Ur Gotlands militära hävder.
Skisser sv Kapten Bengt Lindwall.

II.

Visby Borgerskaps rättighet att välja officerare till Stadsbeväringen 1811-1861.

Ett för Visby stad säreget privilegum, som under 1800-talet innehades av dess Borgerskap, var rättigheten att själva vilja sina officerare till från staden utgående beväringsskyldiga.
Vid den försvarsorganisation som under namn av Gotlands nationalbeväring år 1811 upprättades av tjf. militärbefälahavaren, amiral R. Cederström och genom Kungl. brev den 5 februari 1811 fastställdes, uppsattes ett slags borgarbeväpning som henämdes Visby Stads Beväring. Denna stadsbeväring bestod — med en del vissa undantag — av stadens vapenföra manliga befolkning i åldern mellan 15, sedermera ökad till 18, och 50 år, varjämte även min intill 60 år enrollerades. Den första uppsättningen som är 1811 uppgick till 641 man, fördelades på ett jägare- och ett infanterikompani, två åkande batterier och ett artilleripositionskompani samt en pikenerarkår. Inom varje formataen valdes i likhet med Landtbeväringen en underofficer för var 25 man. Borgerskapet i Visby erhöll jämväl pä därom framställd anhållan Kungl. Maj:ts tillåtelse att i olikhet med Landtbeväringen inom sig välja officerare till allt från staden utgående beväringsmanskap. Dessa officersval, som i allmänhet omfatta det med det största intresse, förrättades till år 1822 inför militärbtfälet av alla vid Visby Stads Beväring enrollerade personer utan avseende på om de voro borgare eller ej. Före valet utfärdades kungörelse, som dals upplästes från predikstolen i stadens kyrka dels meddelades i lokalpressen eller anslogs å Rådhusrättens dörr.
Vid första gången förrättat officersval den 19 mars 1811 blevo följande borgare valda:
vid jägarekompaniet:
till kapten, handlanden J. Ehinger;
till löjtnant, f. d. fänriken i Gotl. Landtvärn A M. Eneman;
till fänrik, f. d. fänriken i Gotl. Landtvärn E. S. Fahlstén;
till fänrik, handelsbokhällaren David Lyth. vid infanterikompaniet:
till kapten, handlanden Petter Lyth;
till löjtnant, repslagaren J. H. Pettersson;
till fänrik, handelsbokhällaren Suno Engström.
vid artilleripositionskompaniet:
till löjtnant, Herr Eric af Klint;
till underlöjtnant, handlanden M. G. Höök, vid pikenerarkåren:
till karten och chef, handlanden J. A. Bolander.
Vid åkande artilleriet blevo år 1811 inga officerare valda, då Borgerskapet ansåg, att ingen av stadens invånare därtill ägde erforderlig skicklighet. De sålunda valda officerarna erhöllo efter av militärbefälhavaren till Kungl. Maj:t inlämnat valprotokoll och underdånig tillstyrkan »Nådiga confirmationsfullmakter». Kapten Eninger erhöll sedermera år 1815 order att såsom bataljonschef övertaga befälet över Stadsbeväringen utom åka ide artilleriet, och erhöll i denna egenskap fullmakt som Visby förste stadsmajor.
En borgarofficer var skyldig att »passera graderna» vid Stockholms garnison, när han förutom praktisk militärutbildning fick avlägga examen i dithörande reglememen och författningar. Från och med år 1828 erhölls dock tillstånd till gradpassering vid Visby garnison, vilket givetvis medförde sämre utbildningsresultat. Ehuru personer av vanlig humanitär bildning, kunde på dessa borgarofficerare ej ställas samma krav som på andra officerare, då de voro befriade från undergående av obligatorisk studentexamen och genomgång av de för arméofficerare föreskrivna skolor och kurser. De utgjorde därför en särskild officerskår med för dem uppgjord avlöningsstat, lägre än den vid Landtbeväringen anställda officerarnes.
