En bilkrock inträffade i lördags.

Mellan Eksta kyrka och Fröjel.

Bilkrock inträffade i lördags e. m. då tvenne personbilar, båda hemmahörande i socknen, kolliderade i en kurva, vid Uggårds, på vägen mellan Eksta kyrka och Fröjel. Vid kollisionen ramponerades de båda bilarna högra framdel så pass, att bärgningsvagnar måste tillkallas och förde båda till verkstäder i Visby för reparation. Den ena bilen, en Ford V8 av fjolårets årgång, kunde dock för egen maskin taga sig från olycksplatsen en liten bit, den andra däremot, en Dodge, blev så illa tilltygad, att den måste hämtas vid olycksplatsen av bilambulansen. De båda bilarna fördes av sina respektive ägare, vilka vid tillfället voro ensamma i fordonen, och sluppo lyckligtvis från äventyret utan minsta skador. Landsfiskal Jakobsson i Klintehamn kallades omedelbart till platsen för utredning av orsaken till sammanstötningen.

 

Gotlands Allehanda Måndagen den 1 februari 1937.

 

Mamsell Lang och hennes Majen.

samt några anteckningar om ett gammalt kvarter. 

Av Elisabeth Lange, f. Ekman.

Del 1.

En gammal intressant gård i Visby förlorade under den sist tillländagångna sommaren så att säga sin fond eller bakgrund, i det att den mer än 300-åriga ladan, som tillhörde fastigheten i fråga, revs ner; "märktes upp", som det heter, och bortfördes till magasinering. En strålande vacker augustidag, då S:t Drottens gråa murar bjärt avtecknade sig mot den kringliggande grönskan, och avkomlingarna av fru Reméns duvor i oändliga skaror trippade kuttrande omkring i Nunnegränd med omnejd, stod jag och såg på, när de sista lassen bilade i väg med de av ålder mörknade, ärevördiga stockarna och bjälkarna. Nu går ett stycke av det äkta Visby bort, tänkte jag med vemod, och nu rycker den nya tiden in i det gamla pittoreska gatukvarteret; visserligen ur trafiksynpunkt oerhört farligt, men så karaktäristiskt för gammal Medeltids- och Hansestad. 

En del av moderniseringsarbetet vid S:t Drottensgatan var redan färdigt, i det att denna, nedanför nyssnämda lada, blivit betydligt breddad. Visby stad har nämligen inköpt en remsa av den Förenibgen Odd Fellow tillhöriga, vid S:t Drottensgatan liggande tomten, och där uppfört en mur. Av tidningarna har jag erfarit, att denna mur redan fått sin fortsättning ett stycke uppåt i riktning mot S. Kyrkogatan, men innanför den plats, där nyssnämda lada stått på - numera - åkare Larssons gård. Upplysningsvis bör nämnas, att staden köpt även denna lada samt marken, på vilken den stod, för att medelst detta förvärv på ovan beskrivna sätt kunna bredda en ansenlig sträcka till av S:t Drottensgatan. Jag nämde åkare Larssons gård. Det är just denna, som mina "Anteckningar" den här gången huvudsakligen skola handla om. Vi som tillhörde en äldre generation i Visby, äro emellertid mera vana att kalla denna gård för Mamsell Langs gård samt huset, som tillhör den, och vilket ligger vid S:t Drottensgränd, för Mamsell Langs hus. 

Jag hörde i somras talas om, att det möjligen skulle blivit ett plank på det ställe, där den gamla ladan stått. Tänk, om det hade blivit så - ett vanligt, enkelt, gammaldags dito, tjärsmort eller målat i mörkrött. Det skulle varit en liten ersättning för den uråldriga ladan, vilken sannerligen var enastående i sitt slag, både till fason och färg, och vilken dessutom var ett minnesmärke från den svunna tid, då stadsborna litet var hade lanthushållning, d. v. s. ägde och födde upp kreatur inne i sina gårdar i staden. Det är, inom parentes och med all respekt sagt, för mycket och för enformigt i Visby nu för tiden med alla grella, vita stenmurar, prydda med ljusröda tegelstenar av modern form och färg. På tal om detta måste jag dock i sanningens namn gladeligen betona, att det ännu finnas kvar i vår stad på en del ställen några gamla hederliga plank; på N. Kyrkogatan och i Klosterbrunnsgatan t. ex. Vidare finnes det kring ett par Visbygårdar en särdeles vacker inhägnad, d. v. s. en kombination av en låg mur och ett plank - uthugget och mönstrat - ovanpå muren. Detta arrangemang är förnämligt och stilfullt, men lär tyvärr vara ganska dyrbart. Ett dylikt finnes utmed Strandgatan och Birgersgränd kring Gamla Borgmästaregården, numera syskonen Tibergs egendom, samt uppe i Norr runt fröken Linds tomt. Fröken Lind - den snälla och hjälpsamma blomstervännen - som alltid har ett glatt och vänligt ord till sina kunder, och som, med van hand och känsligt färgsinne binder samman sina vackra buketter och kransar! 

Måtte ovannämda inhägnader länge få stå kvar trots den stora moderniseringen, som nu går fram över Visby stad, och som heter att på många håll utplåna dess ålderdomliga och säregna karaktär! 

Men låtom oss nu lämna den breddade S:t Drottensgatan och de spörsmål, som härvidlag ligger nära till hands. Jag menar, att, som här skett, så totalt förändra en gammal trång medeltidsgata till en bred modern bilväg i - märk väl - en stad som delvis skall leva på sin ålderdomlighet, och som desslikes i den mest eminenta grad gör reklam och hittills med fog för sin ålderdomliga och Hanseatiska prägel. Vad säga Turistföreningen och Fornvännerna om ett dylikt nerrivande, breddande och nybyggande? Och vad blir det till slut kvar av "gammla och forna" till fröjd för oss själva och att visa de, i det åldriga Visby hänförda resenärerna, om den ena gamla byggnaden efter den andra rives ner, eller moderniseras till oigenkännlighet, och det ena intressanta gatupartiet efter det andra försvinner?

 

Gotlands Allehanda Tisdagen den 2 februari 1937.

Mamsell Lang och hennes Majen.

samt några anteckningar om ett gammalt kvarter. 

Av Elisabeth Lange, f. Ekman.

Del 2.

För den, som önskar studera och betrakta en gammal medeltidsstad, kunna i längden ej 11 kyrkoruiner och en grå, skrovlig ringmur, huru sköna, mångbeskrivna de än äro, ensamt vara en tillräcklig attraktion, utan dessa måste stå i en passande miljö och ej som enstaka minnesmärken mitt bland Funkis och andra nymodigheter. Jag ber att till följd av mina ord ej bliva missförstådd och ansedd som petrificerad. Visst ha de moderna anordningarna i gator och gränder delvis sitt berättigare, även i en gammal medeltidsstad; särskilt när de äro förestavade av hygieniska skäl och avsedda att tjäna det ändamålsenliga. Men det är ju beklagligt, när de största förändringarna anses nödvändiga i de typiskt ålderdomliga kvarteren. Tänk på kvarteret "Nunnan"! Men det är nu ej om Plank och lador mina "Anteckningar" denna gång skola handla, utan det är om ett bestämt, gammalt hus och de männidkor, som bebodde detsamma, som jag här vill lämna några upplysningar. Det är med andra ord om Mamsell Lang, hennes hem och hennes trogna hjälp och tjänarinna, Majen. 

