- Detaljer
- Kategori: 1915
- Träffar: 47
Visby.
Bonniers månadshäften har nu utsändt sitt första nummer för i år och visar med detsamma, att tidskriften allt fortfarande vill häfda sin plats som Sveriges enda litterära magasin. Redan det af artisten Schonberg tecknade ömslaget gör sig förträffligt, utfördt som det är i utmärkt trefärgstryck. Innehållet i häftet är i kvalitativt hänseende det bästa och förhöjes ytterligare genom ett 50-tal utmärkta illustrationer.
En äfventyrlig seglats, som slutade lyckligt.
Vid 4-tiden i tisdags eftermiddag afseglade fiskarna Karl Olsson och Elof Olsson i den förres fiskekutter härifrån med Kappelshamn som närmaste mål. Karl Olsson har sitt hem här i staden, medan Elof Olsson är bosatt å Hallshuk. Meningen var att den förstnämde, som vanligt, skulle bedrifva fiske i Kappelshamnsviken, och Elof Olsson, som ansåg det genare och bekvämare att sjöledes komma direkt till Kappelshamn än att fara dit landvägen med tåget öfver Tingstäde, medföljde på färden som passagerare.
Då de båda männen lämnade Visby, var vinden västlig med frisk kuling; de hade därför goda chanser att uppnå bestämmelseorten tidigt på onsdag morgon. Men ”böljorna äro oroliga sällar”, och ödet är ofta litet omildt mot hafvets arbetare. De hade icke hunnit långt till sjöss, förrän vinden drog sig öfver på sydlig och samtidigt tilltog i styrka, som efterhand ökades till full storm. Sjön gick våldsamt hög, stormen tjöt i tackel och tåg och trasade sönder seglen på den lilla farkosten, som kastades som en spån på de fräsande vågkammarna. Att under sådana förhållanden söka in till Kappelshamn var omöjligt; enda utvägen var att länsa undan. Och det blef en färd, som de båda männen helt säkert aldrig skola glömma. Först vid 7-tiden i går afton nådde de land – på Gotska Sandön. I mer än två dygn eller omkring 51 timmar i sträck hade de kämpat mot hafvet. Att de härunder utstått svåra strapatser är själfklart. Att deras anhöriga likaledes under tiden gått i en lätt förklarlig ångest och fruktan för männens öde är lika naturligt. Strax före kl. 8 i går afton fick emellertid Karl Olsson här bosatta hustru telegrafiskt meddelande från Gotska Sandön, att de lyckligt anländt dit i sin segelslitna båt.
Från hamnen.
Inkommet fartyg: skon. Sophie, Mattsson, från Cskarshamn, sågadt virke.
Hamnuppbörden härstädes under fjolåret utgjorde: för fartyg kr. 20,934:06, för plats- och kranhyror m. m. kr. 1,013:39, för varor kr. 113,276:07 eller tillsammans kr. 135,223:52.
Totaluppbörden under år 1913 uppgick till kr. 131,513:38, hvadan fjolåret har att uppvisa en ökning af kr. 3,710:14, en ökning hvarpå man knappast kunnat göra sig räkning med hänsyn till den stagnation i skeppsfarten som inträdde med krigsutbrottet och som ju varade lång tid framåt.
I stadens arbetsstuga under visas innehafvande vårtermin, som började 18 dennes, 53 barn, nämligen 27 flickor och 26 gossar.
Ingen ”bondetågets dag” i år.
Enligt hvad grosshandlare Frykberg meddelat har man nu uppgifvit tanken på att i år fira någon ”bondetågets dag”. När lugnare förhållanden inträda, är det emellertid meningen att nytt taga upp idén.
Efter hvad hr Frykberg försport ämnar man dock på en del platser, bl. a. Västerås och Karlstad, redan på den stundande årsdagen återupplifva minnet af fjolårets opinionsyttring. Den under utarbetande varande förteckningen öfver deltagarna i bondetåget är inom den närmaste tiden färdig att befordras till trycket.
Knut Arnelius kommer efter jordfästningen i Vasakyrkans krypta kl. 2 i morgon e. m. att grafsättas i Palmquistska familjegrafven å Stockholms norra kyrkogård. Tanken på att öfverföra liket hit för att begrafvas å härvarande kyrkogård har alltså öfvergifvits.
