Under den tid som undersökningarna pågick, från 1921-1936, försökte Zetterling sprida intresse för bulverket hos allmänheten genom ett flitigt informationsarbete, föredrag, tidningsartiklar, anordande av Bulverkets dag samt genom det Bulverksmuseum som Zetterling inrättade på Furubjers gård. Där ställdes bl a ut prov från Bulverket av byggnadstimmer från knuttimrade hus byggda i skiftesverk. I museet fanns också olika små modeller av bl a Bulverkets nordvästra hörn, hela anläggningen, ett timmerhus och ett hus i skiftesverk.
När Zetterling avslutade sina undersökningar i träsket lades också Bulverksmuseet ned. Modellerna överlämnades till Gotlands fornsal och trävirke, stockar, bjälkar, fyrkantvirke, plankor, bräder m m , sågade eller hela, konserverade och okonserverade skickades in till statens historiska museum. Dessa fynd försågs med gevärsbrickor av koppar med gevärsnummer på baksidan och bulverksnummer på framsidan. 1 Idag har en del av brickorna lossnat och i en del fall är de svåra att läsa. En del av fynden sänktes åter i träsket.
Från Zetterlings bulverksundersökningar föreligger ett stort material av kataloger, arbetsritningar, planer, kartor, fotografier och dagboksanteckningar som till största delen förvaras i antikvarisk topografiska arkivet (ATA) i Stockholm.

Bulverket en kort översikt.
Under den tid som undersökningarna pågick, från 1921-1936, försökte Zetterling sprida intresse för bulverket hos allmänheten genom ett flitigt informationsarbete, föredrag, tidningsartiklar, anordande av Bulverkets dag samt genom det Bulverksmuseum som Zetterling inrättade på Furubjers gård. Där ställdes bl a ut prov från Bulverket av byggnadstimmer från knuttimrade hus byggda i skiftesverk. I museet fanns också olika små modeller av bl a Bulverkets nordvästra hörn, hela anläggningen, ett timmerhus och ett hus i skiftesverk. När Zetterling avslutade sina undersökningar i träsket lades också Bulverksmuseet ned. Modellerna överlämnades till Gotlands fornsal och trävirke, stockar, bjälkar, fyrkantvirke, plankor, bräder m m , sågade eller hela, konserverade och okonserverade skickades in till statens historiska museum. Dessa fynd försågs med gevärsbrickor av koppar med gevärsnummer på baksidan och bulverksnummer på framsidan. 1 Idag har en del av brickorna lossnat och i en del fall är de svåra att läsa. En del av fynden sänktes åter i träsket. Från Zetterlings bulverksundersökningar föreligger ett stort material av kataloger, arbetsritningar, planer, kartor, fotografier och dagboksanteckningar som till största delen förvaras i antikvarisk topografiska arkivet (ATA) i Stockholm. Bulverket-en kort översikt. Resultatet av Zetterlings möda under 15 år med knappa ekonomiska resurser blev att han fick en bild av anläggningens utseende och konstruktion, huvudsakligen sett från vattenytan, då dykare endast vid några få tillfällen användas och anläggningen till största delen var dold i kalkbleke (kalkhaltigt slam). Zetterling kom fram till att Bulverket bildade en kvadrat med 170 m sidor, orienterade i N-S och Ö-V. Själva kvadraten var uppbyggd av stockkistor, kvadratiska och rektangulära upp till sju meter långa, tre och tre i bredd sammanhållna av genomhuggna hål i stockarna, trädda på tre vertikala pålar. Vertikalstolparna hade hål i de nedre ändarna för tvärgående reglar. I det nordvästra hörnet av kvadraten, och möjligen även i det sydvästra hörnet ansåg Zetterling att det fanns en öppning in i Bulverkets inre vattenområde. På kistlängorna fanns golv och därpå hus av olika slag, i norra och östra delen så gott som uteslutande knuttimrade hus, i väster och söder hade också skiftesverkstekniken använts. I västra delen skulle det också ha förekommit hus av större dimensioner. Runt anläggningen fanns en palissad. Under muddringsarbeten i den västra delen av Bulverket påträffades 1934 en sölja och "beslag av brons till en läderrem". Fynden daterades till 1000-talet. Zetterling ansåg att Bulverket var en sjöfästning, en vattenborg, 3 men publicerade aldrig någon egentlig diskussion om varför den hade byggts. Arbetsmetoder. Kartläggningav Bulverkets fundament, stockkistorna gjordes med hjälp av bl a flygfotografering och olika experiment med horisontal fotografering för att kunna dokumentera anläggningen från vattenytan. Med hjälp bl a av dessa flygbilder och pantograf gjorde Zetterling teckningar av stockkistor och virke. Från flotte eller båt utsågs ett lämpligt undersökningsområde varefter virkesupptagning och muddring inleddes. Sedan man tagit bort virke som var i vägen för muddring, använde man sig av en för ändamålet specialkonstruerad mudderskopa fäst på en ram av vinkeljärn och grova rep för upphalning, varefter blekenvattensållades eller undersöktes på annat sätt. Under lämpliga vintrar sågade man hål i isen och tog upp stockar och muddrade exempelvis under vintrarna 1921 och 1923. I juli 1923 togs de första flygbilderna över Bulverket bl a över dess nordvästra hörn. Detta hade redan rensats till botten under januari och februari 1923. 8 På flygfotot taget från 400 m höjd med inflygning från sydväst ser man mörka partier där muddring har ägt rum samt hopar av timmer som har sänkts utanför det nordvästra hörnet. Undersökningarna av Bulverket hade således redan börjat när de första flygbilderna togs. Zetterling skriver i Fornvännen 1927, att man inte kan hitta något kulturlager eftersom "botten är så fylld av stoskar, plankor, gärdsel och ris, att mudderskopan endast på vissa ställen kan tränga ner till det djup där sådant lager kan förmodas". Hans uppfattning om fyndens läge i vattnet var att det inte hade samma betydelse som ett fynds läge i jorden, därför att isen hade rubbat det ur sitt sammanhang. Betydelsefullt var att se hur fynden grupperade sig inom större områden. Träfynden kom, genom den tidens metodiska erfarenheter vid sjöfynd, att under 1920-talet och under början av 1930-talet behandlades lösryckta ur sitt sammanhang och upptas som lösa fynd. 1932 tillkom "Situationsplan 1932", ett försök att skilja på fynd från tre nivåer i ett drygt 200 m² område i den norra delen av Bulverket. En mängd olika faktorer. Av Christina BendegardResultatet av Zetterlings möda under 15 år med knappa ekonomiska resurser blev att han fick en bild av anläggningens utseende och konstruktion, huvudsakligen sett från vattenytan, då dykare endast vid några få tillfällen användas och anläggningen till största delen var dold i kalkbleke (kalkhaltigt slam). Zetterling kom fram till att Bulverket bildade en kvadrat med 170 m sidor, orienterade i N-S och Ö-V. Själva kvadraten var uppbyggd av stockkistor, kvadratiska och rektangulära upp till sju meter långa, tre och tre i bredd sammanhållna av genomhuggna hål i stockarna, trädda på tre vertikala pålar.
Vertikalstolparna hade hål i de nedre ändarna för tvärgående reglar. I det nordvästra hörnet av kvadraten, och möjligen även i det sydvästra hörnet ansåg Zetterling att det fanns en öppning in i Bulverkets inre vattenområde. På kistlängorna fanns golv och därpå hus av olika slag, i norra och östra delen så gott som uteslutande knuttimrade hus, i väster och söder hade också skiftesverkstekniken använts. I västra delen skulle det också ha förekommit hus av större dimensioner. Runt anläggningen fanns en palissad. Under muddringsarbeten i den västra delen av Bulverket påträffades 1934 en sölja och "beslag av brons till en läderrem". Fynden daterades till 1000-talet. Zetterling ansåg att Bulverket var en sjöfästning, en vattenborg, 3 men publicerade aldrig någon egentlig diskussion om varför den hade byggts.

