19361228 - Biograferna.

Biograferna.

En svensk urpremiär är just inte vardagsmat för vår visbyitiska filmpublik, men annandagen inträffade i alla fall sensationen, då Visbybio hade premiär på S. F:s "Familjens hemlighet". Regissör har Gustaf Molander varit, och han har här skapat en liten nätt och elegant komedi om "familjens hemlighet", som i föreliggande fall är ett oäkta barn till en kommendörsson. Hemligheten i fråga ställer givetvis till en massa rabalder, som så 'småningom dock resulterar i allmän förbrödring och fröjd och gamman. Det är alltså ur handlingens synpunkt sett ingenting märkvärdigt som bjuds, men det hela är som sagt trevligt serverat och närmar sig i miljö och uppläggning de amerikanska komedier vi så ofta njutit av.
Ett förstklassigt , skådespelaregarde gör också sitt till att skapa en gemytlig stämning, och speciellt fäster man sig för Olof Winnerstrand, som här är bättre än någonsin, Karin Swanström och söta Birgit. Tengroth. En särskild eloge förtjänar ljudet, som är förstklassigt.
"Längtan" heter den inledande kortfilmen, där först Gösta Ekman läser Karlfeldts dikt "Längtan heter min arvedel" varefter följer en serie vältagna bilder från natur och arbetsliv, symboliserande människans strävan och längtan.
Hansabio hade annandag jul premiär på filmen "En kvinnas hemlighet", där Luise Ullrich spelar en dubbelroll. Det var en synnerligen dramatisk och fängslande historia.
Redan i afton byter biografen program, i det att den har premiär på filmen "Cirkusblod".
— På Roxy gavs igår premiär på en ganska omtalad film, nämligen "Sången om skogarnas folk". Man hade nog tänkt sig något elegiskt-poetiskt som t. ex. Sången om den eldröda blomman, men därav blev intet. Filmen visade sig vara en typisk amerikansk nybyggarfilm med en blodig släktfejd som underliggande motiv, och där det för övrigt knallade mördande skott på var tionde meter. Vad spännande handling angår fyllde filmen alltså måttet. Men detta var icke vad som huvudsakligen intresserade. Det var att filmen är alltigenom framställd i fotografi med naturliga färger — Techni-color-förfarandet — och det var ytterst lärorikt att skåda resultatet. Färgprakten i de stora skogarna återgavs väl, insjöar och stränder beundransvärt, stugornas interiörer ganska bra. Det enda man fäste sig vid, var att skådespelarnas karnation fortfarande är en smula för hög. Men det kommer väl att bortarbetas så småningom. I alla fall var det utomordentligt intressant att se detta försök till helaftonsfilm i färg, — Förspel var en Fleischerteckning.
— Skeppsbrutne Max befer den svenska komedi, som visas på Reginabiograten — den har för övrigt också varit uppe på Roxy någon dag i helgen. Den hör inte till de större konstverken i filmbranschen. Max Hansen Mr visa sina konster som operettkomiker, och i den konstarten har han onekligen mycket goda färdigheter såväl i fråga om sång som i andra hän- seenden. Hans danska brytning stör dock rått mycket Filmens övriga ingredienserligg Icke högt över atmatörplanet.



Gotlands Allehanda
Måndagen 28 December 1936
Nr 301