Om vi från Stora Torget gå upp ett stycke på Nunnegränd och vika av åt höger, så finna vi två vackra, ålderdomliga byggnader med den verkligt antika prägeln över sig. De ha starkt släkttycke med varandra, ehuru det ena huset är betydligt större än det andra. De äro båda rektangulära med tjocka, ärevördiga murar och ståtliga gamla tegeltak av förnämlig resning. Det större av de ovannämda husen tillhör numera Odd Fellow-Logen, men ägdes under slutet av 1800-talet av Bankdirektör Gardell och kallades då allmänt för Gardellska Huset, vilket förövrigt många äldre Visbybor än i dag säga. Denne Carl-Wilhelm Gardell var en på hela ön vida känd och mångbetrodd gute. Han ägde utom omskrivna fastighet i Visby stad flera egendomar på landet bl. a. Stenstu i Endre. Han var kommunalman föreståndare för Gotlands Läns Landtbruksskola vid Varplöss och utnämdes år 1879 till direktör i Hypoteksbanken i Visby. Men utom hus och gårdar, gods och guld ägde Bankdirektören även något annat - en syster nämligen - den allom kände Fröken Anna Catarina Isabella Gardell, "Moster Bella", gemenligen kallad. Jag kan ej i detta sammanhang utan vidare gå förbi denna på sin tid bekanta personlighet, utan vill här säga några ord om henne. Hon hör ju även mycket nära till "Kvarteret", i det hon många år var närmaste granne till Mamsell Lang. 

"En trappa upp i det Gardellska huset fanns på den tiden, som här är fråga om, och finnes ännu idag en stor sal. Denna upplät Bankdirektören åt sin syster, Fröken Bella, och där höll hon skola för småbarn under en lång följd av år. Jag vill lova, att det var en skola av den gamla riktiga sorten med enkla och klara pedagogiska linjer. Där lärde sig många Visbytelningar att läsa och skriva perfekt, att som ett rinnande vatten läsa upp katekesens huvudstycken samt att räkna och handarbeta. De lärde sig vidare tukt och ordning, att sitta raka som ljus, att djupt niga och bocka och mycket annat gott och nyttigt, som hörde till vett och fason på den tiden. Moster Bella var omutligt sträng, men hon var rättvis. Hon kunde vara "snarv", men hon var desslikes glad och humoristisk. Hon var omtyckt av sina lärjungar, men de hade på samma gång en oerhörd respekt för henne. 

Till det yttre var Moster Bella liten och rund; allting var över huvud taget runt på henne. Hon hade ett runt ända in i ålderdomen fräscht ansikte, runda, klara och genomträngande ögon. På gatan gick hon ofta klädd i en rundskuren kappa ej olik dem som buros av Doktor Säve och Lektor Bergman. Dyl. kappor voro på den tiden en lärdomens symbol. Håret bar hon, enligt gångna tiders sed, i s. k. ehinjong, vilket gav en rundad form även åt nacken. Hon var alltid ytterst sirlig och prydlig och förde sig med gammaldags "air" och värdighet. 

Moster Bella hörde till den gamla stammen av lärarinnor, som i aldrig slappnande intresse uppfostrade sina elever, lärde dem, vad som var rätt och gott samt till punkt och pricka pluggade i dem det pensum, som hon ansåg att de skulle inhämra! Ära över henne och hennes gamla skola! 

Men det var nu ej heller om fröken Bella Gardell jag skulle tala, utan, som jag nyss sade, om hennes granne, Mamsell Lang. Jag ber om ursökt för alla mina utvikningar, men man frestas lätt till dylika, då allt uppdärtill hör, intresserar en på det livligaste och ligger en varmt om hjärtat. 

Alltså - oåterkalleligen slut med alla vid sidan av mitt ämne liggande "informationer", och nu till Mamsell Lang, hennes hus och hennes Majen! 

Den första frågan blir då: "Vem var denna Mamsell Lang?" Bertha Wiman talar i sin ypperliga Gotlandsroman, "Stina-Majas Brudslöja" - en i alla avseenden innehållsrik källa att ösa ur för oss, som syssla med det, som är "gammalt och fornt" på vår ö - om en Magister Johannes Lange. Denne var just broder till ovannämda Maja-Stina och en av de många sönerna till den på hela Gotland vida kände och myndige mannen, v. Borgmästaren Carl-Hindrick Lange och hans maka Catharina Fåhraus. Liksom Borgmästare Langes övriga barn var han ståtlig och vacker vilket tydligt framgår av ett pastell-porträtt av honom, som hänger på Gotlands Fornsal tillsammans med en hel rad andra porträtt av familjemedlemmar tillhörande den Langeska släkten. Bilden av Magister Johannes visar hans ädla, själfulla drag samt stora drömmande ögon, som något vemodiga blicka ut i världen. Pannan är hög och vittnar om intelligens. Han var en stilla. lärd och begrundande man. Detta finna vi även av Bertha Wimans nyss nämda roman. Hon skildrar där livligt den Langeska julmiddagen, då släktingarna jämte alla "hemkomna skeppare" voro samlade i det ståtliga hemmet. Hon påpekar, att Magister Johannes ej deltager i själva måltiden, utan blott går omkring från bord till bord "under stilla samspråk" med gästerna. Efter middagen gå alla, "man ur huse", till aftonsången i Sancta Maria, där Magister Johannes skall predika. Han går i spetsen för det långa följet och - märk väl - han går barhuvad. Denna lilla egendomlighet har sin särskilda förklaring. Enligt släkttraditionen lär han nämligen, på samma gång som han var allvarlig och inåtvänd varit synnerligen mån om och noga med sitt yttre. När han sålunda skulle gå till kyrkan och predika, var han mycket rädd om sitt väl friserade hår, vilket i konstmässiga vågor inramade hans vackra panna. Därför gick han, oberoende av årstid, av väder och vind, alltid barhuvad till templet för att ej med någon hatt eller mössa platta till sin frisyr. 

Han var Fil Dr. och till professionen Conrektor vid Visby skola samt sedermera Kyrkoherde i Alva, till vilken befattning han utnämdes år 1794. 

Magister Johannes var gift med tunnbindaredottern Catharina Klintberg. Makarna hade blott en enda barn, dottern Catharina Carolina, född i Alva år 1800 och död i Visby 1891. Det är just denna Catharina Carolina Lange, som det här är fråga om, och som var känd i Visby under namnet "Mamsell Lang" under en stor del av 1800-talet. Redan år 1801, således året efter den lilla dotterns födelse, dog Magister Johannes. Stor var änkans sorg efter den ädle, gode maken, och ganska bekymmersam tedde sig framtiden för henne och hennes späda barn. Under nådeåret stannade pastorskan kvar ute i prästgården i Alva men flyttade sedan in i Visby och lyckades där att med de medel, som stodo henne till buds, på billiga villkor få inköpa fastigheten n:r 3 vid dåvarande S:t Lars gränd - numera S:t Drottensgränd. I det gamla hemtrevliga huset med dess pittoreska läge levde sedan änkepastorskan i många år med sin dotter "i flit, arbetsamhet och gudsfruktan", som det heter om henne. Deras medel voro ej stora; men det var välsignelse med dem. De räckte gott till livets nödtorft åt dem själva och mången gång även till en skärv åt andra. 

 

Gotlands Allehanda Onsdagen den 3 februari 1937.

Mamsell Lang och hennes Majen.

samt några anteckningar om ett gammalt kvarter. 

Av Elisabeth Lange, f. Ekman.

Del 3.

Pastorskan Langes bästa inkomst var avkastningen av kräken som det hette på den tiden, och vilka inrymdes i den i mina "Anteckningar" många gånger nämda ladan. Hon ägde nämligen ett par, tre kor, och hon sålde mjölk. År 1843 avled hon, allmänt ärad och aktad - en präktig typ för gamla tiders kvinnor. 

