Rättegångs- och Polissaker.
Visby rådhusrätt.

Målet mot kapten Frans Molander för olaga utlotsning af Sans Peur förevar i dag ånyo inför rådhusrätten. Såsom vittnen å åklagarens sida hördes öfvelotsen Öberg och lotsen Zetterqviet.
Överlots Öberg berättade, att han den dag, då Sans Peur, afgick från Visby af lotsarna på lotskontoret blifvit varskodd, att kapten Molander befann sig ombord å fartyget, antagligen i afsigt att lotsa det ut. Vittnat hade då genast gått ut på vågbrytaren och då sett M. ha sin plats på kommandobryggan jämte kaptenen, samt att han gått i land med fartygets båt från den plats, der lotsarna vanligen pläga lemna fartyget. Han hade sedan, när order från lotsverket kommit om åtala anställande, träffat svaranden, hvilken då sagt, ungefär, att det vore väl bäst att han tog på sig saken samt att han skulle skrifta till hertigen af Sutherland, hvarpå vittnet genmält att det var det bästa han kunde göra för att slippa ifrån saken så lindrigt som möjligt.
Kapten Molander, som för rätten förelade åtskilliga räkningar och intyg, gående ut på att visa, att de penningar han erhållit ombord å jakten varit liqvid för åtskilliga poster, som han åtagit sig betala, medgaf riktigheten af vittnesmålets förra del. Han tillade dock att hertigen ätten varit på kommandobryggan, fastän skymd kanhända för vittnet, samt att han, Molander, en stund gått in rökhytten för att granska ett nyss anländt sjökort. Deremot bestred han, att han yttrat, att det vore bäst ta saken på sig. Han hade sagt, något som åklagaren kunde intyga, att han helst skulle er, det saken snart blef afgjord, enär han tänkte företaga en resa till fastlandet.
Lotsen Zetterqvist hade dagen i fråga hållit på med en pråm ute i hamnen. Han hade sett svaranden svänga båten och sedan följa med förbi pirhufvudet, då jaktens tross ännu låg qvar i land. Han kunde dock ej säga om kapten M. fört något befät ombord.
Åklagaren yrkade nu ansvar för olaga lotsning, enär han ansåg saken styrkt dels genom det förut omnämda intyget från Sans Peurs, ägare dels genom vittnesberättelserna.
Svarande bestred käromålet. Han hade aldrig lotsat fartyget, ej uppburit betalning derför. Men det vore ursäktligt att hertigen af Sutherland förväxlat hamnkaptenens åliggande med lotsens, då det ej här som i andra hamnar, exempelvis Kalmar, fins hamnlots, hvars syssla här skötes af hamnmästaren.
Åklagaran anhöll att intet afseende måtte fästas vid svarandens förklaring, utan att den ifrågavarande ekritten måtte fattas efter ordalydelsen.
Svaranden å sin sida fordrade nu att åklagarn skulle uppvisa hans qvitto å erhållna lotspenningar, hvarpå åklagaren, derest ej bevisningen mot M. ansågs bindande, yrkade att denne skulle åläggas edgång.
Utslag afkunnas 20 dennes.

För första resans snatteri dömdes i dag f. budbonden Oskar Fredrik Gardell från Karby i Roma att böta 25 kronor. Han hade tillegnat sig en ficka kaffebönor i boden under Nybargska bokhandeln.



Gotlands Allehanda
Måndagen 6 Augusti 1888
N:r 63.