Ett furstligt besök

fick gamla Visby i fredags på aftonen emottaga och som gifvit åt staden ett festligt och lifligt utseende, så mycket märkbarare, då vi på senare tiden varit försänkta i dåsighet och i ett visst andlift mörker. Det är nämligen hertigen af Gotland, prins Oscar, som bringat oss dessa glada ögonblick af trefnad och förböjelse, genom sitt i fredags öfverraskande besök; men ehuru prinsen icke var väntad förr än i lördags, blef dock, genom hamnmästaren, kapten Frans Molanders vidtagna förberedelser, hans tidigare ankomst icke i verkligheten någon öfverraskning. Kanonbåten Edda observerades nämligen redan kl. ½ 9 i fredags afton och kl. ½ 10 låg den förtöjd vid skeppsbron, och sedan Eddas befällafvare, kaptenen i k. flottan prins Oscar, erhållit ombord förste lotsen Carl Vinberg, passerades i saktad fart den redan flaggprydda vågbrytarenm der örlogsbriggen Gladan, (chef kapten Pettersen) och som var festligt galaklädd, visade, genom under bogsprötet gafs åt en å Edda varande furstlig person. Och ännu saktare gled Edda in i hamnen samt förlades vid kajen midtför tullhuset; men redan då hade en massa folk hunnit samlas å skeppsbron, och när landgången blifvit ombordlagd uppvaktades prinsen ombord af landshöfdingen Poignant, öfversten von Hohenhausen, biskopen von Schéele och borgmästaren Een, samt instälde sig hos prinsen, i egenskap af ordonansofficer under vistelsen härstädes, löjtnanten vid Gotlands artillerikår Arvid Kolmodin. Prinsen, som bor ombord, gick icke i land förrän i lördags kl. ½ 10 f. m., då han begaf sig till residenset, der uppvaktning mottogs af kårer och stater. Prins Oscar gjorde dervid ett godt intryck hos de uppvaktande, för sitt öppna, enkla och flärdfria sätt.
Sedan dessa uppvaktningar försiggått utreste prinsen till lägret å Lafugårdsgärdet, der åtskilliga militära öfningar företogos af Gotlands infanteriregementes beväring, samt fortsattes resan vidare till Fridhem, hvarest togs i betraktande parken, som nu står i sin herrligaste högsommarskrud af väldiga granar och mångskiftande blom- och gräsmattor. Kl. 5 e. m. intog prinsen middag hos landshöfdingen och fru Poignant, dertill öfverste v. Hohenhausen, öfverstelöjtnanten Scnartau, biskopen v. Schéele, landssekreteraren Hambräus, landskamreraren Gardell samt andra militära och civila tjenstemän samt framstående medlemmar af societeten med fruar blifvit inbjudna.
Värden föreslog första skålen för konungen och den andra för prins Oscar, hvilken, genom att innehafva benamningen hertig af Gotland samt såsom varande kapten vid Gotlands artillerikår, utgjorde en försäkran om, att Sverige för alltid vill behålla och försvara Gotland. Prinsen tackade och uttryckte sin visshet om, att beredandet af Gotlands framtida väl låg landshöfd. Poignant synnerligen varmt om hjertat. På aftonen åhördes i S:t Nikolai kyrkoruin åtskilliga fosterländska sånger utförda af en talrik samling qvartettsångare, hvarefter prinsen begaf sig ombord.