Hennes dödsannons står införd den 15 maj 1843 i den lilla intressanta tidningen "Wisby Weckoblad - ett litet nästan fyrkantigt format av gulnat papper. Den lyder, som följer:

Änkepastorskan 

Catharina Margareta Lange 

f. Klintberg 

avled stilla i Wisby den 13 Maj 77 år. 

Warder härigenom Wänner och Bekanta, wilka vid Notifikationen möjligen blifwit förbigångne tillkännagivet.

Det slog mig genast när jag läste denna annons, att det ligger något rörande i de sista orden. De vittna om "egard" och finkänslighet såväl mot den döda som mot de efterlevande vännerna. Man är ängslig för att någon skulle blivit glömd vid notificerandet och ombestyr därför detta tryckta meddelande i tidningen, på det att ingen måtte bliva sårad. 

Huset ärvdes nu av hennes dotter och kallades sedan, vilket jag redan påpekat, i nästan 50 år för Mamsell Langs hus. Som synes av en bild, vilken illustrerar dessa "Anteckningar", är det en byggnad av synnerligen ålderdomligt utseende. Märk väl den gamla skorstenen och takets sluttande form! Fönsterna hava - tack och lov - fått bibehålla sin rätta fason - äro vanliga Visbyfönster, d. v. s. tre fyrkantiga rutor i varje fönsterhalva. Ingången till fastigheten var och är ännu genom en lucka i planket, som leder in till en gammaldags, hemtrevlig gård, vilken ända tills i somras ägde sin uråldriga, omskrivna lada. En bild av denna såväl från gårdssidan som från S:t Drottensgatan införas en annan dag. Det är den alltid påpasslige Herr Ridelius och fotograf Holmert på Adelsgatan, som vi ha att tacka för, att vyer tagas av bitar av det gamla Visby, innan förstörelsen går fram över desamma. Herr Ridelius äger en utmärkt vacker och rikhaltig samling fotografier över det Visby, som gått. 

Jag känner det som en kär plikt att i detta sammanhang påpeka, att vi äro nog lyckliga att äga även en annan värdefull kollektion av gamla motiv från vår stad, tagna av en Visbykännare av Guds nåde, den numera avlidna Rektorskan Kerstin Steffen. Hon hade ej Gotland i blodet, men få fastlänningar ha väl som hon, tack vare sin subtila och känsliga kulturella läggning lärt sig att älska och uppskatta vår ö och vår stad med dess säregna karaktär. Med säker blick för vad som var värt att taga vara på, och vad, som kan bli till ovärderlig tjänst för en framtida forskning lät hon fotografera hus och gårdar, pittoreska miljöer, förnämliga detaljer, lås och dörrar m. m. Få kunde som hon glädjas över det vackra, som vi äga i vår stad, men även få sörja över det av värde, som ödelades. För så vitt jag vet förvaras hennes unika samling på Gotlands arkiv. 

Vi återgå nu till den gamla ladan. Innan den revs ner, studerade jag den noga, och jag vill här beskriva den med hela dess, för sina olika ändamål, praktiska inredning. Längst åt venster, inne från gården räknat, var en särskild avbalkning för grishuset, därefter kom en del för "småkräken", höns och dyl., och därbredvid låg det egentliga kostallet, rymligt tilltaget, och med plats för fyra kor. Vid sidan av detta låg ett mindre rum, som på gotländska kallas "hojmd" eller hömd. Denna hade en öppning i taket genom vilken man kastade ner höet från det överst i ladan befintliga loftet. Vid "hojmden" slutligen låg ett stort rum med en väldig inkörsport från S:t Drottensgatan och en dito på den motsatta väggen, vilken - porten nämligen - ledde in till gården. Genom dessa båda portar körde de stora hölassen in och avlämnade sitt foder till Mamsell Langs kor. 

Ja, så tedde sig den gamla ladan, vars saga nu är all, och någon liknande ha vi, så vitt jag vet, ej mera kvar i Visby, åtminstone ej mitt i staden. 

På tal om detta kan jag ej låta bli att omnämna, att i min barndom revs en ungefär likadan lada. Den låg vid Mellangatan på den tomt där nu Godtemplarhuset står. Som den gränsade till vår "Övre Trädgård", numera konsul Kolmodins gård, var min far starkt betänkt på, att, då den utbjöds till salu, köpa den för att med den mark, på vilken den stod, öka ut vår pittoreska och vackra trädgård, känd bl. a. för sina förtjusande kvarter med perenna växter, av vilka många voro verkliga rariteter. Omskrivna lada ägdes av fröknarna Johanna och Victorine Hägg. Godtemplarna ville emellertid mycket gärna komma över den, och min far blev ivrigt ombedd av Borgmästare Een, som båda varmt intresserade sig för Godtemplarnas berömvärda sociala verksamhet, att träda tillbaka för dem, vilket han öven välvilligt gjorde. Själv ivrande för framsteg och samhällsförbättringar, ville han på intet sätt gå i vägen för det allmänna bästa. 

Jag nämde nyss, att Mamsell Langs gård var pittoresk och hemtrevlig, och visst var den så och är så än i våra dagar. Vid sidan mot Gardellska huset stod förr ett stort valnötsträd, vilket nu, liksom många andra dylika i Visby, är borta. Men några gamla, knotiga äppelträd från Mamsell Langs tid finnas ännu kvar; ett träd med Gravenstein och ett eller ett par med goda sommaräpplen. Dessa träd stå längs planket. Gårdens skönaste prydnad är emellertid, nu som förr, ett underbart vackert och högt körsbärsträd, vilket står alldeles tätt mot väggen vid sidan av ingångsdörren till huset. Jag tror aldrig, att jag sett ett träd, som ej varit spalier, stå så nära en husknut. De stora grenarna sträcka sig högt upp mot byggnadens ljusa murar och breda ut sig över dörren, där, inom parentes, en vacker lykta av lämplig och passande fason är uppsatt. Hela danna exteriör verkar gammaldags och synnerligen tilltalande. Förr i världen sade man i "Kvarteret Nunnan", att "sommaren var kommen", då Mamsell Langs och Handlanden Olssons körsbärsträd blommade. Det sistnämda stod och står väl ännu kvar i den lilla lustiga trädgårdsbiten vid sidan av f. d. Olssons handelsbod på Stora Torget. 

Det var en tjusande syn för öga och sinne när man en mild och solig junimorgon kom upp i Torggränd och såg snett framför sig ovannämda körsbärsträd med sin runda, bukettliknande fason, översållat av skimrande, vita blomster. Det var ett stänk av poesi mitt uppe i vimlet och köpenskapen. Jag tänker särskilt på förhållandena förr, då det ej var så vanligt att ute på torget sälja blommor och grönt, vilket nu för tiden under så gott som alla årstider skänker festivitas och färgglädje åt torghandeln. 

Men låtom oss nu återgå till Mamsell Langs hus och beskriva, huru det på hennes tid såg ut invändigt, sedan vi redogjort för dess yttre, för hennes märkliga lada och hennes gård. Numera är det inomhus fullständigt moderniserat med värmeledning, elektriskt ljus m. m. Den nya ägaren, Åkare Larsson, hans maka och hans son ska emellertid ha all heder för, att denna modernisering skett så pietetsfullt, och framför allt för att de fullständigt bevarat husets yttre ålderdomliga prägel. Vi ha minsann ej många dylika byggnader kvar i Visby. 

