Kriget.

Från västra krigsskådeplatsen.
De officiella kommunikéerna äro tröttande i sitt upprabblande af namn, där det kämpats med kanoner, minor eller bajonetter, utan annat nämnvärdt resultat än det, att hvarje dag kostar strömmar af blod och fruktansvärda lidanden i det råa vädret och det hällande regnet.
Vi återgifva emellertid ett par af de minst intetsägande rapporterna.

Fransk kommuniké.
Fredagsaftonens 11-kommuniké från Paris lyder:
Norr om Soissons ha vi genom ett raskt angrepp tagit en tysk skans, eröfrat två rader skyttegrafvar, den ena bakom den andra, och trängt fram till tredje linjen. Tyskarna företogo senare tre motangrepp, hvilka ernellertid misslyckades. I Argonne tvungos vi af mycket häftiga tyska angrepp på höjden af Haute Chevauchés att först draga oss tillbaka till en ställning 1 km. bakom vår dittillsvarande, men vi företogo därpå ett motangrepp och besatte åter våra förra ställningar.
I ett tyskt trådlöst telegram påstås, att vi förlorat den höjd, som behärskar Steinbach, och att vi ej trängt in i öfre Burnhaupt. Båda dessa påståenden äro falska.

Soissons bombarderadt af tyskarna.
En senare kommuniké meddelar:
I Belgien och i trakterna af (Arras och Amiens ha vi i artilleristriden afgjordt haft öfvertaget. Vi ha genom ett glänsande angrepp tagit höjden n:r 132 och afslagit tre häftiga motangrepp. Vi ha eröfrat tre rader skyttegrafvar med en front af 600 m. Tyskarna ha bombarderat Soissons och därvid antändt justitiepalatset. I trakten af Perthes har fienden angripit oss. Vi företogå ett motangrepp och bemäktigade oss 400 meter skyttegrafvar. Vi ha satt oss fast i byn och ryckt fram på andra sidan skogsbrynet. På hela fronten mellan Reims  och Argonne ha vi tillfogat fienden kännbara förluster. Vi ha gått något fram i Aillyskogen och le Prêtretskogen. Fienden har med svåra förluster återeröfat Burnhaupt—Le Haupt.

Tyskarna i slutlig besittning af Sennheim.
Enligt telegram från Basel har den franska offensiven i sydliga Vogeserna mellan Diedolshausen och höjderna vid S:t Dié hejdats och franska angreppen tillbakaslagits. På linjen Steinbach—Sennheim pågå striderna fortfarande. Tyskarna ha satt sig i slutlig besittning af Sennheim och fransmännen ha med stora förluster dragit sig tillbaka.

Väntas en engelsk landstigning på belgiska kusten?
Tyskarna befästa kuststräckan mellan Knocke och Heyst så starkt som möjligt. En 42-cm:s mörsare har uppstälts i klitterna, med en tennisbana som fundament. Många villor ha sprängts med dynamit och den civila befolkningen har fått order att utrymma området. Öfverallt anläggas förskansade skyttegrafvar och spännes taggtråd öfver vägarna. De tysks officerarna dölja ej att ett engelskt landstigningsförsök väntas.

Vänligt engelskt svar på Amerikas not.
Enligt förljudande är svaret på den amerikanska notem angående neutrala sjöfarten affartadt mycket vänligt och uppriktigt. Det afsändes i fredags, men detaljerna i dess ordalydelse äro ännu icke bekanta.

