19340910 - Sunnqvist segerherre i Visbyloppet.

Sunnqvist segerherre i Visbyloppet.
27 startade, 8 kommo i mål.

Arrangörerna av Visbyloppet kunde i år glädja sig åt ett idealiskt tävlingsväder och en från förra gången förbättrad tävlingsbana. Publiktillströmningen var efter våra förhållanden stor, men upp till fjolårets siffra, omkr. 5,000, torde man väl knappast ha nått. Räkna vi med, att c:a 3,500 personer placerat sig på sadelplats, så bar man kanske kommit sanningen ganska nära. Vad anordningarna beträffar voro dessa i stort sett förträffliga men meddelelsesystemet fungerade, icke så bra som i fjol, vad detta nnu kunde bero på. Det blev en oerhörd manspillan bland de tävlande, men vilka som utgått fick man ej riktigt klart för sig förrän långa stunder senare.
Att det var internationellt inslag i tävlingarna utvisade de tyska och finska flaggorna, som på båda sidor om startplatsen flankerade den blågula.
Årets Visbylopp blev sensationellt mest ur denn synpunkten, att manfallet bland de tävlande blev så stort. Av 27 startande i samtliga klasser inkommo nämligen endast 8 till mål. Största besvikelsen beredde oss A-klassen, i vilken 6 vore anmälda men endast 3 startade. Och ingen av dessa 250-kubikare fullföljde loppet. Ove Lambert-Meuller, som tippats som segrare i klassen, hade fått fel på sin maskin och i stället talades det om, att hane skulle få sin Saxtorpare hit, men den kom ej. Boneruud, Stockholm, och Karlsson, Växjö, hade icke anlänt, och alltså var det endast ett par stockholmare samt norrköpingsbon Gustafsson, som startade. Redan efter första varvet utgingo Gustafsson och Löfberg, medan Håkansson lyckades få ett andra varv noterat. Men sedan hörde man ej av dessa A-klassare mer. De hade pressat sina maskiner alltför hårt, och så gick det som det gick.
I 350-kubikarms klass, 16 varv, startade samtliga enligt startlistan med ett undantag, nämligen att Gösta Andersson, Stockholm, ställde upp med F. N. i stället för Henriksson, Stockholm. Andersson var annars anmäld i C-klassen på Rudge. Av de 12 tävlande tog Månsson Lund, ledningen vid start men blev tidigt omköra av Edlund. Snart hade om tätplatsen i denna klass med Edlund och Månsson närmast. Vid ingången till 8:de varvet körde Edlund i sin tur om Richnow vilken sistnämde måste utgå på grund av magnetfel på maskinen. Där var en av de farligaste konkurrenterna alltså ur spelet. Efterhand försvann den ene efter den andre och anmäldes såsom utgången på grund av maskinfel av ett eller annat slag. Mot slutet återstodo endast 5 tävlande, av vilka Edlund ledde med Månsson tätt i bakhjulet. Helge Karlsson, Göteborg, hade ryckt upp på tredje plats vid ingången på 10:de varvet och med Motala-Lindqvist och Smith därefter samt Hildebrane, Stockholm, sist. I sista varvet gick en ventil sönder på Karlssons maskin och han måste utgå. Slutstriden kom alltså att stå mellan de fem övriga. I mål körde Edlund, Husgvarna, som populär segrare med tiden 2,05,31,6, följd av Månsson. Velocette, 2,08,44 och 3) Motala-Lindqvist, Husgvarna, 2,11,09. 4) och 5) blevo resp. Smith, Velocette, och Hildebrand, A. J. S. Båda tyskarna, som deltogo i denna klass, Richnow på Rudge och Alswede på Vetocette, hade måst giva upp, men fråga är, om icke Richnnow, som ledde flera varv, haft stora chanser. Bästa varvtiden i B-klassen noterade Månsson med 7.09.
Sten Edlund, vilken som bekant måste utgå i årets Saxtorp på grund av ett mindre i maskinfel och efter att ha lett A-klassen därstädes suveränt, rehabiliterade sig nu i stället. Han lagerbekransades vederbörligen av konsul C. G. Björkander, en av prisdomarna.