Den "gamla Larsson" är död nu, men hans namn klingar ännu ljuvligt i mina öron, i det att det för mig är förknippat med mycken glädje och trevnad. Han var nämligen min fars allt i allo i fråga om körslor och skjutsar. Huru många gånger har man ej varit uppe hos honom och tingat hans stora "wurst" till utfärder "i det gröna" tillsammans med släkt, vänner och matkorgar! 

Larsson var den borne humoristen och träffade alltid huvudet på spiken med sina kvicka infall och repliker. Han var något i stil med de diligenskuskar och postiljoner, som Dickens i sina romaner så mästerligt skildrar. Han besatt en omfattande kännedom om Gotlands både människor och djur, och framför allt - han var en stor hedersman och en skicklig och pålitlig kusk. Sina hästar älskade han och skötte dem utmärkt. Hans egen hustru fällde en gång det betecknande uttrycket om honom: "Larsson har inte tankar på annat än tömmarna och körä". 

Jag har i mitt minne ett intressant, både brokigt och rikhaltigt, galleri av gestalter från det svunna Visby. Dit hör outplånligt åkare Larsson.

 

Gotlands Allehanda Torsdagen den 4 februari 1937

I går afton utkämpades slagsmål på Södertorg

vid icke mindre än två olika tillfällen. 

Den första sammandrabbningen utkämpades redan vid 4-tiden på eftermiddagen och de två slagskämparne voro tvenne gubbar omkring 70-årsåldern. De hade av någon anledning råkat i krakel - ingen kan nu närmare ange upphovet - och i uppbrusande sinnesstämning tog den ene fram en skruvnyckel - av det format, som användes för cyklar - och tilldelade med denna sin antagonist ett kraftigt slag i pannan, så att ett stort blödande sår uppstod. Den slagne gick till polisen, som fick verkställa utredning, och sannolikt kommer gärningsmannen att åtalas för misshandel, utförd med livsfarligt vapen. 

Vid halv 10-tiden på kvällen var ett nytt slagsmål på platsen. Det var fyra unga män, som varit ute på krogrond och fått lagom stridshumör, varefter sällskapet, i vilket nu även ett par flickor befann sig, i den enes bil åkte upp till Södertorg. Här kallade två man i sällskapet ut bilföraren ur bilen och överföllo honom därefter, så att han efter en match mot övermakten befann sig i ganska medtaget tillstånd. Polisen fick taga hand om honom och uppsökte därefter även de båda våldsverkarne, vilka icke kunde ange något skäl för sitt handlingssätt. Nästa match utspelas inför rådhusrätten.

 

Gotlands Allehanda Lördagen den 6 februari 1937.

Mamsell Lang och hennes Majen.

samt några anteckningar om ett gammalt kvarter. 

Av Elisabeth Lange, f. Ekman.

Del 4.

Under Mamsell Langs tid såg hennes hus invändigt ut på följande sätt. Den nedre våningen bestod av en liten förstuga, vidare av ett kök, som på samma gång tjänstgjorde som brygghus samt av ett stort vackert rum med en alkov till sovplats. Denna användes av Mamsell Lang själv. Köket hade stengolv, en stor öppen spis med dithörande väldig bakugn och en inmurad järngryta samt ett fönster med många små rutor. Detta finnes ännu kvar i sitt ursprungliga skick. Vid fönstret stod ett stort, avlångt, vitskurat träbord samt några gammaldags trästolar, vilka alltid, liksom bordet, voro skinande vita och rena. Fönstret pryddes av en smal rynkad gardinkappa av hemvävt tyg och på fönsterbrädan stodo året om blommande krukväxter: balsaminer, bloddropp m. fl. Både Mamsell Lang och hennes Majen hade "hand med blommor", som det heter. En lång bänk, s. k. kränka, samt några hyllor på ena väggen till förvaringsplats för en del av husgerådet - kärlen - fullbordade kökets inredning. En möbel till fanns dessutom där - Majens liggplats, hennes lilla utdragssoffa, hon sov nämligen i köket. För oss nutidens människor låter det ju kusligt att tänka sig att sova i ett rum med stengolv, vi som äro vana med jämn temperatur i vår bostad dygnet om. Men det lär ej varit så farligt med kölden för Majen. Mamsell Lang var ytterst mån om sin tjänarinnas bästa, och under den kalla årstiden brassades det oerhört i den öppna spisen för att hålla uppe värmen. Förövrigt var inte folk förr i världen så pjäskiga och bortklemade som nu. Tänk, vad det var vanligt ej blott i de enkla hemmen, utan även i präktiga slott och herrgårdar med stengolv litet varstans - i hallar, gångar, ja även i en del av rummen! Man hade annat att göra än att ängsligt känna efter, om man frös eller inte. 

Bredvid köket låg, som jag nyss nämde, ett stort vackert rum, "salen", vilken jag själv har ett tydligt minne av. Jag skall snart berätta, av vilken anledning. I detta rum stodo hemmets finaste och värdefullaste saker, helt säkert arvegods från prästgården i Alva och kanske även från vice borgmästarehemmet i Visby, Strandgatan 18. Ett stort gediget ekskåp, prytt med svarta ränder, dominerade den ena långväggen. Jag måste i detta sammanhang berätta, att detta skåp var vida berömt och att Mamsell Lang hade ivrigt spekulanter på detsamma. Men hon ville ej avyttra någon av sina kära fäderneärvda ägodelar. En envis köpare bad att då åtminstone få tillhandla sig de charmanta beslagen och det konstmässiga låset, men han fick ett bleklagt nej. Vidare funnos i "salen" en ståtlig rococobyrå med grönflammig marmorskiva. En lång pärlfärgad pinnsoffa med stoppade kuddar stod på den andra långväggen. Över denna hängde det vackra porträttet av Mamsell Langs far, Magister Johannes, vilket hon redan under sin livstid donerade till Gotlands Fornsal. Jag har i en gammal Gotlandstidning uppe på Carolina läst därom under rubriken: "Skänkta saker till Fornsalen". På samma ställe stod även, att ett litet fint och märkvärdigt bord efter hennes död skulle tillfalla Fornsalen. Vi minnas säkert Per Arvid Säves varmhjärtade och tändande upprop till gotlänningarna, med en uppmaning till dem att taga vara på överhuvud taget alla gamla föremål och att i så stor utsträckning som möjligt skänka dessa till Fornsalen. Mamsell Lang tyckes varit en av dem, som lyssnat till hans vädjan. 

I det stora rummet på nedre botten funnos även konstnärligt utskurna, pärlfärgade stolar, och på golvet lågo hemvävda mattor i varma, mjuka färger. Ja, så tedde sig det vackra och hemtrevliga rummet i det gamla huset S:t Larsgränd 3, och det var sig helt säkert tämligen likt under så gott som hela 1800-talet. Änkepastorskan Lange flyttade ju in där strax i början av nämda århundrade, och hennes dotter levde och bodde där ända till år 1891. Kunna vi ej se den för oss, den ålderdomliga "salen", med dess säregna gammaldags charm och föreställa oss den trevnad, som Mamsell Lang och hennes husfolk måste förnimma, då de efter ett strävsamt och välförrättat dagsverke unnade sig en stunds vila och slogo sig ner där med något lätt handarbete. Elden brann klart i den flammiga kakelugnen, ute yrde snön omkring i de omgivande smala gränderna, och det dånade i skorstenen. Men inne var det varmt och gott. Kanske tog man fram den gamla postillan från Alva prästgård - man läste en kort betraktelse, och man tackade Gud för hemmets ro och hägnad. Så skildes man åt och gick tidigt till sängs för att, utvilade i arla morgonstund, kunna ta i tu med en ny dags mångahanda sysslor. 

