Från landsbygden.

Fårö, 13 Febr.
Penningställningen
är tryckande här såväl som å andra ställen i riket; men icke förty inflöt kronoskatten, som uppbars i förra veckan nästan restfritt, ty Fåröboarna anse det vara mycket genant att komma på restlängd, så att deras name blifva uppräknade från predikstolen. Ett förhållande som Fåröborna i allmänhet äro missbelåtna med är, att de för att få betala sin skatt måste fara öfver till storlandet. En del skattskyldige hafva öfver två mil från sina hem till Broa färjbrygga, sedan måste de kosta på sig färjpengar fram och åter öfver sundet, (när icke Bore lagt brygga för dem, som i år inträffat). Väl komne till Fårösund, måste hvar och en för att blifva af med sin skattpenning, gå en half fjerdingsväg till Stux gästgifvaregår. Vore det ej stort skäl i att herrar uppbördsmän (dessa äro två, men de skattskyldige på ön äro omkring trehundra) fore ut på Fårö, och der på ett centralt ställe uppbure skatten? Anses det vara risk för uppbördsmannen att föra pengarne öfver sundet, så kunna dessa inlemnas på Fårö post station.
För att få pengar till skatten och andra utbetelningar, måste skogen anlitas men tyvärr fins snart ej mera gvar af den varan än som behöfves till husbehof.
Många, hemmansägare gå ganska strängt åt sin skog, men kommunalnämden blundar, då det är sådana hemmansägare som de ej vilja eller våga stöta sig med. Ett exempel härpå vill jag nämna: För omkr. 16 till 17 år sedan sålde en hemmansägare en skogspark för afverkning, dåvarande kommunalordförande försökte få skogsförbud för nämde hemmansägars, hvilket också lyckades till en del, då det förbjöds att sälja mindre träd än 8 tume dismeter vid roten. År 1882 såldes hemmanet, den nye ägaren sålde första vintern 50 och den andre 100 st. slipers; då började grannarne och kommunalnämden morska sig och hotads med att, om skogssköflingen ej upphörde blef det anmält till vederbörande. Hösten 1884 såldes hemmanet ånyo medan ägaren, då skogen icke fick anlitas, ej kunde få debet och kredit att gå ihop.
Nuvarande ägaren sålde ur hemmenets skog förliden vinter omkring 1,500 st slipers, flera tolftar sågtimmar ock omkr. 100 famnar ved; i vinter lär huggas återstoden aft den användi bara skogen, som fins qvar, så att snart nu - hemmanets skog icke fins större träd än som kan använda: till handspakar.



Gotlands Allehanda
Fredagen 17 Februari 1888
N:r 14