Rättegångs- och Polissaker.
Rådhusrätten den 2 april.

Mjölkförfalskning. Som bekant har åklagaren härför tilltalat kyrkoherden Lyth i Vall; men på grund af hvad som i målet förekommit förklarade rätten i dag åklagaren obehörig att dermed taga befattning och tilldömde hr Lyth 24 kr. i ersättning. Svarandens ansvarsyrkanden å åklagaren enligt 16 kap. 7, 8 och 14 § lemnades utan afseende, mot hvilket beslut anmäldes missnöje.

Ett alltför högt språk inför rätten förde svarfvaren Carl Nikolaus Viktor Söderberg från Sjonhem tilltalad att hafva i onyktert tillstånd natten till den 3 mars stört nattron för åtskilliga familjer i staden genom att banka på fönster och dörrar. Hos enkan Dahlbeck, boende i Slottsgränd, hade en större sten blifvit inslungad genom fönstret och farit tätt öfver en vagga, i hvilken ett barn slumrade. Lotsarne, som varit på norra sidan af hamnen för att efter ångbåtens afgång hämta lyktorna, hade hört rop och skrik från södra sidan, hvarför de skyndat dit, men sågo då ingen till, endast ett par galoscher hittades. Sedermera när de stodo i materialboden kom en person nerspringande från backen ofvanför till dem, beklagande denne sig öfver att nyss förut hafva blifvit af två personer öfverfallen och slagen. Denne man hade varit Söderberg. Dagen efter gjordes anmälan hos polisen om det hos enkan Dalbeck föröfvade våldsgerningen och på grund af lotsarned beskrifning å personen samt deras berättelser anhölls Söderberg, som härefter undergick ett förhör inför stadsfiskalen. Han erkände då, att han bankat å några fönster men alls icke hos Dalbecks. På grund häraf blef Söderberg tilltalad för hemfridsbrott. Ordförandens fråga hvad Söderberg hade till sitt försvar att anföra besvarades på ett spotskt sätt med: "står jag här inför polis- eller rådhusrätt," stadsfiskalens rapport vore "persilja" m. m.
Söderberg skall uppföra sig anständigt och skickligt inför domstolen, i annat fall kan det komma att stå honom dyrt, anmärkte ordföranden.
Karl XII var min själ aldrig rädd och jag är en ättling af hans bussar, var Söderbergs replik i hög tonart.
Här behöfs icke talas så högt utan stäm ned tonen, tillråddes han ånyo af ordföranden.
Jag talar så högt jag vill och så lågt jag kan, ty min mor är döf och min far lefver, svarade han på ett lika oefterrättligt språk.
Svara nu ordentligt, är ni skyldig till stämningens innehåll?
Nej!
Har ni icke varit utanför enkans hus nämda natt?
Nej!
Målet uppsköta för efterspanande af de tvenne personer, af hvilka Söderberg säger sig blifvit öfverfallen.

För olaga dop tilltalade metodistpredikanten C. Vallenius förklarades icke kunna till ansvar fällas, emedan de åberopade lagrummen icke voro härvidlag tillämpliga. Som bekant var hr V. angifven af en af den svenska statskyrkans prester att hafva döpt ett barn, hvars föräldrar då tillhörde denna senare kyrka, men senare öfvergått till metodist-episkopal-kyrkan.

Våld. Arbetarne C. Rörfelt och A. Ahl fäldes för våld att böta 10 kronor hvar.
Arbetarne C. Rörfelt och G. Rörfelt, tilltalade för våld mot plåtslagaren Arnell, ålades värjemålsed den 4 juni.

För fylleri och oljud dömdes sjöman H. Rutberg att böta 45 kr., drängen Fr. V. Nyman från Pejsarfve i Levide 15 kr. och sjöman O. Vengström 35 kr.; för oljud och våldsamt motstånd muraren J. Holmgren 45 kr.; för oljud och oqvädande af polis smedslärlingen C. Fredin 35 kr.



Gotlands Tidning
Onsdagen den 4 april 1883
N:r 27.