Olagliga utskylder.

Genom de år 1883 beslutna ändringarna i gällande kommunalförfattningar utstakades en bestämd gräns för kommunernas då mycket missbrukade makt att pålägga sina medlemmar personliga utskylder. Enligt de på grund af nämda riksdagsbeslut utfärdade förordningarna få dylika utskylder påläggas endast för folkskolans behof (högst 50 öre för man och 25 öre för qvinna), hvartill komma sjukvårdsafgiften till landstingen och de enligt komventioner bestämda afgifterna till prester och kyrkliga ändamål. Sedan så oförtydbara föreskrifter gifvits af statsmakterna, borde man tro att kommunernas beslutande församlingar rättat sig derefter. Desto mera öfverraskas man af en uppgift i det nyligen utkomna häftet "Kommunernas fattigvård och finanser" för år 1885, der det heter: rönas af de inkomna primäruppgifterna jemte i åtskilliga fall särskildt infordrade upplysningar, hafva olagliga personella afgifter utdebiterats i sammanlagdt 597 kommuner, utgörande nära en fjerdedel af rikets samtliga kommuner.
Vidare meddelas att i nämda antal ingå 576 landskommuner och att inom dessa ha besluten om de olagliga utskylderna fattats i 235 fall ensamt af kommunalstämma, i 252 fall ensamt af kyrkostämma och i 89 fall af båda stämmorna. Värst har förhållandet varit i de norrländska länen, der 40 á 60 procent af samtliga kommuner förfarit olagligt; dernäst komma Kronobergs län med 38,8 proc., Hallands län med 38,4 o. s. v. Lägst på olaglighetsskalan, alltså högst i fråga om lagligt förfarande, står Örebro län med endast 8,6 procent.



Gotlands Tidning.
Lördagen den 7 Juli 1887.
N:r 43. Tjuguåttonde årgången.
Tidningens byrå, Mellangatan nr 24. Tryckeriet, Strandgatan nr 12.
Redaktör och ansvarig utgifvare: W:M BYSTRÖM.
Visby 1887. Herman Byströms tryckeri.