19321026 - Spritsmugglaren inför rätta.

Spritsmugglaren inför rätta.
Dührkop medger, att han försökt prångla ut sprit.

Rannsakning har i dag ägt rum å krona häktet härstädes med den för olaga införsel av spritdrycker häktade tyske undersåten Julius Johannes Emanuel Dührkop. Ålalet står som bekant i anslutning till det stora spritbeslaget på Vestergarns utholme för någon vecka sedan, då 1,900 liter exportsprit anträffades nedgrävda i marken. Målet handlades inför Visby rådhusrätt och som ordförande tjänstgjorde rådman kl. Löwenberg, medan tullförvaltare Karl Berggren inställde sig som tullåklagare. Närvarande voro även de båda fiskare, bröderna Ivar Ekström Klintehamn, och Martin Ekström, Tofta, vilka överraskats vid ilandförande av sprit och som nu instämts. Även tullpersonalen vid Klintehamn var mangrant tillstädes.
Sedan Dührkop införts tillfrågades han, huruvida han behärskade svenska språket och bejakade detta. Han, medgav också omedelbart, att han gjort sig skyldig till olaga införsel av spritdrycker till riket.
Därefter hördes han om sina levnadsomständigheter, varvid framgick, att han var född i Oldesloe, Schleswig-Holstein, den 25 febr. 1888, att han till yrket var sjöapten samt att han var gift och att hans hustru vistades i Stockholm,. Han hade genomgått realskola och navigationssktola, haft anställning ett år vid ett husarregemente samt hade före kriget farit till sjöss. Vid krigsutbrottet inkallades han till tjänst syöring vid sitt husarregemente och utnämdes i november 1914 till officer samt avancerade till löjtnant. Efter kriget gick han åter till sjöss och förde därunder också olika fartyg. Våren 1930 kom han med eget fartyg Karl Maria, till Stora Karlsö för att biträda vid bärgningen av det där strandade fartyget >>Ägirs>> automobillast. Han blev sedan kvar i Västergarn, där hart lade upp sitt fartyg och etablerade fiskrökeri. Med. detta höll han på till i februari månad i års då -lian for till Tyskland för att söka indriva en del fordringar och hjälpa upp sina affärer, som varit något tilltrasslade. Under sommaren hade lian sedan halt tillfäll anställningar på ett del fartyg samt slutligen. begivit Sig till Danzig, då han försport, att där skulle vara bättre arbetstillfällen, än i Tyskland.
I Danzig hade Dührkop så i september månad kommit i förbindelse med ett ombud för ort polsk spritfirma, som sökte navigatör till en fiskekutter som skulle ge sig ut med spritlast på Östersjön. Hur de kommit i förbindelse med' varandra, ville hart icke närmare omtala, icke heller ville han meddela, vad det gällde för spritfirma - »Man är väl ingen Judas», hade han på tal om den saken förklarat vid polisförhöret. Alltnog - han saknade annat arbete och antog därför anbudet. En eftermiddag i slutet ax oktober gick kuttern ut från Danzig - besättningen utgjordes av Dührkop och tre man samt ett ombud för spritfirman, Den sistnämde var den verklige befälhavaren ombord, medlen Dührkop endast var navigatör. Påföljande morgon togs spritlasten, 3,000 liter, ombord, utanför tremilsgränsen från en polsk ångare. Samtidigt fick Dührkap - förklarade han - order att .gå till en plats 25 mil utanför Björneborg i Finland, där en finsk motorbåt skulle möta . emot. Förut hade han icke vetat, vart kosan skulle ställas.