Den mest spännande striden väntade man sig i huvudklassen (C-klassen, 18 varv, 500-kubikare). Ingen trodde på allvar, att finnen Lampinen skulle kunna göra vår svenske champion äran stridig, men överraskningar voro ej uteslutna. Redan i starten 12 deltagare — tog Ragge Sunnqvist på sin Husqvarna ledningen och behöll den alla 18 varv till målet. Tätt i hälarna låg emellertid hela tiden den fruktade finnen, vilken körda Rudge och ett slag tycktes vinna åtskilligt på den svenske storfräsaren. När Ragge märkte detta ökade han fort avståndet mellan sig och finnen utan att dock behöva pressa nämvärt. Martin Strömberg, segraren i Hedemora TT, måste snart utgå efter att ha hotat Lampinens placering vid Hejdeby i ett av de första varven. Av våra sex deltagande gotlänningar utgick Rydberg redan 200 m. efter start, och efterhand måste såväl Sven Hanssdn, Erik Ljungberg, Sven Eriksson och lille Fritz Lövqvist lämna fältet. Det var i en alltför körstark samling de kommit med. En av de våra, Gösta Sandberg på Rudge, visade emellertid att han blir farlig i framtiden. Efter en utmärkt körprestation råkade han få motorstopp då endast ett par, tre varv återstodo till målet, och trots förtvivlade ansträngningar kunde han ej få igång motorn. En mycket hedersam fjärdeplacering hade ryckts
honom ur händerna. Även i denna klass blev det en fruktansvärd manspillan. Av de 12 startande i klassen decimerades antalet slutligen till fyra, och sedan Sandberg, som nämts, utgått, återstodo endast Sunnqvist, Lampinen och stockholmaren Kihlskog, vilken sistnämde körde Norton. Och i den ordningsföljden inkommo dessa tre i mål, Ragge Sunnqvist med tiden 2,08,50 och Lampinen med 2,10,42,6. Sunnqvist lagerkransades vederbörligen.
Sunnqvist hade åter hävdat sin överlägsenhet som Sveriges primus motor på området. Han lyckades denna gång höja medelhastigheten till 135 km. i timmen mot fjolårets 130, och detta visar, att Visbyloppets bana är snabbare än Saxtorps, där Sunnqvist medelhastighet var 133 km. Den bästa varvtiden kunde emellertid nu Lampinen notera, nämligen fenomenala 7,00 min., medan Sunnqvists bästa var 7,06. Sunnqvist tankade i 12 varvet på 40,5 sek., då Lampinen använde 49 Sek.
Endast tre 500-kubikare i mål alltså av dussinet startande. Det kan man säga är sensation.
Kl. 3,35 voro tävlingarna avslutade och den stora människomassan började ordna sig för »återtåget» till staden eller hemorterna på landsbygden. Att det icke oss veterligen skedde någon som helst trafikolycka bland denna oerhörda massa av motorfordon, bussar, bilar och motorcyklar, är förvånande, men är främst att söka i vederbörande förares manöverskicklighet.
Gotlands Grand Prix hade gått utan några farligare missöden, och man får beteckna det hela som en lyckad motordag, även om spänningen icke stått på toppunkten. Visbyloppet har framtiden för sig, därom är ej tu tal, och det är att hoppas, att i kammande tävlingar det internatidnella inslaget skall bli än större. Förhandsreklamen hade kanske kunnat locka flera åskådare, men det är att hoppas, att ekonomien går i hop, ty biljettpriserna vore ganska rundligt tilltagna. Huruvida den arrangerande G. M. C. K. kalkylerat rätt kommer väl att visa sig i bokslutet.
Prisutdelningen ägde rum senare på kvällen i Stadshotellets festvåning, där dagens segerherrar ytterligare hyllades.
Mr Ernest.



Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 september 1934
N:r 210