Rättegångs- och Polissaker.
Rådhusrätten den 16 april.

På ett högst vanvördigt sätt uppträdde åter i dag svarfvaren Carl Söderberg från Sjonhem inför domstolen. Han är som bekant tilltalad för fönsterinslagning och att hafva stört nattron för några personer. I en hög, pockande ton fordrade han att åklagarens vid polisförhöret gjorda anteckningar, hvilka lågo till grund för åtalet och derför af Söderberg ansågos för polisrapport, skulle intagas i rättens protokoll, dessförinnan ville han ej ingå i något svaromål. Det hjelpte icke, att S. upplystes om att åklagaren icke behöfver ingifva någon sådan rapport och att det icke är här som i Stockholm, der en sak efter för utgånget förhör remitteras från polisen till rådhusrätten. Söderberg fortfor att larma om "polisrapport" m. m., hvilket föranledde åklagaren, sedan ordföranden flere gånger förgäfves med klubban bjudit tystnad, att yrka ansvar för visad vanvördnad mot rätten. Efter öfverläggning fäldes han också att härför böta 25 kronor. Häremot anmälde han missnöje.
Nu ändtligen hade man kommit så långt, att vittnena fingo aflägga sina berättelser. Dessa, ett par lotsar, hade en natt strax före ångf. Sofias afgång varseblifvit å kajen ett tumult mellan några personer, af hvilka en blifvit kullslagen. Denne man, sade Söderberg, hade varit han, som om aftonen varit ombord och i sitt filosofiska lugn åhört sång af ett par personer, hvilka sedermera, sedan de dock förut tyckt Söderberg vara en toujour karl, visat kittslighet och gifvit honom en knuff samt satt krokben för honom och derpå slagit honom. Förargad öfver behandlingen hade han gått gata upp och gata ned för att råka polis, utan att lyckas. Under denna vandring hade Söderberg bankat på ett par ställen, der det brunnit ljus och med höflighet frågat efter logis. Hos enkan Dahlbeck hade han alls icke varit och knackat, ehuru hon med bestämdhet påstod sig känna igen Söderberg.
Så länge vittnena talade förhöll sig Söderberg lugn, men snart brast detta och då kom han åter in i sin häftiga och högljudda tonart, hvilket föranledde ordföranden att fråga om han var klok. Ja, lika klok som hr borgmästare Een, var S:s svar, och jag fordrar endast rättvisa och sanning. Ordföranden bad honom vara lugn, att rätten icke ville honom något ondt och att den endast är till för att skipa rättvisa; men det var som predika för döfva öron. Till slut ansåg sig åklagaren föranlåten att ånyo yrka ansvar å Söderberg för oskickligt och opassande uppförande inför rätta. Med ytterligare 40 kronors böter fick han umgälla sin upprepade förseelse. Då han hörde detta, utbrast han: jag har rätt tala att hödt eller lågt med den röst Gud mig gifvit hafver.
Målet öfverlemnades af åklagaren, som yrkade ansvar å Söderberg för att hafva stört personers nattro och fylleri, men afstod från ansvarsyrkadet rörande fönstrinslagningen hos enkan Dahlbeck, enär någon bevis härom icke kunnat åstadkommas. Svaranden öfverlemnade äfven målet till rättens pröfning och anhöll att de personer, som slagit honom, måtte afterspanas.

Att ställa ett par oxar med åkdon å gångbanan vid Odalgatan under tre timmar till hinder för trafiken, äfvensom att der fordra dem, kostade arb. Lars Petter Myhrström från Vestkinds i Vestkinde endast 5 kr. I sanning alttför mildt straff för ett sådant oskick!

Ångfartygsbolaget Gotlands styrelse fäldes att böta 5 kronor för att den utan vederbörlig anmälan hos byggnadsnämden företagit en reparation å bolagets kolbod.

Till två månaders fängelse dömdes sjömannen Carl Palmgren för våld mot polis och motstånd då han skulle afföras till vaktkontoret; dessutom åfömdes han 5 kronors böter för fylleri, hvilka om tillgång saknas skulle förvandlas till ytterligare nio dagars fängelse.

För fylleri dömdes sjömannen Oskar Vengström att böta 10 kr., arb Carl Lundgren 5 kr. och muraren Adolf Ekström från Nygårds 5 kr.

Svea hofrätts dom på de besvär sjökapten Bandelin, trädgårdsmästare May, numera afl. handl. E. Johansson, kamrer Ihre och sjökapten Holst anfört, angående den svikliga handel kringresande handlanden Hirsch Roterosen här utöfvat med s. k. linnevaror, har den 10 april fallit. I detta ändrades rådhusrättens dom den 25 sept. förl. år genom att återförvisa målet för ny behandling i hvad det ofvannämda personer rörer samt tillstadde handl. H. Pettersson aflägga vittnesmål i saken.
Roterosens begäran att handlingarna skulle öfverlemnas till advokatfiskals embetet för åtals ställande mot rådhusrätten lemnades utan afseende. Målet utsattes att åter förekomma den 11 nästk. juni, då Roterosen vid 50 kronors vite ålades att infinna sig.



Gotlands Tidning
Onsdagen den 18 april 1883
N:r 31.