Borgarnes privilegium att själva välja sina officerare aktades högt och man satte, åtminstone till en börjans, en ära i att till dessa hedersposter utse de mest framstående och bildade i sin kår, Många av dessa borgarofficerare visade goda militära egenskaper och ett levande intresse samt sökte genom energiska studier utöka sitt vetande. Bland dem kan särskilt nämnas stadsmajoren Johan Ehinger, Georg Fåhraeus, Johan Norrby och Anders August Asplund, majoren Clara Peter Classen samt kaptenerna Suno Engström och Johan Gustaf Gerle.
Emellertid hade Kungl. Maj:t den 12 september 1822 med anledning av uppkomna tvistigheter vid detta år förekommande officersval utfärdat en förtydligande bestämmelse, att den valrättighet, som hittills utövats av allt beväringsmanskap, hädanefter endast tillkom det manskap som tillhörde Borgerskapet. Samtidigt erhöll Magistraten uppdrag av landshövdingen loch militärbefälhavaren att inför sig å Allmän Rådstuga förrätta valet av befäl för från staden utgående beväringsmanskap efter de namnrullor sam Stadsmajoren ägde att tillhandahålla.
Borgerskapets år 1811 uttalade åsikt an borgarofficerarnas mindre lämplighet för tjänstering vid beväringsartilleriet hade med åren ändrats. Gång efter annan hade protester från enskilda borgare höfts mot militärbefälhavarens ingripande i borgarnas lagliga rätt att vid vakans tillsätta officerare av Dylika grader vid detta vapen. Härigenom uppstodo intriger och misshälligheter som militärbefälet på grund av de säregna förhållandena hade svårt att omintetgöra eller bilägga. År 1833 vädjade därför militärbefälhavaren, generalmajor M. S. von Hohenhausen till Visby borgare att de ville avstå från den dem förlänta rätten att välja officerare till Stadsbeväringens artilleri. Borgerskapet, som ofta utstått stor smälek far en och annan av sina artilleriofficerares löieväckande inkompetens, insåg de svårigheter som uppstått och kunde uppstå.
Då Allmän Rådstuga i februari samma år beslöts därför att samtycka till militärbefälhavarens förslag, vilket sedermera även av Kungl. Maj:t bifölls. Dess privilegier inskränktes än ytterligare. På hösten samma år drulle val äga rum för återbesättande av en ledig fänrikbeställning vid Visby infanterikompani. En del borgarofficerare hade anhållit att i vanlig ordning få deltaga i valet, men blivit av miliiärnefälhavaren nekade valrätt. Da besvärade sig hos Kungl. Maj:t som genom nådigt brev den 31 augusti 1833 resolverade, satt då Officerare och Under Officerare vid Stadens Beväring icke kunna anses tillhera Manskapet, med hvilka de icke heller lämpligen kunna eller böra i val af Befäl deltaga, så kunde deras klagan ej upptagas. År 1856 meddelade militärbefälhavaren, generalmajor G. J. af Dalström, Bcrgerskapet i Visby, att bargarofticerarne med sina svaga militära kunskaFer icke numera kunde ansas lämpliga alt utbilda Stadsbeväringen i bataljons- cch kompaniförband, då fondringarna härutinnan i avsevärd grad ökats. Han temställde därför till borgarn, att de skulle inskränka sin enligt konventionen tillerkända rättighet att utse officerare att gälla endast underlöjtnantsgraderna. Till denna vädjan samtyckte även Borgerskapet den 14 april 1856 och Kungl. Maj:t stadfäste detta den 28 maj samma år. De hädanefter valda fänrikarna och underlöjtnanterna vid Visby Bataljon skulle jämväl förbinda sig att åter göra sin gradpassering i Stockholm.