På den östra krigsteatern.
Tysklands öfverlägsenhet å östra fronten.
Daily Telegraphs korrespondent i Petersburg telegraferar: »Vid betraktmde af Läget i dess helhet måste alltjämt åter betonas den stora äf överlägsenhet, som Tyskland har gent emot Ryssland i följd af sin större mobilitet, som återigen är en följd af de strategiska järnvägarna. Så länge de allierade centralmakterna innehafva Öst- och Västpreussen samt Ungern kunna de sända sina trupper från den ena fronten till dem andra, med en sådan hastighet, att t. o. m. ryssarnas berömda snabbmarsch icke kan därmed jämföras. På norra flygeln är problemet försvåradt af att Öst- och Västpreussen förvandlats till en enda fästning.»
Tyskernas öfverlägsenhet öfver ryssarna består äfvenledes i groft artilleri. I striderna kring Lodz var det tyska tunga fältartilleriet som fälde utslaget; nu ära emellertid vägarna bottenlösa, så att tyngre artilleripjäser äro nästan omöjliga att framforsla. För att ett anfall på Warschau må bli möjligt, måste marken blifva fast, så att grova pjäser kunna frambringas i ställning.
Under tiden fortsätter dock det tyska infanteriet sina anfall och har oafbrutet vunnit terräng. Den tyska hufvudarmén synes stå öster om Bzura, på en oafbruten linje ända från Weichsel i norr till dess biflod Pilitza i söder.
Ju längre tyskarna tränga österut, desto svårare blir det för ryssarna att hålla sina ställningar mot österrikarna vid Nidla och Dunajec. Troligen ha de polska järnvägarna nu hunnit omläggas längs ansenliga sträckor, så att tyskar och österrikare kunna vid behof omgruppera sina trupper. Det märks dock överallt att vinterdagarnas, korthet inverkar högst väsentligt på operationearna. Antalet på sista tiden tagna fångar är jämförelsevis ringa, och en visa trötthet tyckes ha gripit den tyska hären.
För öfrigt ser man, att ryssarna lärt af fransmännen att försvara sina viktiga städer genom framskjutna fältbefästningar. Troligen är hela fronten mellan Warschau och tyskarna ett enda stort befästadt läger, som steg för steg måste öfvervinnas liksom löpgrafvarna i Argonne-skogen. Att tyskarna haft så stora framgångar just mot ryssarna får nog mest tillskrifvas den omständigheten, att ryssarna icke ha tillräckligt med artilleri att sätta emot det tyska, medan det franska och brittiska artilleriet är det tysta likvärdigt. Så smart det blir tillräckligt fruset, så att vägarna bära, blir dat emellertid nog mera fart i striderna. Tyskarnas och österrikarnas plan går tydligen ut på, att ansätta Ryssland under den tid, det är afskildt från yttervärlden.

Stort slag utanför Warschau.
Stora ryska generalstaben meddelar:
Inga förändringar ha den 8 dennes inträffat på samtliga våra frontlinjer med undantag af i trakten af Metairie och Moghely, där en förbittrad strid oaflåtligt utvecklar sig.
Metairie och Moghely äro byar, belägna i Suchaområdet, ett par, tre mil utanför Warschau. Mycket stora truppmassor äro engagerade i slaget, som antagligen får karaktären af ett afgörande. I Berlin berättas, att en konferens ägt rum mellan ryske generalissimus storfurst Nikolaus och general Russki, hvilken senare efter någon tids sjukdom tagit kommandot öfver de ryska arméerna i mellersta Polen, och hade vid denna konferens flera viktiga aftal träffats. Det var den ryska arméledningens afsikt att framtvingta en stor, afgörande batalj i trakten af Warschau. Stora förstärkningar af nyuppsatta ryska trupper uppgifvas under de senaste dagarna ha passerat Warschau på marsch till fronten. Warschau utrymmes i stor skala af civilmyndigheter och af befolkning, som pr järnvägståg gratis befordras till Wilna, Moskva och Kiev. Warschau lär vara rikligt provfanteradt, men lida brist på bränsle.
Det antages vara långt ifrån säkert, att tyskarna, om de segra i slaget, lämna några större styrkor att belägra Warschau. Väl tillämnas en belägring, och 4 st. 42 cms mörsare lära ha förts till fronten, men tyskarnas förnämsta mål äro dock de bakom Wanschau och Weichseln löpande järnvägarna.

Relativt lugn råder vid Przemysl.
Från österrikiska krigspreeskvarteret meddelas: Vid Przemysl råder jämförelsevis lugn. Fiendens försök att angripa leda icke till något resultat. Besättningen företager regelbundna utfall och återvänder från dessa med fångar och eröfradt krigsbyte. Då väderleks, förhållandena tillåta, fortskaffas den till staden adresserads posten med tillhjälp af flygmaskiner.
Bland de utanför Przemysl stående ryska trupperna har myteri ånyo utbrutit. Soldaterna ha nämligen vägrat att gå till storms. Ett par bataljoner ha redan transporterats bort, och många soldater ha de senaste dagarna blifvit skjutna af sina egna officerare.
I Karpaterna ha floderna på flera ställen gått över sina bräddar och terrängförhållandena där ha blifvit så usla, att operationernas fortsättande i det närmaste omöjliggjorts.

