Okunnighet eller liknöjdhet.

Ett par gånger förut har jag haft anledning tala om s. k. goodtemplarnes pågående byggnadsföretag vid Mellangatan, och sist apostroferade jag stadsarkitekten för den orättmätigt medgifna linien, hvari byggnaden mot denna gata fått uppföras. Jag har nu fått ytterligare skäl att vidröra detta ämne, för den lojhet och missaktning för stadens intresse, som under tiden från vederbörande auktoriteters sida låtit sig förnimma. Sålunda måste till en början abmärkas, att ej allenast virket i allmänhet är för klent med afseende på sträfkraft, förbindningar och hållbarhet utan äfven hörnjernen och jernankrarna hafva samma svaga egenskap och äro allt för små för sammanhållandet af en så stor och hög byggnad, helst som den äfven är afsedd att kunna rymma 1,000 personer och derutöfver. Derför, och till vinnande af all säkerhet, hade erfordrats ej allenast att ett strängt iakttagande egnats byggnadsföretaget i dess helhet och att dervid all materiel vederbörligen besigtigats och godtagis före användandet, utan äfven att pröfning skett, huruvida erforderlig insigt och kunskap i byggnadsväsendet verkligen och i tryggande grad förefinnes hos den, som i egenskap af byggmästare åtagit sig husets uppförande. Detta om detta.
Ty då takstolarna voro resta blef, till allmän förvåning, från grunden till takåsen i största hast en brandmur upppinnad af kalksten, eller en s. k. kallmur, och i tisdags ville man med murbruk utvändigt stärka detta sjelfdvåldiga och oförståndiga murningsarbete; men på eftermiddagen började muren sjunka och vsckla, och efter ett par timmars förlopp fanns icke en sten qvar der muren stått! Kunna vederbörande, d. v. s. stadsarkitekten, byggnadsnämden och magistraten, efter en sådan katastrof undgå att drabbas af misstro till deras förmåga, insigter och duglighet i handhafvandet af dem anförtrodda värf, eller kan det vara bristande vakenhet och liknöjdhet, som vållat denna skandal ?! Dessa herrar vederbörande äro dock i viss mån att lyckönska, nämligen i det afseende, att muren icke mäktade stå så länge ens som till blifvande invigningsfesten (vid hvilken hr borgmästaren naturligtvis skall hålla festtalet); ty om muren först då ramlat, hade just dessa herrar så väl moraliskt som lagligen drabbats af ett svårt ansvar för alla de olyckor som utan tvifvel dervid skulle hafva inträffat.



Gotlands Tidning.
Måndagen den 13 Juni 1887.
N:r 36 & 37. Tjuguåttonde årgången.
Tidningens byrå, Mellangatan nr 24. Tryckeriet, Strandgatan nr 12.
Redaktör och ansvarig utgifvare: W:M BYSTRÖM.
Visby 1887. Herman Byströms tryckeri.