En allt mer växande opinion bland Borgerskapet började emellertid snart att göra sig gällande med yrkande om privilegiernas avskaffande såsom föråldrade och missbrukade. Man hade nämligen under de sista tiderna märkt att de mera framstående bland borgarna, i olikhet med som förut varit fallet, numera icke ansågo det som en ära att mottaga dessa officersbetattningar, utan sökte med all makt befria sig därifrån. I stället hade vid de senare årens val stundom hänt, att sådana personer, sam icke varit eller voro borgare, sökt dessa platser för att därigenom blott förvärva sig en titel eller rang och icke av lust och håg för militäryrket eller av intresse för Borgerskapet. Å Allmän Rådstuga den 14 februari 1859 förekom sålunda förslag att Borgerskapet skulle för framtiden avstå från rättigheten att välja officerare vid Visby Stads Beväring, men detsamma avslogs med 8 rösters majoritet. Sedan emellertid ett antal borgare i augusti samma år gjort förnyad hemställan, sammankallade Magistraten den 16 augusti 1859 borgarne till Allmän Rådstuga för ny behandling av detta ärende. Härvid fattades nu med stor majoritet det beslutet att Visby Stads Borgerskap skulle hos Kungl. Maj:t anhålla att få avsäga sig rättigheten att välja sina officerare och åt Kungl. Maj:t överlämna att tillsätta dessa officerare etter samma grundar och befordringsrätt som far Landtbeväringen var bestämt. Vidare godkände Borgerskapet och bargarofficerarne det förslag till bestämmelser och villkor, som därefter uppställts av militärbefälhavaren, generalmajor D. A. G. Bildt, för att underställa Kungl. Maj:ta prövning och samtycke. Förslaget innebar, att officersbeställningarna vid Visby Stads Beväring skulle bliva tillagda samma löner hädanefter som dem vid Landtbeväringen samt att de nuvarande officerarna vid Stadsbeväringen skulle överflyttas till dessa löner enligt nu på stat innehavande lönegrad. Därjämte skulle dessa officerare ingå i Nationalbaväringens officerskår under följande villkor.
Beräkna tur inom graden efter försts officersfullmaktsdatum
att i armén få tillgodagöra sig fullmaktsdata för innehafvande grad samt
att såsom beväringsskyldige valda, få afgå från tjänsten vid 50 år, vid hvilken ålder bevanngsplikten upphör, såvida ej Kungl. Maj :t på särskild underdånig ansökan, i Nåder finner skäl att tjänstetiden förlänga.
Först år 1861 meddelades Kungl. Maj:ts beslut, som i Kungl. Brev den 8 januari tillställdes militärbefälhavaren, så lydande: — — »Vilja Vi härmed Wisby stads borgerskaps ifrågavarande anhållan i Nåder bifalla med förklarande tillika, att hädanefter officerare af alla grader vid Wisby stads beväring komma att antagas och befordras efter samma grunder, som för Officerare vid Landtbeväringen nu äro eller framdeles varda bestämda och föreskrifna, samt de nuvarande Officerarna vid Stadsbeväringen, kvar efter sin grad, från innevarande års början tilläggas de nya lönerna under de af Eder föreslagna och af dem antagna vilkor, äfvensom att Officerarna vid Stads- och Landtbeväringen skola anses tillhöra samma corps.
CARL.

De borgarofficerare som år 1861 härigenom transporterades som likställda officerare vid Nationalbeväringen voro: majoren C. P. Claasen, kaptenen och chefen för Wisby infanterikompani C. H. Holmberg, löjtanten Rudolf Bolling och underlöjtanten C. A. af Forselles. Visby Bataljon införlivades därjämte samma är med Nationalbeväringen oeh erhöll därvid en helt annan sammansättning.
Sålunda hade detta om Borgarbeväpmngen i det medeltida Visby påminnande så säregna privilegium, som av Visby Stads Borgerskap utövades under en tidrymd av 50 år, 1811-1861, uppfört att gälla. Någon större förlust för Visby borgare torde upphävandet av dessa rättigheter ej varit, men ett viktigt steg hade tagits till en från militär synpunkt långe önskad en behövlig förbättring i försvarsorganisationen på Gotland.



Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 December 1934
N:r 284