Rumänien vill med.
Det vill verkligen synas, som om österrikarnas nederlag i Serbien och Bukovina blifvit för Rumänien en oemotståndlig lockelse att söka komma åt rumäniska delar af dubbelmonarkien.
Till Baseler Nachr. telegraferas från London: Alla rumänier, tillhörande den aktiva armén, som vistas i utlandet, ha fått order att bege sig hem.
I Paris påstås, att den rumänska mobiliseringsordern är omedelbart förestående, så att tre årsklasser, hvardera på 135,000 man, komma att stå under fanorna vid månadens slut. För ögonblicket har Rumänien 85,000 man under vapen. Inalles kan landet uppställa en armé på 600,000 man, hvaraf 450,000 kombattanter.
Enligt Petit Parisien kommer Rumänien att låta sina intressen i Wien och Berlin tillvaratagas af Schweiz och icke, som förut meddelats, af Förenta staterna.
Som ett motdrag mot Rumäniens hotande hållning uppfattas i Rom ett därstädes spridt rykte, att Österrike anhållit om Tysklands hjälp mot Serbien. Betydande tyska truppstyrkor, i synnerhet bajrare, ha därpå afgått till södra Ungern samt till Bosnien och Herzegovina. Inalles ha afsändts 200,000 man tyska trupper till förstärkning af den österrikiska armén på 300,000 man, hvilken förbereder en ny framstöt mot Serbien.

Turkarnas krig.
Skulle turkarna ändå ej vara »förintade»?
Kaukasiska arméns generalstab utsånde på fredagsaftonen en så lydande kommuniké: Förmodligen i afsikt att förbättra den ödesdigra situationen för tionde armékåren, hvars återstående trupper skyndsamt draga sig tillbaka, från Sarilkamysch, ha turkarna återtagit en kraftig offensiv i trakten af Karaunkurgan.
På öfriga af arméns fronter har ingen förändring inträffat sedan senastle kommunikén.
Karaunkurgan är en ort i Karsdilstriktet.

Turkisk kommuniké.
Officilt meddelades i fredags från Konstantopel: Våra i Aserbeidsjan opererande trupper ha besatt Kotur. Fienden förlorade äfven denna platsa och har dragit sig tillbaka till Salmas och Choi.
De turkiska truppernas framryckning i den persiska provinsen Aserbeidsjan anses vara af stor betydelse, emedan den turkiska arméen här förstärkas med kurdiska och persiska frivilliga. Ryssarna ha redan förstört de viktigaste stödjepunkterna i det af dem besatta området och dragit sig tillbaka till Maragha på vägen till Tebris.
Maragha ligger på östra sidan af Urmiasjön, området mellan turkiska gränsen och denna sjös västra strand tyckas turkarna nu ha bemäktigat sig.

Rysk-turkiska sjöstriden vid Sinope.
Stora ryska generalstaben meddelar: På Svarta hafvet upptäckte en rysk kryssare, åtföljd af torpedbåtar, i närheten af Sinope 3 dennes en turkisk kryssare af Medjidjie-typen. Kryssaren var åtföld af ett transportfartyg. Då båda de turkiska fartygen, som styrde i östlig riktning, sågo sig förföljda, Vände de om mot väster och försökte fly. Vi förföljde transportångaren och borrade den i sank. Kryssaren lyckades emeller tid undkomma.

Rysk storfurste stupad i Kaukasien.
Bland de vid Mianduab fallna ryska officerarna är älven generaladjutanten hos tsaren storfurst Alexander Mikailovitsch.
Storfurst Alexander var en af de allra mest betydande bland de ryska storfurstarna och intog en ställning, som i inflytande föga gaf efter för hans kusin generalissimus Nikolai Nikolajevitsj's. Till en del stod nog detta i samband medden omständigheten, att han var gift med tsarens äldsta syster. En tid beklädde han den viktiga posten som generalbefälhafvare i Petrograds militärdistrikt.
Storfursten, som till våren skulle ha ingått i sitt 50:e lefnadsår, var kusin till framl. tsar Alexander III, såsom son af dennes farbroder, storfurst Mikail Nikolajevitsj. Genom sin mor, född prinsessa Cecilia af Baden, var storfursten kusin till drottning Victoria af Sverige. Hans enda syster är mor danska drottningen ooh tyska kronprinsessan.

