19340903 - Festen vid Höglundar.

Festen vid Höglundar.

I Stenkyrka i går hade samlat ett hundratal personer, som sökt ned till den avlägsna festplatsen i skogarna mellan Stenkyrka och Lickershamn. Skogsvägen dit ner är trots vällovliga ansträngningar till förbättringsarbeten en långt ifrån idealisk bilväg, men ändå hade en mängd bilar tagit sig in till Höglundar, där gammal igenvuxen åker bildar en öppning i skogen, passande till samlingsplats. Och i skogenomkring ligga de, framgrävda husgrunderna, vars historia i dagarna belysts i denna tidning, varför någon ytterligare beskrivning icke kan vara erforderlig.
Programmet inleddes med ett par nummer av gotländsk folkmusik, exekverad av bröderna Pettersson från Lärbro, varefter fil. dr John Nihlén med några ord redogjorde för festens syfte och program. Därefter sjöng fru Valborg Beer ett par gotländska folkvisor, mottagna med livligt bifall, varpå lektor T. Nyström från Visby höll ett kortare föredrag om »Hembygd och fosterland».
Begreppet fosterlandskärlek håller enligt talts mening genom nötning på att bli ett tomt ord och särskilt i valtider får det många olika tolkningar. Det finns lagar i livet, som aldrig behöva motiveras, och en sådan är kärleken till torvan. Fosterlandskärleken är också samhörigheten med folket och staten Det är att uppskatta fosterlandet, men också, att ha ögonen öppna för dess brister och vilja dess framåtgående.
I dagens röster märker man olika inställningar till begreppet fosterland. En sådan är den s. k. hurra-patriotismen, en gest utan innehåll och den gör sig bred både i vårt land och i andra länder En annan är affärspatriotismen, som tråller sig framme, där det finns fördelar, men fegt sviker, när den kan komma åt. Presspatriotismen förändrar snabbt färg efter opinionen. Chauvinismen håller på sitt och vägrar andra människor och folk rätten att existera. I stället böra viga upp allvarliga problem till diskussion och ställa in oss på att göra vårt land bättre. Tal citerade Leo Tolstoys maning att älska mullen och i detta, sammanhang berörde han också kärleken till det förgångna. Vårt folk bör vara troget sig självt, ty slaveri och ofrihet är lika förnedrande, om den kommer i pickelhuva eller från öster.
Efter lektor Nyströms tal sjöng fru Beer »Gotland min längtan. i Maja Klintbergs sättning och därefter talade fil. dr John Nihlén om »Livet i en gotlandsby för 2,000 år sedan». Talaren skisserade därvid en gårdsanläggning från romerska jära åldern, varvid han jämförde de resutat, som utgrävningarna vid Höglundar grvit, med (den litteratur, som vi äga från olika folk, varigenam vi kunna bilda oss en någorlunda god föreställning am, hur järnåldersbyn såg ut. Han citerade också den skildring, som en arabisk författare givit av nordbornas liv år 921 varvid ban hl. a. fått den mindre smickrande uppfattningen om våra förfäder att de voro det snuskigaste folk, som Gud skapat. Talaren berörde vidare frågan om de gamlas kulturplatser och gravplatser, deras boskapsskötsel o. s. v. i anslutning till lämningarna vid Höglundar, varom våra läsare förut kunnat läsa.
Efter det intressanta föredraget togs en stunds rast, varunder den anordnade serveringen frekventerades, och därefter ordnades med dr Nihlén som ciceron visning av de framgrävda husgrunderna i den kringliggande skagen, vilket de närvarande givetvis med start intresse be gagnade sig av Dr Nildén fick då ytterligare anledning att klarlägga en mängd detaljer, som Man haft anledning att taga ställning till under den pågående utgrävningen.



Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 september 1934
N:r 204