Kriget.

Zeppelin-anfallet på England.
Från London telegraferades på onsdagen, att man antog, att det varit ej mindre an 6 zeppelinare, som tisdags afton flögo öfver England. De höllo tillsammans tills de ankomnmo till kusten och skilde sig därefter. De besökte Yarmouth, Sheringhaan, Kings Lynn och iakttogos äfven öfver Sandringham, Ipswich och Gravesend samt andra platser. Man har observerat zeppelinarna öfver ön Tershelling kl. 1,30 e. m. och de styrde då med stark fart i västlig riktning. De kommo i sikte öfver Sherimgham och Yarmouth kl. 8,30 e. m.
Från Yarmouth ingå berättelser om upprörda scener, då invånarna sågo den första zeppelinaren flyga öfver staden. Fartyget sväfvade öfver den södra delen af staden i den mörka lugna kvällen. Dess konturer voro endast svagt skönjbara, men man kunde tydligt höra dånet a dess Maskiner. När de första bomberna exploderade öfver exercisfältet och de militära bygnaderna samt äfven de hus, som ligga på området rundt Peterskyrkan, strömmade just människorna ut från teatrar och andra förlustelselokaler. Upphetsningen växte, när det elektriska ljuset plötslgit slocknade och staden försänktes i mörker. Fem bomber föllo ned i station. Eter fem minuter försvann luftskeppet i sydlig riktning.
Från Sheringham meddelas: Zeppelinluftskeppet flög öfver staden på betydande höjd. Som en jättecigarr stod fartyget mot den mörka natthimlen, och dess konturer lämnade ingen möjlighet att tvifla på att en af de fruktade zeppelinarna kommit. Då och då sände en strålkastare ett flammande ljusknippe ned genom natten, därefter följde knallama från exploderande bomber. En gick tvärs genom ett boningshus, en annan föll på en stor öppen plats. En tredje har efteråt påträffats fortfarande laddad. Inga människolif gingo här förlorade, och föga materiell skada åstadkoms. Händelsen, väckte emellertid en fruktansvärd uppståndelse. Människorna störtade i massor ut på gatorna. Sex bomber nedkastades öfver staden Cromer, dock utan att åstadkomma någon nämvärd skada. Därefter försvunno zeppelinarna ut öfver hafvet.
I Yarmouth ha fyra människolif gått förlorade. Det påpekas, att konungen och drottningen i tisdags e. m. återvändt från Sandringham till London.
Tidningarna göra samma reflexioner nu som beträffande kryssareraiden mot engelska kusten. Luftangreppet tjänar intet militärt ändamål. Yarmouth är inte någon befäst stad, och om, den hade varit det skulle underrättelse ha gifvits om angreppet i enlighet med bestämmelserna i Haagkonventionen, som äfven tyskarna undertecknat.
De bombarderade kuststäderna ha åter antagit sitt utseende. Redan på onsdagsmorgonen återupptogs arbetet som vanligt öfverallt.

Striden omkring Soissons.
Fransmännen innehafva fortfarande norra Aisnestranden öster och väster om Soissons. Le Temps skrifver, att om fransmännen vilja ha någon framgång, är det absolut nödvändigt att använda stora truppmassor och en mängd ammunition, då fiendens styrka är mycket betydande och det är gifvet, att han vill söka fullfölja sin seger.
Tyskarna äro emellertid alltjämt i okvald besittning af den nya ställning de tillkämpade sig vid Soissons. Fördelen af denna ligger framför allt däruti, att det tyska artilleriet nu fullkomligt behärskar järnvägslinjerna i Aisnedalen.
I ställningskrig år det af allra största vikt, att man äger, förutom goda förbindelseleder bakåt, äfven längsgående kommunikationsleder utefter och bakom frontlinjen, så att erforderliga omgrupperingar kunna vid behof skyndsamt utföras. Fransmännen ha hittills uti den dubbelspåriga järnbanan    Verdun—Reims—Soissons— Compiégne haft en synnerligen värdefull förbindelseled af ifrågavaranda slag. Det må erinras om, att de ytterst blodiga strider, som de i förening med engelsmännen utkämpade mot de tillbakavikande tyskarna här i Aisnedalen i slutat af september, just hade till ändamål att till hvarje pris, tilltvinga sig en så bred remsa af norra flodstranden med därvarande höjdsträcknimgar, att nämda järnvägslinjes besittning skulle för dem svara fullt tryggad.
Nu är dock detta allt förloradt. Större trupptransporter från den ena till den andra delen af franska fronten kunna efter detta icke utföras annat än öfver Paris. De andra järnvägslinjer, som gå här i öster och väster, äro nämligen endast sekundärbanor utan större transportkapacitet. Det var följaktligen ett mycket svårt slag, som tyskarna tillfogade sin motståndare genom striden den 12-13 januari.