Våningen en trappa upp hade en likadan "sal" som den på nedre botten. Denna användes till vävrum, och jag skall snart berätta om, huru den skickliga och flitiga Majen samt tidvis hennes systerdotter Anna Hallin träget sutto där uppe och vävde, sedan djuren fått sin ans och de viktigaste hushållsgöromålen voro undanstökade. Tre vävstolar fingo plats i denna sal, däribland en enormt stor drällväv. På övre våningen fanns även en handkammare, där två mycket gammalmodiga blåmålade skänkar stodo, prydda med utsökt fina beslag. Bredvid handkammaren låg en annan liten kammare, där en släkting till Mamsell Lang, fröken Törner, då och då bodde. 

Ja, på detta sätt såg det ut, det gamla trevna hemmet, där under en stor del av förra århundradet ett par kvinnor levde fram sitt liv under träget arbete, och där deras dagar förflöto den ena efter den andra, i beundransvärd pliktuppfyllelse, utan mycket tanke på nöjen eller omväxling. 

Mamsell Lang ärvde, som nyss sades, huset efter sin mor, men förövrigt ägde hon inga penningtillgångar, utan det gällde för henne att, på något av de sätt, som på den tiden stodo en kvinna till buds, själv förtjäna sitt bröd. Hon hade ju då först och främst sin ladugård med sina husdjur, en gris, en del höns och fyra kor, och dessa skänkte henne åtskilligt till livets uppehälle "in natura". Dessutom sålde Mamsell Lang mjölk, vilket gav henne en ganska god inkomst. Tidvis sålde hon även ägg, och jag har hört, att hon alltid fick litet mera betalt för sina än vad andra fick, emedan hennes voro så särskilt goda och stora. Kalvkött lär hon även avyttrat någon gång, och säkert var även detta prima, då hennes kalvar uppföddes med enbart oskummad mjölk och de reglementerade äggulorna.

För mjölken fick hon i början 25 öre kannan och sedermera 33 öre. 

Det var stora slantar på den tiden, men de skulle ju också förslå till mycket. Mamsell Lang skulle köpa foder till sina kor, hon skulle hyra en hage åt dem att gå och beta i under den varma årstiden, och hon skulle betala lön till sin präktiga Majen. Pengarna - huru litet man än hade av den varan - räckte emellertid bättre till förr i världen än nu. De hade oftast förvärvats med svett och möda, och man hade respekt för dem och plottrade ej bort dem på onödiga utgifter, som skänka ringa eller ingen behållning. Pengarna voro för många Gudslånet, som man en gång inför den Store Räkenskapsföraren skulle redovisa för.

 

Gotlands Allehanda Lördagen den 6 februari 1937.

Mamsell Lang och hennes Majen.

samt några anteckningar om ett gammalt kvarter. 

Av Elisabeth Lange, f. Ekman.

Del 5.

Den numera rivna "Larssonska ladan" från gårdssidan.

Vi talade nyss om Mamsell Langs inkomstkällor, och vi hörde, att hon sålde mjölk m. m., men hon hade även ett annat medel till försörjning, som jag här vill redogöra för. Jag kommer då in på ett viktigt kapitel i min skildring, det nämligen, som skall behandla Mamsell Langs vävnad, eller - korrektare uttryckt - de beställningar hon mottog på vävda saker, och vilka utfördes av hennes tjänarinna Majen. 

Jag har nu i mina "Anteckningar" nämt Majen så många gånger, varför det är hög tid på, att jag närmare presenterar henne för mina läsare. Vem var då denna Majen, och varifrån kom hon ? Först vill jag påpeka, att hennes riktiga och fullständiga namn var Maria Båthelsson. Hon var dotter till en jordbrukare i Norrlanda, fädernegården hette Leipstäde och 1858 kom hon vid 31 års ålder i tjänst hos Mamsell Lang, hos vilken hon stannade och troget tjänade i 33 år. Hon överlevde sin husmoder endast 1 år och dog vid knappa 65 års ålder 1892. Dessa äro i korthet hennes levnads viktigaste data, men huru mycket uppoffrande och gediget arbete samt aldrig tröttnande eller avslappnande flit inrymmas ej i dessa ? Hon var en tjänarinna av den gamla stammen, vars like ej numera finnes emedan det moderna livet och tillvaron i sin helhet saknar de betingelser, som kunna alstra och utmejsla en dylik kvinnotyp som gamla Majen. Sin husmoder älskade och ärade hon över all beskrivning, och för henne, hennes hem och för bådas deras utkomst strävade hon dag ut och dag in samt offrade sina bästa krafter. Mamsell Lang visste också att till fullo uppskatta sin tjänarinna och behandlade henne som en kär vän och familjemedlem. Det rådde det bästa förhållande mellan dessa båda kvinnor - ett idealiskt skulle man kunna säga utan överdrift. De värderade och höllo av varandra och trivdes båda i samarbetet för vidmakthållandet och i förkovrandet av sitt genensamma älskade hem. 

Låtom oss nu något undersöka, huru alla de olika sysslorna uppdelades mellan Mamsell Lang och hennes Majen. Det var en utomordentlig metod och organisation i hela arbetsprogrammet, som kunde tjäna mången nutida husmoder till förbild, om nämligen schemat vore tillämpligt i våra dagar. Men det är det ingalunda, emedan utförandet av de sysslor, som på 1800-talet utgjorde det huvudsakliga arbetet i det Langska hemmet vid S:t Larsgränd ej numera i vanliga hem förekomma, åtminstone ej i städerna. Ett genomgående drag i arbetsfördelningen var det, att Majen, ehuru varande tjänarinna, ej ensam skulle utföra alla grövre "orkor", utan dessa uppdelades på det mest praktiska sätt mellan hennes husmoder och henne. De båda kvinnorna fingo sålunda på sin lott både en del grovsysslor och en del finare. Detta kloka arrangemang skänkte tidsvinst och även omväxling i det dagliga arbetet. I stort sett blev det så, att Majen skötte mjölkningen såväl vinter som sommar och gav "kräken" mat men sedan mest satt i sin vävstol året om. 

Mamsell Lang själv hade matlagningen om hand och därmed förknippade göromål, skötte med den mest minutiösa noggrannhet sin bokföring, tog emot kunder och beställningar på vävnader m. m. Ja, det var ett ordningens och redans hus, där var och en med ansvarskänsla och omtanke skötte sin part av "rusthållet". 

I tankarna vilja vi nu t. ex. en sommardag göra ett besök hos Mamsell Lang och studera dagordningen hos henne och hennes Majen. Vi måste infinna oss i god tid, ty både äro "morgonfåglar", låt oss säga kl. 5. Majen står just redo att med sina stora blänkande spann på oket begiva sig ut till "Hagen", belägen utanför Norr, vilken Mamsell Lang detta år såväl som många föregående hyr till bete åt sina kor. Hon stoppar en strut salt i klädnings-lummen för att därmed fägna sina kära kossor. "Måtte spannen inte bli för tunga för dig", säger Mamsell Lang vänligt. "Ju tyngre, ju bättre", svarar Majen, nickar glatt adjö och går ut genom luckan i planket, nyter och morgonfrisk. Så trevlig och sympatisk hon ser ut - just så, som man tänker sig en gammaldags jungfru! Hyn är klar och frisk, ögonen goda och glada, och håret ligger slätt benat över pannan. Hon är klädd i en ren och styvstärkt, mörkblå och vit smårutig bomullsklädning, och på huvudet har hon en liten schalett, framdragen över ögonen. Majen är känslig för den skarpa dagern och det grella solljuset och måste vara rädd om sina ögon för att mäkta med alla de fina vävarna. Just den sortens tyg, som hennes klädning är sydd av, var så vanlig förr i världen. Jag har en av precis likadant tyg ännu liggande i mina gömmor. Det är mycket möjligt, att min mor fått provet av Mamsell Lang. 

