoltorget uti Wisby. Och skola alla de saker, som kunna komma Forn-salen till del, efter hand omnämnas i ortens tidningar, liksom nöjaktig redovisning för slit sådant samt framställning om Fornsalens utveckling och allmänneliga förhållanden skall i sinom tid offentligen meddelas.
Visby den 22 Oktober 1874.
P. A. Säve.
W. Fåhraeus.
L. J. Ehinger.
C. J. Bergman.
O. Rosman.



Gotlands Allehanda
Lördagen den 31 Oktober 1874
N:r 86