Kommer Soissons att utrymmas?
Från Basel telegraferas till tyska tidningar att general Berthaut, militärisk medarbetare i Petit Journal, förklarar att den tyska framstöten vid Soissons möjligen kommer att få till följd stadens utrymmande af framsmännen, emedan de tyska batterierna nu stå blott några få kilometer från densamma. Invånarna ha redan i fredags och lördags till största delen lämnat staden, som lidit svårt under det tyska bombardemanget. De civila myndigheterna, biskopen och öfriga präster befunno sig bland dessa, men, utom platskommendanten, finnas dock stadsfullmäktige och ett femtiotal ansedda borgare kvar.

Belgierna måste återvända.
En del stadsstyrelser i Belgien ha föreslagit en särskild skatt på förmögnare invånare, som icke återvändt till Belgien från utlandet. Generalguvernören har nu godkänt denna plan och påbjudit dess genomförande i hela Belgien.
De flyktingar, som icke återvändt före den 1 mars, skola betala tiodubbel skatt. Fattiga personer befrias från skatt. Hälften af de genom skatten influtna medlen skola tillfalla kommunerna, andra hälften generalguvern em entet att användas till riksändamål.

Allt väl i Österrikes armé.
Från österrikiska krigskvarteret meddelats: Fältmarskalken ärkehertig Fredrik har de senaste dagarna inspekterat första arméns tappra trupper. De intryck, som härvid vunnits, ha öfverallt varit tillfrediställande. Inom hela etappområdet härskar mönstergill ordning. På upprätthållandet och återoställandet af kommunikationerna arbetas med den mest intensiva ifver. Hälsotillståndet är mycket godt, förplägningen af trupperna utmärkt, och deras hållning i hvarje afseende framstående.

Slut med ryska offensiven i Polen-Galizien.
Rapporterna slå ihjäl hvarandra.
Wolffls Bureaus specielle korrespondent telegraferar på onsdagen från Lowicz:
»Jag har haft tillfälle att tala med en högre generalstabsofficer, som i alldeles särskild grad satt inne med kännedom om hvad som försiggått på östra krigsskådeplatserna. Han hänvisade till den nyligen offentliggiorda framställningen af operationerna i Polen och Galizien och tillfogade: »Ni ser däraf, huru den stora ryska offensiven fullständigt fallit sönder, och ni kan vara säker på, att ryssarna icke blott för tillfället utan för månader framåt äro fullständigt ur stånd att förnya offensiven i stor stil. Före april eller maj kunna, de icke tänka därpå, och äfven då, blott om det lyckas dem att under tiden gjuta en ny anda i hären och fullständigt förnya förråden. Men ni bör uppmärksamma en sak: Denna framställning visar eder otvetydigt, hurusom framgångarna som uppnåtts på en flygel utöfver sitt inflytande på hela fronten. Ryska offensiven mot Krakau bragtes om intet genom den tyska frammarschen mot Warschau. Nu ha ryssarna måst kasta oerhörda truppmassor till sin högra flygel för att skydda Warschau och kunna därför icke företaga några afgörande operationer i Galizien och mot Ungern, äfven om förhållandena i ar men vore bättre än de äro. I stället för offensiven mot Krakau har det nu blifvit försvar af Warschau. Om storfursten-öfverbefälhafvaren nu skulle åter försvaga sin högra flygel för en större operation i Galizien, så skulle han därmed prisge Warschau, hvilket naturligtvis vore ett dåligt schackdrag. Det vore dåligt, äfven om ryssarna vore säkra på att i stället inta Krakau, hvilket de emellertid absolut ej längre kunna vara. Snarare skulle de förbundna arméerna sannolikt — för att fortsätta schackspelsbilden — ta ett torn mot att offra en bonde. Åhnej, partiet ser nu icke lofvande ut för ryssarna.»

Warschau hoppas på Rysslands seger.
En känd svensk vetenskapsman har tillstält Dagens Nyheter ett utdrag ur bref som han mottagit från en professor vid polytekniska högskolan i Warschau, hvilket bref ger en god uppfattning om stämningen i Warschau.
Trots de ymnigt af våra fiender utspridda ryktena rörande Warschau, råder här — heter det i brefvet — fullständigt lugn. Tyskarnas förhoppningar på Polens afvoghet mot ryssarna ha blifvit fullständigt gäckade. Här, liksom i hela Ryssland, hyser man den fullständigaste tillförsikt till krigets lyckliga utgång. Jag själf, som haft tillfälle att vara vittne till krigets verkningar hos båda de stridande nationerna (brefskrifvaren vistades under krigets första veckor i en tysk stad) och därför tilltror mig kunna fälla ett pålitligt omdöme, är säker på Rysslands seger.