Majen går fram S:t Larsgränd och sedan genaste vägen upp till Norderport, går ut genom den, sneddar ner genom Kviarna, tar sedan vägen över Tröjaborgsbetningen, Mollérs betning och kommer slutligen fram till sin egen Hage. Där stå redan hennes kor vid grinden, viftande med svansarna och högt råmande för att på detta sätt hälsa god morgon på henne. Hon pratar vänligt med dem, ger dem var sin nypa salt, tar fram sin lilla "trebenta" pall, vilken står gömd bakom en enbuske vid gärdesgården och sätter sig ned att mjölka med kraft och väl övade tag. "Hur är det fatt med dig, Holma", säger hon till en av sina kor? "Hur 'brömsen' varit svår mot dig, du ser så missmodig ut!" Holma, det var ett egendomligt namn på en ko, men det har sin förklaring! Mamsell Lang hade nämligen köpt den av sin granne, kaptenen i Gotlands nationalbeväring Karl Henrik Holmberg, en synnerligen duglig man och värderad och omtyckt av såväl beväringsmanskapet som befälet. Han hade viktualiebod i det gamla berömda huset snett mot Mamsell Langs lada, vilket nu i Visby är känt av alla under namnet "Häggska huset". Så har det hetat i över 50 år alltsedan den dag, då handlanden Adolf Hägg från Östergarn köpte det efter kapten Holmberg. Numera äges det förnämliga och förstklassigt restaurerade medeltidshuset av Kapten Filip Hägg. 

Det är som vi i somras hörde i ett föredrag, en pärla i Visby.

Men låtom oss återvända till Majen! När hon slutat sin mjölkning, stängde hon grinden noga och ordentligt med haspeln, så att korna ej skulle kunna "buffa upp" den och begiva sig ut på strövtåg på olovlig mark. Därefter gick hon skyndsamt till stan. Nog voro spannen tunga, ty hennes kära kossor hade varit ovanligt givmilda denna morgon, men hon knogade tappert på och tänkte på den goda förtjänsten. När Majen kom hem till S:t Larsgränd var klockan redan fram emot 7, och det var hög tid att sila mjölken och att mäta upp den till de olika kunderna, som vid den tiden infunno sig själva och avhämtade sin mjölk. Först i raden kom alltid doktor Säves jungfru, ty hennes herrskap ville ha sin mjölk så tidigt som möjligt. Under åratal tog doktor Säve mjölk från Mamsell Lang. Han var förövrigt då och då och hälsade på henne, emedan han djupt intresserade sig för hennes ålderdomliga fastighet och dessutom fann stort nöje i att samtala med Mamsell Lang. Hon tillhörde ju en gammal berömd och intressant släkt med rika och skiftande upplevelser, och hon hade med sitt skarpa och klara huvud utmärkt väl reda på sig i fråga om Gotlands kultur, dess gamla bruk och sedvänjor m. m. Ehuru hon levde i sin lilla gränd ett indraget och stillsamt liv mest i umgänge med sitt husfolk, besatt hon dessutom en stor och mångsidig personalkännedom, särskilt i fråga om de gamla, som redan gått hädan. Allt sådant visste Per-Arvid Säve att uppskatta och taga vara på.

 

Gotlands Allehanda Tisdagen den 9 februari 1937

Ahrs bruk i Fleringe.

S/s "Svenske" och "Storö" vid Ahrs brygga.

Vid Bäste- eller Ahrs träsk, Gotlands största insjö, har bruksrörelse förekommit sedan så lång tid tillbaka, att man knappast kan konstatera, när den först tog sin början. Det har bedrivits omfattande skogsbruk, kalkbränning och kvarnrörelse samt naturligtvis även sågverksrörelse, som tagit hand om timret från de närliggande stora skogarna. I Gotlands Allehanda av den 15 maj och den 9 juni 1934 publicerades artiklar om Ahrs bruks historia, av rektor Richard Steffen. Nämda artiklar sammanfatta uppgifter om Ahrs bruk och dess ägare från 1500-talets slut till fram mot mitten av 1800-talet. Om rörelsen vid Ahr skriver författaren bl. a. "Redan långt innan denna berättelse tar sin början, fanns troligen vid Ahr både mölla och valka och sågkvarn." - Som första årtal nämner förf. 1595, då Ahr hörde till Smitts, som då ägdes av en "Joenn Smids". Förf. lämnar därefter mycket intressanta uppgifter om vilka ägare, som innehaft bruket ifråga ända till år 1844, då den ägare, assessor Dubbe, som köpte bruket 1818 avled. 

Senare förvärvades bruket av dåvarande ägaren till Takstens gård i Lärbro, Edvard Grubb. Vem Grubb sedermera försålde egendomen till, är oss ej med säkerhet bekant. Troligt är att en kamrer Strandberg blev ägare till bruket, ty nämde Strandberg sålde det i sin tur år 1865 till en grosshandlare Öberg från Stockholm, vilken dock ej hade bruket någon längre tid, utan sålde sin äganderätt till bröderna C. och V. Hahr från Skåne. Dessa bröder Hahr drevo bruket i några år, men avyttrade detsamma år 1880 till nämdemannen Tyko Lindgren, nu boende i Rute, och som vi ha att tacka för ovannämda uppgifter. 

Bruksägare Gustaf Ekstrand, nuvarande ägare till Ahrs bruk, har delgivit oss bl. a. följande upplysningar angående ägarna till Ahr efter 1880, då bruket som ovan antytts, ägdes av nämdeman Lindgren. Herr Lindgren drev rörelse vid Ahr till 1905, då han sålde egendomen till ett konsortium i Västervik. De nya ägarna bildade aktiebolaget Ahrs bruk och satte igång med betydande byggnadsarbeten. Sålunda uppfördes kalkugn och kalkmjölsfabrik för tillverkning av gödningsämnen. Vidare anlades elektriskt kraftverk, som levererade kraft till bl. a. nyssnämda fabrik samt en anlagd linbana, medelst vilken kalkstenen fraktades från kalkstensbrotten till fabrik, kalkugn o. s. v. Denna glansperiod i Ahrs bruks historia varade till 1915, då krigsåren och därmed osäkra farvatten lamslog verksamheten. 

Intressenter till Maltesholms cementfabrik inköpte bruket sistnämda år, och hade förmodligen för avsikt att lägga om driften. Alla de anläggningar, som A/B. Ahrs bruk gjort, blevo utdömda. Den uppförda fabriken och andra byggnader revos, maskiner och kraftverk skrotades ned - de elektriska ledningarna hade då stort värde, vilket mången säkert ännu har i friskt minne - och allt realiserbart försvann från bruket. Endast kalkugnen, som ej var så lätt att realisera, fick vara kvar i oskadat skick. Samma kalkugn finnes där än i dag. Vilka stora planer, som event. välvdes, känna vi inte till, då de ej medförde positivt resultat. År 1918 var bruket åter till salu; och som köpare uppträdde då det konsortium, vilket ägde Barnängens kem. tekn. fabrik. Tyvärr kunde detta företag ej klara sig helskinnat undan kristidens påfrestningar, utan måste ge upp kampen. Det bör kanske dock nämnas, att det ej var rörelsen vid Ahrs bruk, som förorsakade sammanbrottet, utan konsortiets andra förtag, som voro lik i lasten. Bruket måste emellertid säljas, vilket även skedde 1921, då bruksägare Gustaf Ekstrand inköpte Ahrs egendom, som omfattar cirka 1,700 tnld. Så började en ny epok i det gamla brukets historia.

