Rättegångs- och Polissaker.
Visby rådhusrätt hade i dag godt om mål.

För stöld af ett par ankor från bryggare Wedin voro instämda smed. Karl Johan Bäckström, stenhuggaren Frans Oskar Strömberg och muraren Albert Vilhelm Knut Vahlberg. De två förstnämde voro tillstädes, den tredje hade afvikit från orten. I fråga om sjelfva förloppet vid ankstölden berättade de båda svarandena, ehuru med några olikheter, att de en söndagsnatt i midten af Juni varit ute i gröngräset och haft lifvadt. Då de gingo hem på morgonen, mötte de vid kyrktrappan Vahlberg, som har eller vallade ett par ankor, hvilka han påstod vara hans tillhörighet. Då han emellertid slagit och misshandlat ankorna, hade Bäckström och Strömberg tagit hand om dem, hvarpå alla tre svarandena följts åt till enan Hallgrens ölförsäljning. Der hade Vahlberg aflifvat ankorna, hvarpå Strömberg på e. m. kastat dem utanför kejsartornet för att de ej skulle ligga och förpesta luften. Båda hade ej vidare reda på saken; de trodde att det varit Vahlbergs ankor och kände föröfrigt ej denne. Stadsfiskalen påstod motsatsen — att de hela våren gått och supit tillsammans.
För att emellertid få Vahlberg hörd i Stockholm, der han lär tagit värfning som gardist, uppsköts målet.

För brott mot ordningsstadgan, för det hon natten mellan 1 och 2 Sept. haft en lastvagn svarstående å salutorget, dömdss hustru Maria Öllander att böta 4 kronor.

För oljud hade stadefiskalen instämt muraren Johan Magnus Johansson-Samuelsson, förre artilleristen V. Löfqvist och ynglingen Lare Petter Olsson. De hade en afton fört oljud invid Nikolai ruin. De erkände att de hade pratat högljudt, och skrattat, men ej skrålat. Målet uppsköts.

För djurplågeri dömdes ogifte Johanna Sofia Björkqvist Trägårds i Tingstäde, att böta 10 kronor. Hon hade vid körslor till staden användt ett hästkreatur behäftadt med sår i lokstaden.

För våld mot person var fiskaren Niklas Schultz från Nors i Veskinde instämd. Han hade med ett vagnsflöte träffat gosses Karl Niklas Hjalmar Larsson på högra benet, så att sår uppkommit, hvilket måst behandlas af fältskär. Svaranden erkände, men det hade ej varit hans mening att träffa gossen, utan endast skrämma en hop pojkar som förföljde honom. Han fick betala för sveda och värk 15 kronor samt i böter 10 kronor.

För våld var i två olika mål instämd f. artilleristen Otto Bernhard Svensson. Skådeplatsen var äfven denna gång frälsningsarmén. På aftonen 22 Augusti hade han, som ej släpts in i lokalen, tagit dörrvakterskan Lina Hallberg hårds i armarne samt sparkat henne på benet. Armtagningen erkände han, men ej sparken. — Aftonen förut hade han gifvit trädgårdsmästaren F. Runsten ett slag öfver ansigtet, likaledes vid ingången till Oskarssalen. Det första målet uppsköts, men för den senare förseelsen dömdes Svensson att böta 10 kronor.

Uppskjutna målet mot åkaren Hj. Höglund och drängen Johan Österberg förevar i dag ånyo. De erkände att de varit i slagsmål samt vid tillfället varit berusade. De fingo för fylleri och slagsmål böta den förre 10, den senare 15 kronor.

För ärekränkning hade stadsbudet J. E. Vallin instämt hustru Klasson. Hon skulle ha yttrat att käranden skulle få komma i cell och det hade gripit honom djupt. Svaranden påstod att hon egentligen valt den förfördelade och ville trots ifriga uppmaningar ej bedja sin vederdeloman om ursäkt. Målet uppsköts för vittnens inkallande å kärandesidan.



Gotlands Allehanda
Måndagen 1 Oktober 1888
N:r 79.