Turkarna i ett bekymmersamt läge.
Det synes vara säkert att ryssarna blitvit i stånd att tillfoga den turkiska armén ett — såsom det nu synes — definitivt nederlag, samtidigt med att de hålla tyskar och österrikare stången i Polen. Det kan icke längre betviflas, att striderna vid Sarikamysj och Karaurgan i ajälfva verket bereft turkarna ett sådat afbräck, att desamma icke på lång tid framåt kunna tänka på att åter upptaga offensiven. Detta bestyrkea bland annat däran, att ryssarna nu liven drifvit turkarna i norr tillbaka över Dschorochfloden. — Såsom vi redan förut förmodat, ha å andra sidan de turkiska krafterna i Aserbeidsjan visat sig alltför svaga för att utgöra ett tillräckligt eff- fektivt hot mot ryssarnas förbindelser. Den snabba turkiskaframryckningen därstädes tycks sålunda icke haft någon större inverkan på ställningen i det hela.
Daily News' Petersburgskorrespondent telegraferar: Tyskarnas förhoppning att turkiska kampanjen i Kaukasus skulle tvinga ryssarna att detachera en stark armé mot Mindre Asien har icke gått i fullbordan, utan turkarna äro nu lika afskurna från hjälp i Erzerum som tyskarna voro i Kiautsjau. Turkiska generalstaben i Konstantinopel anstränger sig nu för att samla armén till försvar af hufvudstaden. Den kan icke sända förstärkningar till Egypten och det kommer att ta åtminstone två månader innan de kunna bli färdiga att möta den situation som kommer att inträda i sydöstra delen af Europa.
Times' korrespondent i Petersburg telegraferar att den turkiska armén vid Erzerum icke kan vänta hjälp från något håll, utan får bereda sig på att där dö en ärofull död. De allierade flottorna hota Turkiets centrum och den turkisk-tyska gerneralstaben måste nu koncentrera sin uppmärksamhet på att försvara denna midtpunkt.

Rumänien.
Ingen dag förgår utan att medföra nya meddelanden om Rumäniens afsikt att gå till anfall mot Österrike i början eller midten af februari. Alla dessa uppgifber komma från ententehåll, vanligen från Paris, men det är omöjligt att afgöra om de kanske blott uttrycka en önskan i stället för att återgifva ett faktum. Dock ser det hela rätt betänkligt ut för österrike. I Siebenbürgen börjar rörelsen för skilsmässa från Ungern och förening med Rumänien antaga det öppna affallets former. Och att något är i görningen i själfva Rumänien kan knappast längre betviflas.

Ett och annat.
— Krigsministern och chefen för tyska fältarmens generalstab von Falkenhayn har på ansökan erhållit afsked som krigsminister och samtidigt utnämts till general vid infanteriet. Till krigsminister har utnämts rgeneralmajor Wild von Hohenhorn, som samtidigt befordrats till generallöjtnant.
— Enligt meddelande till tidningarna i Basel från Krasnojarsk i Sibirien skola 140 tyska och österrikisk-ungersk, fångar ha lyckats fly från därvarande fångläger efter att ha dödat vakterna. Flyktingarna skola vara i besttning af vapen.
— Hittills ha 1,300 preussiska förlustlistor publicerats med inalles 877,107 namn, 136 bajerska, 92 sachsiska och 94 würtembergska förlustlistor samt 14 liste öfver marinens förluster. Le Temps anslår de samlade tyska förlusterna till 2,250,000 man.
— Enligt tidningen Politica i Sofia har den italienska regeringen af den brittiska underrättats därom, att Ryssland och Frankrike åt brittiska regeringen öfverlämnat mandatet att i Durazzo landsätta engelska trupper, om Italien ytteligare besätter någon annan stad än Valona. Den bulgariska regeringen har erhållit kännedom om detta meddelande.
— Från Nisj telegraferas, att österrikarnas förluster i Serbien till slutat af oktober månad utgjorde 150,000 man. Därefter ha österrikarna haft en förlust af 60,000 döda och sårade, hvartill komma 60,000 fångar, så att deras sammanlangda förlust i det serbiska fälttåget utgör 270,000 man eller 5 armékårer. Serberna ha äfven haft betydande förluster, men på grund af deras kraftiga fysik ha de serbiska sårade långt hastigare återstälts, så att de åter kunnat anmäla sig till tjänst under fanorna.



Gotlands Allehanda
Lördagen 23 Januari 1915
N:r 18