- Detaljer
- Kategori: 1915
- Träffar: 57
Visby.
Afsked ur stadens poliskår har på begäran meddelats konstapeln John Hallgren.
Disponent P. A. Forssman motionerar i första kammaren om ett anslag af 1,000 kr. till för detta skolföreståndarinnan fru Sigrid Hjelm för den förlust som åsamkats henne genom upprättandet af statens samskola i Örnsköldsvik.
Halare än någonsin är det idag på våra gator, tack vare gårdagens lätta snöfall. Vi nödgas därför ännu en gång upprepa vår anmaning:
Sanda gångbanorna!
Hur många hundar fins det i stan?
Vid hundskatteuppbörden här i går erlades skatt för 157 hundkretur. Denna siffra är dock icke någon exakt uppgift på de vovsingar, som finnas här i staden. Deras antal torde nämligen, enligt hvad man tror sig veta, vara vida större. En hel del fyrfotade favoriter, för hvilka skatt icke erlagts, springa ännu omkring på gatorna, men det blir förr eller senare en dyr efterräkning för innehafvaren i form af böter och dubbel hundskatt.
Om kapten Arnelius jordfästning, som ägde rum lördag e. m. i Gustaf Vassaskyrkans för tillfället vackert dekorerade krypta i Stockholm, meddela tidningarna: Kring båren hade utom de närmaste äfven samlats en talrik vänkrets, hvaribland märktes ett antal kamrater, representanter för officerarna vid olika stockholms- och landsortsregementen. Officerande prästman var hofpredikanten Clemens Åhfeldt. Den högtidliga akten inleddes med Karl XV:s sorgmarsch och verserna 1 och 2 af psalmen 461, hvarpå officianten trädde fram till båren, där han höll en minnesbetraktelse öfver den bortgångne. Hofpredikant Åhfeldt erinrade först om hur den aflidne ryckts bort u sin mannaålders vår samt om hans redbarhet, trofasthet och hjärtegodhet. Han var en människa som spred glädje omkring sig, och inom sitt lefnadskall hade han ännu kunnat uträtta mycket till välsignelse. Från Gotlands artillerikår, särskildt från dess tredje batteri, sändes i denna stund kamraters och underlydandes innerliga tack för hvad han verkat i fosterlandets tjänst.
Härefter förrättades jordfästningen. Sedan åttonde versen af psalmen 477 sjungits bars kistan under tonerna af en utgångsmarsch ut ur kryptan samt fördes till familjegrafven på Nya kyrkogården, där den grafsattes.
Till båren hade kransar sändts bl. a. från Golands arillerikårs tredje batteri (Till den vördade och afhållne batterichefen), Gotlands infanteriregementes officerskår, Militärbefälhafvarens på Gotland stabskvarter, Gotlands artillerikårs officerskår, underofficerskåren vid Gotlands artillerikår (Med vördnad och tacksamhet), öfverste och fru Myhrman, öfverstelöjtnant och fru Bouveng, major och fru Johansson, kommendörkapten och fru Ekelund, regeringsrådet och fru Palmgren, marinintendent Folke Lagerholm, Odd Fellowlogen S:t Klemens m. fl.
På villande haf.
Vi meddelade i sensate fredagsnumret, hurusom tvänne fiskare Olsson på en segeltur härifrån till Kappelshamn blifvit vinddrifna och efter oerhörda strapatser nått land å Gotska Sandön. Den ene af deltagarna i den äfventyrliga färden, den här i staden bosatte fiskaren Karl Olsson, har nu för Gotl. Alleh. lämnat följande närmare detaljer om resan.