Resan över Östersjön var ett äventyr för en så liten båt, förklarade Dührkop. Först sattes kurs mot Hoburgens fyr på Gotland och därefter, fick man hålla sig under Gotlands ostkust. En natt hade kuttern varit inne i lä i Fårösunds södra gatt, men därefter hade resan fortsatt ut till Salvorev. Då hade vädret emellertid blivit så besvärligt, att spritfirmans ombud blev sjösjuk och rädd, 'så mycket mera som kuttern sprungit läck, och han fordrade, att resan skulle avbrytas. Detta hade Dührkop icke velat vara med om, enär han insett, att man i så fall skulle komma in å svenskt farvatten vid Gotland. Han hade emellertid fått ge med sig och man hade lagt sig i två dagar i lä vid Hallshuk Då firmans ombud ansett. att lasten borde lossas på Gotland, hade' Dührkop icke varit bekant med stranden på annan plats än vid Västergarn. Natten till den 3 okt. hade därför kuttern gått upp under syd, östra sidan av Utholmen, där besättningen vaståt i land med de 300 durkarna, som grävts nod på två olika ställen, på ena stället 265 dunkar och på det andra 35 dunkar. Innan arbetet avslutats, hade man sett fiskare som tydligen observerat deras förehavanden. Därefter hade kuttern legat och hållit sjön i tre dygn för att sedan gå in till Burgsvik för att »köpa ål».
Därefter kom, nuan till det intressanta avsnittet, där det gällde att få reda på, vad Dührkop haft för sig under uppehållet å Gotland. lian uppgav, att han frän Burgsvik tagit tåget till Sanda och fortsatt till västergarn, där han vid Skansudde skulle hålla vakt över spritpartiet. Därifrån kunde han nämligen iakttaga platsen-, där spriten. låg. På nätteerna hade han legat på vakt, på dagarna hade han dragit sig inåt landet och gömt sig i skogen, och ett par gånger hade han också varit ombord på båten i Burgsvik för att vila ut. Han hade icke haflt förbindelse med någon människa vid Västergarn, hade han uppgivit via polisförhöret och det fasthöll han till en början även inför rätta. kRättens ordlösande uttryckte emellertid sina tvivel om sanningsenligheten av denna uppg'if't och han antydde också för den tilltalade att get funnes vittnen, som kunde intyga motsatsen. Till slut kröp, det fram - fastän han sade sig Icke vilja angiva någon, att någon gjort honom uppmärksam på, att tullen var på spaning efter spriten. an hade då f samråd med spritagenten i Burgsvik beslutat, att man skulle försöka »rädda» åtminstone någon del av partiet ,undan tullen, så att omkostnaderna för resan kunde täckas. Därav framgick alltså, att han haft överläggningar med folk i trakten rörande spritpartiet. Elan förnekade, att han lyckats träffa några avtal med någon om spritens ilandförande, men medgav dock efter upprepade frågor, att han i Västergarnstrakten, där han ände alla människor sökt upp fiskare, som han trodde kände förhållandet och skulle vilja hjälpa honom. Rättens ordförande frågade honom, var han tänkte söka marknad för spriten, vartill han svarade, att han givetvis icke haft tanke att kunna avyttra. 300 dunkar på Gotland. Men hur mycket? frågade ordföranden. Ja, en 20 dunkar, svarade han.
Duhrkop berättade i fortsättningen om sina försök att få i några fiskare, som skulle hjälpa till att få i land spriten. Då han saknade pengar, hade han tänkt betala med sprit. Lördagen den 15 hade han begivit sig till Visby, där han vistats hos sin broder. Hane ville till att börja med icke tala om, vad han haft för sig under söndagen, ty »det har ju rätten reda på förut», förklarade han. Till slut gick han i alla fall med på, att han sammanträffat med ett par personer, som lovat hjälpa till med ilandförandet av sprit. Svaranden hördes sedan om de 110 dunkar, som han påstod fattades vid beslaget. Han fasthöll bestämt, att de stulits eller kommit bort på något annat sätt honom ovetande. Rätten övergick därefter till hörandet av bröderna Ivar Ekström från Klintehamn och Martin Ekström från Tofta. vilka som bekant ertappades vid ilandförandet av sex dunkar sprit på sammanlagt 58 liter. Båda erkände. Ivar Ekström berättade, att han på söndagen uppsökts av den häktade Dührkops brorson, som sagt att D. ville prata affärer i Visby. Ekström hade då farit till stan med sin bil och på vägen hämtat sin bror i Tofta. Då de kommit till Dührkops bostad hade denne amtalat, att han hade ett stort spritparti liggande på Västergarns utholme, vilket han ville ha hjälp med att få i land »mot skälig ersättning», vilken emellertid icke preciserats. Han hade även frågat, om bröderna Ekström ville köpa spriten, vilket de avböjde, då pengar saknades. Le hade gått med på det förstnämda förslaget och klockan 5 30 på måndagskvällen hade de gått till sjöss från Klintehamn under uppgift, att de skulle ut och fiska. I stället hade de farit till Utholmen, där de efter en stunds letande påträffade de sex Bunkarna. Då de vid halvfyratiden Då morgonen återkommo till Klintehamn, fingo do se två personer komma ned mot landningsplatsen, varför de genast lämpade dunkarpa över bord. Men denna lilla list lyckades som bekant icke.