Kalksten till pappersmassa.

Brytning av kalksten för byggnadsändamål och till bränning av kalk har å Ahrs bruk förekommit sedan långliga tider. Numera däremot brytes kalksten så gott som uteslutande för export. De största avnämarna äro sulfitfabriker o. dyl. företag, vilka ha behov av kalksten med den högprocentiga kvalitet, som är utmärkande för kalkstensfyndigheterna å Ahr. Den "feta" kalkstenen, som den högprocentiga kvaliteten benämnes på fackspråket, användes mest vid pappersmassetillverkning. 

Tillgångarna på den utmärkta kalkstenen äro snart sagt outtömliga, ty över 1,000 tnld av ägorna till Ahr utgöras av kalkstensberg. Om det således brytes tusentals ton pr år, decimeras ej detta naturens stora "varulager" i nämvärd grad.

Kalkugn i Ahrs bruk.

Ny hamnanläggning.

Sedan sitt tillträde av bruket har hr Ekstrand hunnit med att utföra åtskilliga förbättringar för rationellt tillvaratagande av kalkstensbrotten och produkternas utskeppning. Eftersom så gott som hela produktionen är lagd för export, äro just utskeppningsförhållandena av utomordentlig betydelse. Och därför har hr Ekstrand låtit anlägga lämplig hamn. Hamnbygget tog sin början 1930 och har resulterat i en präktig brygga, med kajer, där även stora fartyg kunna lägga till. Det hör icke till. Det hör icke till det ovanliga att fartyg, som kunna taga en last upp till 1,500 ton, lägga till i Ahrs hamn. Även ortens fiskare anlita ibland bryggan till Ahrs bruk, såsom t. ex. i dessa dagar, då fiskelägets hamn är tillfrusen. 

I kalk stensbrotten knalla sprängskotten titt och tätt och de ur bergets innandöme framsprängda blocken kilas eller slås sönder i lätthanterliga dimensioner för att sedermera med lastbilar forslas ned till hamnen och där väntande fartyg. På bryggan finnes en kraftig maskindriven lyftkran, som lekande lätt svänger hela billasten ombord. När ett fartyg tager in en last om 1,000 ton eller mer, fordras det åtskilliga bilbördor, varför lastbilarna få ila fram och åter mellan hamnen och brotten. Årligen utlastas cirka 25 á 30,000 ton kalksten. 

Samma slags kraftcentral som på 1600-talet och ännu tidigare än vattenhjulet, som än i dag är i funktion i olika delar av landet. - Vilken uppfinning i vår tid kan tänkas få lika lång livslängd? - På Gotland har det ju i alla tider varit ganska smått om vattenfall, men där det funnits rinnande vattendrag, har också vattenhjul kommit till användning. Numera är det väl inte så många sådana i bruk på ön, och i sitt slag är väl det vid Ahr ganska enastående. 

Från träsket, vars nivå ligger cirka 6 meter högre än havet, leder en liten å, som under århundradens lopp drivit många vattenverk. Redan på 1600-talet leddes vattnet till bäcken genom en träränna av ungefär samma konstruktion, som ännu leder vattnet fram till vattenhjulet, vilket driver såg och tröskverk. Kvarnen drives numera med turbin. Mycket har under senare år rationaliserats vid Ahrs bruk, så det gamla hederliga vattenhjulet kanske en vacker dag får pension - och flyttar till Bungemuséet. 

Till Ahrs bruk hör även ganska stora skogsmarker, vilka skötas som modernt skogsbruk bör handhavas. Även jordbruket omhuldas, och ger sin tribut i olika slags produkter för brukets behov. Bl. a. kan nämnas att en stam om ett par hundra utegångsfår hör till besättningen.

 

Gotlands Allehanda Onsdagen den 10 Februari 1937

Mamsell Lang och hennes Majen

samt några anteckningar om ett gammalt kvarter.

Av Elisabeth Lange, f. Ekman.

Del 6.

Jag nämden nyss namet Anna Hallin och påpekade, att hon tillsammans med Majen vävde en matta. Jag vill här berätta några ord om den saken. Anna Hallin var en systerdotter till Majen och kom från Norrlanda till sta'n år 1876 och blev då vid 18 års ålder medlem i Mamsell Langs hem, där hon under flera perioder vistades långa tider. Majen lärde upp henne i alla sorters vävning, så att hon blev utomordentligt skicklig och till god hjälp där uppe i den gamla vävsalen. Ett av Annas största och förnämsta arbeten var just denna omtalade matta även den beställd av Consulinnan Stenberg. Majen satte upp den och gav systerdottern anvisningar, men sedan fick denna själv svara för vävningen. Det var ett jättearbete. Mattan var 70 alnar lång, och botten var s. k. dubbel-grön på ena sidan och svart på den andra, med ett prakfullt blommönster i gult. Uppränningen var av bomull och inslaget av nöthår. Med den största flit kunde man hinna att väva en halv aln om dagen av denna matta. Den låg under många år i Consul Stenbergs sängkammare, och jag har hört att den ännu är outsliten och vacker och användes av Fröken Ellen Stenberg, numera bosatt i Stockholm. 

Blott ett par ord till om vävnaden i det Langska hemmet! Majen var ju expert på allt i den vägen, men hon lär varit särskilt skicklig i att väva schalar. Dessa betalade sig även bäst av hennes alster. Hon vävde dylika i olika mönster och färger, randiga och rutiga, blå och röda etc. samt en sort svarta schalar med en grann blomsterbård runt omkring. Dylika voro mycket efterfrågade och beundrade. Ja, det var ett flitigt vävande både bittida och sent - Majen och Anna nästan överbjödo varandra. Det var dräll och damast, linne och halvlinne, verken och bomullstyg. Jag vill till slut påpeka ännu en sak, som Majen hade stor efterfrågan på - nämligen tyg till underkjolar - säger underkjolar. Det var ett bastant präktigt tyg, oftast grått i botten, och om det skulle vara riktigt fint, vävdes det in en bård av blommor i granna färger i ena staden. Hemvävt tyg till underkjolar - dessa ord måste klinga egendomligt i moderna kvinnors öron. Ja, tiderna förändras och vi med dem! Tänk på de flors- och spindelvävstunna stoffer av alla de slag, vilka nu användas till damunderkläder, och jämför dem med Majens durabla verken vilket sedan syddes till långa präktiga kjolar, fastrynkade vid en linning. Dessa värmde och skyddade sin härskarinna gott mot båda Marsgajsten och Gajmalden, om de också ej skänkte henne den nu så åtrådda slanka linjen. Men vi kunna vara så lugna. Kvinnorna visste minsann även på den tiden vilken linje, som var den rätta, och till den som då hörde till det lancerade nyckfulla modet, passade säkert Majens bastanta kvalité. 

Mycket mer kunde vara att säga om Majens och Annas vävkonst, och om vad de med sin stora skicklighet och sin utomordentliga flit producerade. Ämnet bör ju dessutom vara synnerligen aktuellt på Gotland just i våra dagar, då hemslöjden på vår ö uppnått en blomstring som kanske aldrig tillförne tack vare de duktiga väverskor, som vi även nu äga, och det kraftiga bistånd samt den uppskattning och uppmuntran, som från många håll komma dessa till del. 

Men jag lämnar nu den präktiga "Moster Majen" och hennes systerdotter och övergår till att tala om ett som jag troget bevarar. Jag skulle vilja kalla det "Min kontakt med Mamsell Lang". 