I går, söndagen, öfvervar prins Oscar gudstjensten i domkyrkan, hvarefter han kl. ½ 2 e. m. begaf sig till D. B. V:s flaggprydda paviljong, der Gotlands artillerikårs officerare och deras chef, öfverstelöjtnanten Schartau, för prinsen arrangerat frukost-middag, hvartill äfven inbjudits landshöfdingen Poignant, öfversten v. Hohenhausen, biskopen v. Schéele jemte officerare dels från båda örlogsfartygen och dels från infanteriregementet. Öfverstelöjtnanten Schartau föreslog dervid de båda officiella skålarna, nämligen: för Konungen, som åtföljdes af fanfarer, hurrarop samt salut af 21 skott, derunder folksången utfördes af musikkåren. Värden yttrade dervid, att Gotlands artillerikår, som numera vore sjelfständig såsom sådan, helt säkert skulle söka att värdigt fylla sin bestämmelse, och under denna förhoppning tillönskade han konungen en lång framtid. Äfvensom för prins Oscar, hvilken skål beledsagades af ett lifligt hurra med fanfarer, likadan salut och "Vårt land", spelad af regementsmusiken, dervid öfv.- löjtn. S. yttrade: Att få se prinsen hos sig såsom gäst var en så mycket mera glädjefull betydelse för kåren, som detta tillfälliga sammanträffande onekligen skulle än lifligare stärka allas välönskan för honom om lycka och välgång, så väl till lands som sjös, samt utbad den sig att städse vara innesluten i prinsens ynnestfulla välvilja. Prinsen tackade för skålarna, så väl för konungen som för af Gotlands artillerikår, hvilken ställning han ansåg vara en honom visad heder, hvarför han skulle också lika villigt i farans stubd lyssna till "dånet från 8 som från 27 centimeters kanonen".
Kl. 6 åkte prinsen derifrån pch gick ombord å Edda, som han åter lemnade kl. 8 på aftonen då han afreste till lägret och Ladugårdsgärdet för att intaga den supé till hvilken han af infanteriets officerskår och dess chef blifvit inviterad. Prins Oscar mottogs der af militärbefälhafvaren, öfversten v. Hohenhausen med stab, och åsåg pågående öfningarna.
Platsen vid Oskatstenen var vimplar samt gevärspyramider uppehållande konungens och prinsens namnchiffer. Supén intogs i officerstältet, der omkring 100 personer serverades, och, sedan denna var afslutad, föreslog öfversten v. Hohenhausen skålarne för konungen och prinsen; i sistnämda skålen anhöll tal. att prinsen måtte bevara i vänligt minne Gotlands infanteriregemente, ehuru han blifvit öfverflyttad till den nu sjelfständiga artillerikåren. Prinsen besvarade skålen med ett hjertligt tack, och i den förhoppning, att det nybildade infanteriregementet skulle komma att uppfylla det kraf, som varit afsedt med omorganiseringen af regementet, tömde han glaset för officerskåren.
I dag, måndag, besökte prins Oscar på förmiddagen folkskolan och fornsalen, der d:r P. A. Säve var vägledare (likasom d:r C. J. Bergman varit vid besöken i S:t Kerin, Burmeisterska salen, apoteksbyggnaden m. m.). Derefter gjordes en utfärd i sällskap med landshöfdingen till det 3/4 mil från staden belägna Jacobsberg, från hvars tornbyggnad togs i betraktande den vackra taflan af medlersta Gotlands närmast vid staden till fjärmaste derifrån belägna många landtsocknarna med deras kyrkor, gårdar, bördiga fält och skogspartier. Återkommen derifrån for frukostmiddag hos biskop v. Schéele och hans fru. Efter skplen för konungen föreslog biskopen andra skålen för prinsen, dervid välönskningar. i hjertliga ordalag blevo honom egnade. Prinsen tackade icke allenast för dessa vänliga ord utan äfven för allt det varma deltagande han fått röna under sitt vistande härstädes. Kl. 5 lemnade samtliga gästerna biskopshuset.
Prinsen, som derefter begaf sig ombord på Edda, lemnade Visby hamn kl. 6 samt drog vid förbigåendet örlogsbriggen Gladan från yttre hamnen och bogserade den till sjös. Eddas affärd åskådades af en stor massa menniskor, som samlats så väl å skeppsbron som å vågbrytaren.
Några ytterligare uppgifter om prins Oscars besök, meddela vi i nästa nummer.



Gotlands Tidning.
Måndagen den 13 Juni 1887.
N:r 36 & 37. Tjuguåttonde årgången.
Tidningens byrå, Mellangatan nr 24. Tryckeriet, Strandgatan nr 12.
Redaktör och ansvarig utgifvare: W:M BYSTRÖM.
Visby 1887. Herman Byströms tryckeri.