Martin Ekström hade redan på lördagen, då han befann sig Då Stora torget, blivit tilltalad av den unge Dührkop, som sagt att farbrodern skulle komma från Stockholm på söndagen och då ville träffa bröderna Ekström. I övrigt överensstämde hans berättelse med broderns. Båda två förklarade, att de icke hade. kännedom om vart den övriga spriten tagit vägen.
Dührkop blev härefter åter inkallad. Tillfrågad varför han just hade utvalt bröderna Ekström till medhjälpare i stället för Västergarnsfiskare blev svaret:
- Jag kände dem som nyktert folk. I sådant arbete måste man vara nykter, ty annars går det inte att lita på.
- Hur var samtalet ungefär med dem på söndagen? frågade ordföranden - Jag frågade om de möjligen ville hjälpa mig, enär jag hade ett spritparti, som skulle föras i land. Det tycktes därvid som om do inte hade någon stor lust till uppdraget. På tal om de försvunna 110 dunkarna och på vad. sätt de möjligen försvunnit kunde svar. icke lämna någon uppgift.
Bröderna Ekström hördes härpå gemensamt mod Dührkop angående de underhandlingar som förts. Dührkop vitsordade deras utlåtande, men han kunde dock ej erinra sig att han >>bjudit ut>> spritpartiet till dem.
Å klagaren sade sig icke kunna tro på Dührkops uppgift att han ämnade till Finland, utan meningen var tydligen från början att spriten skulle till Gotland. Men han hade också av allt att döma haft en annan avsikt, nämligen att vid strandhugget i Fårösund försöka avyttra spriten vid kalkbrotten på norra Gotland; troligtvis har det väl icke blivit så stora affärer av på grund av de dåliga tiderna, tillade åkt., som yrkade ansvar å Dührkop enligt vederbörliga lagrum för olovlig införsel av sprit i större omfattning eller sammanlagt 3,000 liter, vilket Dührkop också erkänt; dessutom, yrkades, att 1,830 1. 96procentig sprit skulle förklaras förverkade samt att svar. skulle ersätta 1,100 1., som av allt att döma försålts, med 4,50 kr. pr. 1.
Dührkop anhöll att slippa ersättningskyldigheten och förklarade, att det varit nöden, som drivit honom till att ta befattning med spriten.
Då ordföranden påpekade för svar., att denna knappast gjort något för att underunderlätta utredningen, framhöll svar., att han för polisen visat var spriten fanns.
Innan förhandlingarnas slut framhöll fadern till bröderna Ekström, att det varit Dührkop, som drivit sönerna in på brottets bana och anhöll, att domen för sönerna måtte bli så mild som möjligt. Rätten skred härefter till överläggning.
Dührkop dödes till 3 mån. straffarbete samt dessutorn att ersätta de försvunna 110 dunkorna med 4,50 kr. per liter. Vidare förklarades det beslagtagna spritpar tiet förbrutet. Dührkop skall kvarbliva i häkte tills domen vinner laga, kraft. Vad beträffar bröderna Ekström upp sköts målet till tomdagen, den 3 november för vidare utredning rörande deras levnadsomständigheter m. m.



Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 oktober 1932