Arbetsmetoder.
Kartläggningav Bulverkets fundament, stockkistorna gjordes med hjälp av bl a flygfotografering och olika experiment med horisontal fotografering för att kunna dokumentera anläggningen från vattenytan.
Med hjälp bl a av dessa flygbilder och pantograf gjorde Zetterling teckningar av stockkistor och virke. Från flotte eller båt utsågs ett lämpligt undersökningsområde varefter virkesupptagning och muddring inleddes. Sedan man tagit bort virke som var i vägen för muddring, använde man sig av en för ändamålet specialkonstruerad mudderskopa fäst på en ram av vinkeljärn och grova rep för upphalning, varefter blekenvattensållades eller undersöktes på annat sätt.
Under lämpliga vintrar sågade man hål i isen och tog upp stockar och muddrade exempelvis under vintrarna 1921 och 1923. I juli 1923 togs de första flygbilderna över Bulverket bl a över dess nordvästra hörn. Detta hade redan rensats till botten under januari och februari 1923. 8 På flygfotot taget från 400 m höjd med inflygning från sydväst ser man mörka partier där muddring har ägt rum samt hopar av timmer som har sänkts utanför det nordvästra hörnet. Undersökningarna av Bulverket hade således redan börjat när de första flygbilderna togs.
Zetterling skriver i Fornvännen 1927, att man inte kan hitta något kulturlager eftersom "botten är så fylld av stoskar, plankor, gärdsel och ris, att mudderskopan endast på vissa ställen kan tränga ner till det djup där sådant lager kan förmodas". Hans uppfattning om fyndens läge i vattnet var att det inte hade samma betydelse som ett fynds läge i jorden, därför att isen hade rubbat det ur sitt sammanhang. Betydelsefullt var att se hur fynden grupperade sig inom större områden. Träfynden kom, genom den tidens metodiska erfarenheter vid sjöfynd, att under 1920-talet och under början av 1930-talet behandlades lösryckta ur sitt sammanhang och upptas som lösa fynd. 1932 tillkom "Situationsplan 1932", ett försök att skilja på fynd från tre nivåer i ett drygt 200 m² område i den norra delen av Bulverket. En mängd olika faktorer.

Av Christina Bendegard