Såsom förut nämts, afseglade de båda männen från Visby sistlidne tisdag vid 4-tiden på eftermiddagen. Då de inemot kl. 8 på aftonen kommit emellan Stenkyrke- och Hallshuk, öfverföllos de af en våldsam snöby från nordväst. Karl Olsson gick då fram i fören på kuttern för att bärga klyfvaren. Samtidigt bad han kamraten. Elof Olsson, att pumpa kuttern läns. Medan denne höll på därmed, sprang gaffeltoppsseglet och rån föll ned. I fallet träffade den Elof Olsson, som slungades öfver bord. Genom hans nödrop fästes Karl Olssons uppmärksamhet på olyckan, men i det rådande mörkret och snöstormen kunde han ingenting uträtta till den nödstäldes bärgning. Allt hvad han kunde göra var att lägga kuttern stilla i vinden i hopp att den nödstälde skulle ha nog sinnesnärvaro att försöka klamra sig fast i den lilla båt, som hängde på släp efter kuttern. I omkring tio minuter låg han sålunda stilla under fruktlöst spejande efter den förolyckade kamraten. Men vinterkvällens mörker bredde en ogenomtränglig slöja öfver det af stormen upprörda hafvet. Just när han, Karl Olsson, var färdig att uppge hoppet om kamratens räddning, då hör han dennes röst; ”hala in, Kalle!” I sista stund hade nämligen Elof Olsson lyckats få tag i den lilla båten, i hvilken han med den andres hjälp nu lyckades krafla sig upp. Det rofgiriga hafvet gick denna gång miste om ett offer.Emellertid hade seglen under tiden slitits i trasor af den hårda stormen, och kuttern begynte drifva vind för våg allt längre ut på det villande hafvet. Vid 2-tiden på natten sprang fånglinan till den lilla båten, som därefter drevf till sjöss. Kl. 12 på onsdagen siktades land. Vinden var då sydsydväst, men de söndertrassade seglen gäckade besättningens försök att navigera kuttern. Det fans ingen annan råd än att låta den drifva med vind och våg. Vid 11-tiden på torsdagens förmiddag kom åter land i sikte. Ingendera af de ombordvarande hade en aning om hvar de befunno sig; och till råga på plyckan hade kompassen blifvit våt af de öfverspolande sjöarna. Karl Olsson tog emellertid för gifvet att de voro i närheten af Landsort. Efter att ha drifvit ytterligare en timme höllo de båda männen, som nu voro alldeles utmattade af öfveransträngningar, skeppsråd och beslöto att sätta kurs rakt på land. De togo på sig lifbälten och tryckte hvarandras händer. Ingen af dem visste ju, hur färden skulle sluta bland bränningarna. Sjön bröt högt öfver deras lilla farkost, som gungade allt närmare in mot land. Då märkte de plötsligt, att man från land observerat deras nödstälda belägenhet, och så småningom blef det klart för de vinddrifna, att de befunno sig utanför Gotska Sandön.
En båt med 4 man kom ut emot kuttern och medförde segel, tross och ankare. Kuttern förankrades i lä för vinden, och då båda männen fördes i medtaget tillstånd i land, där de af fyrpersonalen erhöllo en behöflig vård.
Så slutade denna seglats, som varit nära att kräfva ett människolif och som för de båda deltagarne blir ett minne för lifvet.
I lördags bogserades de af Grönhögens lifräddningsbåt ”Kronprinsessan Victoria” till Visby.
Skridskolof åtnjuta i dag lärjungarna i stadens folk- och småskolor.
Till suppleant i styrelsen för Svenska högerpressens förening, har härifrån bördige redaktören Axel Dahlgren i Västerås återvalts.
Visbybion och Arbetareföreningens biografteater insatte i går afton nya program. Dessa kunna ungefär ta hvarandra i hand och bjödo på krigsbilder och journaler, lustspel och dramatiska saker af mera allvarlig tendens, resabilder och naturbilder. Premiärpubliken var å bådadera ganska talrik.
Årsfest höll igår kväll af Visby kyrkliga ungdomsförening. Därvid höll pastor J. Söderberg ett till allvarlig eftertanke uppfordrande föredrag öfver ämnet: ”Under korsets fana”, i det han såväl historiskt som rent uppbyggligt stälde de unga inför det kristna korsets innebörd. Pastor E. Hejneman talade känsligt och vackert öfver korset i vår blågula flagga, därmed läggande på hjärtat vikten att älska fosterlandet och dess minnen, fostarlandets gamla lutherska kyrka och det härliga arf, Gud med henne gifvit oss. Före och efter föredragen sjöngos en del sånger. Till den musikaliska delen af programmet hörde ock några violinsoli spelade med meddryckande kläm af hr F. Borgström.
Vid de härpå följande årsmötesförhandlingarna utsågs till ordförande för det nya arbetsåret pastor J. Söderberg, till v. ordförande pastor E. Hejneman; 1:sta sekreterare blef fröken M. Stenhård och 2:dre pastor J. Gadd och kassaförvaltare fröken A. Jokobsson (nyvald), och till öfriga medlemmar af styrelsen utsågos frkn E. Rundqvist och fru Gabriella Kellqvist. Till bibliotekarie valdes hr A. Stenhård. Revisorer af räkenskaperna blefvo fru Mariella Ljungberg och slöjdlärarinnan frkn Holm med slöjdlärarinnan frkn Pettersson till suppleant. I enlighet med revisorernas önskan beviljades full ansvarsfrihet för det gångna arbetsåret.
Mötet afslutades med en angenäm tésupe.
Sistlidne lördag hade föreningen anordnat ett synnerligen lyckadt slädparti till Endre, där slädarna från Visby möttes af ett femtontal från den förstnämda församlingen, hvarpå färden stäldes till Bjers gård, hvars gästvänliga värdfolk med ett präktigt kaffebord mottogo sina till mellan 70 och 80 uppgående gäster. Att stämningen var den bästa, säger sig själft.
Gotlands Allehanda Tisdagen 26 januari 1915