Krigets offer.
Nya beräkningar.
Enligt tillgängliga siffror, meddelas från Berlin, utgjorde 30 november ententemakternas förluster af fångar, sårade och döda till 30 nov. 1914: Ryssland 1,500,000, Frankrike 600,000; England 110,000 man. På Serbien och Montenegro kommo 170,000 man i förluster. Alltså sammanlagdt på den sidan 2,550,000 man.
Däremot uppgingo Tysklands förluster samma tid till ej fullt en half million man.
December var emellertid den blodigaste krigsmånaden och kostade fransmännen ytterligare 200,000 man och ryssarna 500,000 man.
I rundt tal torde centralmakternas fiender ha förlorat 2 millioner man mera än dessa.

Österrike och Italien.
Till Reuter's Office telegraferas från Milano: Här gå rykten om att Österrike-Ungern tillstält Italien en not med protest mot dess besättande af Valona. ltalien skall ha svarat å fasta och energiska ordalag.

Ett och annat.
— Vid öfverhusets sammanträde i fredags uttalade lord Haldane först att systemet med frivilliga anmälningar till armén hade i pradtiken visat sig utmärkt. Man hade fått ett lysande svar på uppmaningen att inställa sig under fanorna, och det funnes ingen anledning att vänta någon olägenhet af det frivilliga systemt. Med hänsyn till eventuell införande af allmän värnplikt förklarade lordkanslärn, att regeringen, om detta skulle visa sig nödvändigt, naturligtvis komme att inför en dylik nödvändighet ge vika. Vi kämpa, fortsatte lordkanslärn, för nationens lif, och ingen seger kommer att vara till fyllest om icke förebygger ett upprepande af de nuvarande tilldragelserna.
— Från Warschau meddela att en miljon gevär importerats till Ryssland från utlandet och redan fördelas inom 1915 års klass.
— Till Wolffs Bur. telegraferas från Zürich: N. Zür. Ztg moddelar att England fordrar att Schweiz icke blott skall utfärda ett totalt utförselförbud mot Tyskland och Österrike-Ungern för sådana råämnen som införas från transatlantiska länder, utan äfven för de förråd som redan finnas i landet. Det fordrade utförselförbudet skulls därjämte ej blott gälla för råämnen, utan äfven för alla produkter som i Schweiz framställas af dessa råämnen, särskildt metaller.
— Enligt underrättelser från enskildt håll hvilka ännu icke erhållit bekräftelse har kryssaren Goeben» på ingående i Bosporen 7 dennes stött på undervattensförsvaret och därvid erhållit två stora läckor, hvilkas reparation kommer att kräfva minst tio veckor.
— Lord Rosebery har talat på ett stort möte i Dalkeith, Skottland, och därvid yttrat: Vi stå inför två omständigheter af afgörande betydelse. Den första är, att brittiska nationen skulle för alltid bli underkufvad, om den icke kämpade till sin sista shilling och sista man. Den andra är, att Tyskland, den största militärnationen i världen, också vet, att om den blir slagen, kommer den aldrig att åtar höja sig.
— Franska krigsministeriet har igår flyttat från Bordeaux till Paris.
— Pressbyrån i London meddelar: Ett officiellt meddelande från Nisj omtalar, att en österrikisk stridsstyrka, som besatt ön utanför Belgrad, öfverraskats och jagats på flykten af serberna, hvilka togo omkring 50 fångar.
— Vissa arbetsgifvare i Berlin ha på grund af den stora bristen på arbetare föreslagit vederbörande myndigheter att understöd endast skall utbetalas åt sådana, som ej äro arbetsdugliga eller icke kunna få arbete. Välgörenhetsföreningarna mana till att visa försiktighet.



Gotlands Allehanda
Måndagen 11 januari 1915
N:r 7