Mera järnvägsvagnar. Styrelsen för Gotlands järnvägsaktiebolag har beslutit att beställa tvänne matvaruvagnar samt en III klassens boggievagn likadan som den, hvilken bolaget för två år sedan inköte från Svenska järnvägsverkstäderna i Linköping.
Militärbefälhafvaren, generalmajor E. W. Bergström, inspekterar i dag Fårösunds kustposition.
Han åtföljes därvid af stabschefen kapten Filip Wijkström och adjutanten löjtnant B. Lindwall.
På Visbybiografen fick man igår eftermiddag, då en profspelning företogs inför en del inbjudna pressmän och andra intresserade, göra bekantskap med en alldeles ny uppfinning, hvilken afgjordt betecknar ett stort steg framåt på det biograftekniska området, där nya uppfinningar och förbättringar följa slag i slag. Det var en alldeles ny projektionsapparat, levererad af firman Ernemann i Dresden, som afprofvades, och som befans fungera alldeles utmärkt. Apparaten är fullständigt befriad från det smattrande buller, som förut alltid ledsagat biografbilders framträdande på duken och verkat störande. Apparaten, som insatts på Visbybion, och som allmänheten vid aftonens föreställningar fick tillfälle göra bekantskap med, är den fjärde i Sverige – den tredje insattes i förra veckan å Göteborgs förnämsta biografteater.
Bions kvällsprogram upptog en svensk konstfilm af hög rang, med titeln ”Prästen”. Premiärpubliken var fulltalig.
Arbetareföreningens biografs främsta nyhet är obestridligen Pathés rörliga krigskarta. Den är ett biografteknikens mästerprof man här får göra bekantskap med, vidt skild och vida högre stående än de ”krigskartor” som förut visats å våra biografer. Vidare upptar programmet en del intressanta delvis gripande engelska krigsbilder.
Som biträdande arkitekt har härifrån bördiga arkitekten Carl Lindström (förut i Upsala) anstälts vid Stockholms bygnadskontor.
Till sekreterare hos Gotlands järnvägsaktiebolags styrelse har stadsfogden Carl Lindström antagits.
Trafikinkomsten å Gotlands järnväg under förra månaden, jämförd med intäkten för december 1913, utvisar följande:
Passagerare: 1914 18,448:31. Gods m. m.: 40,915:10. 1913 passagerare: 14,128:39. Gods m. m.: 40,403:35.
För hela året 1914 har den totala inkomstsumman uppgått till kr. 540,393:17 emot kr. 517,437:01 för år 1913.
Inkomsten pr dag och bankilometer har utgjort: för december 1914 kr. 18:24 och för hela året 14:10 emot resp. kr. 16:75 och 13:50 året därförut.
Tänk på småfåglarna!
När snö och is täcker marken och det är kallt, råder det hård tid för småfåglarna. Gif dem därför mat. Köp t. ex. talg hos slaktaren, bind stycken däraf ute i träden i trädgårdarna eller utanför fönstren, eller smält sådant tillsammans med brödsmulor och andra smulor och rester af mat från köket. Gjut detta att kallna i små koppar, hvari man nedlagt ett snöre med så pass långa ändar, att man, då alltsammans stelnat, kan binda klumparna ute i träden eller nedanför fönstren om lämpligare ställen finnas härför.
Det blir god mat åt bland andra talgoxarna, som därmed hållas till gården och i gengäld köra bort gråsparfvarna, som det nog också är synd om då de hungra. Men talgoxarna äro för träd och buskar nyttiga fåglar. Anordna smålådor, om ej annat cigarrlådor, som äro lätta att spika fast och håll bord åt fåglarna där af brödsmulor och annat. För barnen, gossar och flickor, bör det vara en kär och nöjsam sysselsättning att på så sätt mata dessa som nu äro synnerligt i behof däraf.
Haf ögon och öron öppna för hvad äfven djuren behöfva och hjälp af godt och medlidsamt hjärta hvarhelst hjälpas kan!
Venia att tills vidare under sex månader från och med 24 januari biträda med gudstjänsternas uppehållande i Alfva pastorat har lämnats fil. stud. Obed Johansson.
Gotlands Allehanda Fredagen 22 januari 1915