Jag nämde i början av mina "Anteckningar" att jag själv minnes Mamsell Langs sal. Ja, jag ser den klart och tydligt för mig, ehuru det var 56 år sedan jag var där - således år 1880 - jag var då 7 år gammal. Anledningen till att jag överhuvud taget kom att hälsa på hos Mamsell Lang var följande. 

Förr i världen ledo barnen ofta av någonting som kallades Bleksot, och även jag fick en släng av denna åkomma. Jag minns, att Doktor Bolling ordinerade maltextrakt samt ett helt glas porter med socker i till middagen. Det är mig förövrigt en gåta, huru jag på något sätt kunde vara klen, jag, som jämte mina syskon, fick den bästa och mest lämpliga kost, samt den ömmaste vård och tillsyn i alla avseenden av kloka och kärleksfulla föräldrar. Men nu hade jag i alla fall Bleksot. Då var det någon Tant, eller Moster, eller vem det kunde vara, som tillrådde att jag skulle dricka mjölk direkt från korna, d. v. s. sådan mjölk, som ej var kringkörd eller salubjuden. Min Mor kom då genast att tänka på Mamsell Lang, och det bestämdes, att vi skulle gå upp till henne en morgon och kombinera denna visit med det ordinära torgbesöket. "Du får ta på dig en alldeles ren bomullskläning, ty Mamsell Lang är mycket noga", sade min Mor, "och Lovisa får hjälpa dig med kamningen", - Kära gamla Lovisa, Lova - som vi kallade henne, hon var injungfru, som det hette på den tiden, hos oss i många år, och en skatt i hemmet under min och mina syskons barndom. 

Lovisas hjälp med kamningen resulterade i att mitt hår stramade ännu mer än vanligt vid öronen, och att flätan hängde styv och hård ner längs ryggen. För att göra mig riktigt fin band hon till min stora glädje i "Söndagshårbandet" av klarblå sidensars. Ja, så var jag då snygg och prydlig att tåga i väg i det märkliga ärendet tillsammans med min Mor och vår präktiga gårdskarl - husets Factotum - Kalle Westring. Denne fick nämligen order att ta stora torgkorgen med sig och att gå på samma gång som vi samt invänta min Mor hos slaktare Wahlbäck. Ett tjog flundror kunde han dessutom under tiden köpa. När vi kommo fram till Mamsell Lang blevo vi mycket vänligt mottagna - nästan högtidligt - och bjudna att stiga in i den fina salen. Min Mor framförde vårt ärende, och Mamsell Lang var mycket beredvillig att låta mig få ett glas nysilad mjölk varje morgon. "Vad heter du?" frågade hon, och tittade både vänligt och forskande på mig med sina stora, blå ögon. Jag neg djupt och nämde mitt namn. "Då skall Elisabeth komma precis kl. 8, och du kan gå in i det här rummet och ta din mjölk", sade Mamsell Lang. "Vi ställd glaset på det här bordet". Hon pekade på det lilla fina, vilket jag förut nämt, och som var donerat till Fornsalen. 

Vad jag tyckte, att Mamsell Lang var ståtlig och vacker, fast hon bara var klädd i en enkel bomullsklädning. En säkert dyrbar sak hade hon emellertid på sig - jag ser den ännu för mig - en stor, vacker, gammaldags brosch vid halslinningen. Jag tyckte, att hon liknade de gamla kvinnoporträtten i "Illustrerad Historia", som jag ofta brukade sitta och titta på där hemma. Jag kom att tänka på både Christina Gyllenstjerna och Margaretha Lejonhufvud samt många andra av de gamla förnäma porträtten. 

Så drack jag då min mjölk hos Mamsell Lang nästan en hel sommar. Det var så roligt att gå upp till det gamla huset vid S:t Larsgränd, och ehuru jag blott var ett barn, hade jag ett tydligt intryck av, att det var något särskilt med hemmet där uppe. Alla saker sågo så märkvärdiga ut; i den öppna spiseln stodo grytor på ben, alldeles som på bilderna i en sagobok, och det glas, som jag drack min mjölk ur, var av en egehdomlig fason - runt och prytt med en vacker etsad blomma. På gården var det så hemtrevligt. Där spatserade hönsen omkring, pickande efter litet grönt här och var, i grishuset frodades en stor gris, och en gång visade Majen mig en liten söt kalv i ladugården. 

 

Gotlands Allehanda Fredagen den 12 februari 1937

Mamsell Lang och hennes Majen

samt några anteckningar om ett gammalt kvarter.

Av Elisabeth Lange, f. Ekman.

Del 7.

När jag sagt adjö till Mamsell Lang och Majen sprang jag ner till "Stranden", där jag mötte min Far vid den lilla porten, som leder in till Studentallén. Han kom då från sin sedvanliga morgonpromenad på "Bron", och sedan vandrade vi en stund tillsammans på Stranden. Ja det var en liten "brunnskur" år 1880. 

Föga kunde jag då ana, att jag i en framtid skulle komma in i Mamsell Langs släkt och att hon för mig skulle bliva någon sorts An-Tant eller An-Moster. 

Jag har hittills blott talat om Mamdell Lang som den kunniga och organisatoriska husmodern. Jag vill nu nämna några ord om hennes karaktär, om hela hennes själsliga läggning samt hennes utseende. Hon var i många avseenden en storartad kvinna och en äkta typ för den gamla stammen. Rakryggad i både inre och yttre bemärkelse gick hon sin väg lugnt och stilla fram och med klokhet och ansvarskänsla fyllande sina plikter. I sin stora enkelhet var det på samma gång något förnämligt och i högsta grad värdigt över henne, som inbjöd till respekt och vördnad. Hon hade en gammal god släkts ädla och rättrådiga tänkesätt, och hon hade i stort som smått och i hela sitt uppträdande en medfödd takt och förfining. Därföre var hon också allmänt ärad och aktad. 

Till det yttre var hon lång och ståtlig och vacker in i sin sena ålderdom. Hon hade regelbundna drag, skär och vit hy - som "mjölk och bär", sade min sagesman - vitt hår och strålande blå ögon, lika faderns. 

Mamsell Lang levde under hela sitt liv mycket för sig själv. Hon hade varken tid eller råd till något stort umgänge med människor. Hon fick, ju längre tiden led, ej heller så många att umgås med. På faderns sida var ju släkten ursprungligen stor, men dess medlemmar dogo den ena efter den andra, flera i tidig ålder. Själv var hon enda barnet och på moderns sida funnos ej många anhöriga. 

En av de få levande släktingarna, som Mamsell Lang på sin ålderdom hade kvar, och som vid sina besök i staden hälsade på henne så ofta han hade tillfälle därtill, var min Svärfader, Kyrkoherde Carl Lange i Alva. Hans far var syssling - eller, som det på gotländska heter, A-kusin med Mamsell Lang, vilkens riktiga namn var, som vi böra erinra oss, Lange. Dessa båda hade många gemensamma intressen och mycket både nytt och gammalt att språka om. Min Svärfar var en på många olika områden sällsynt kunskapsrik och erfaren man. Med sitt ovanligt skarpa och klara huvud hade han satt sig in i en massa ämnen och förhållanden, vilka voro nyttiga särskilt för en präst på landet att känna till och behärska. "Prästfar" i församlingen skall ju stå till tjänst med råd och dåd på alla håll och kanter. Bland annat hade han noga reda på, vad som hörde till ett väl skött jordbruk, och därtill var han mycket intresserad av sin ladugård. Prästerna hade ju jordagods på den tiden och skötte det merendels själva. 

Han gjorde sig nu vänligt underrättad om, huru det artade sig för hans "kära Kusin" med avseende på hennes kor, deras mjölkproduktion etc. samt de gängse priserna på ladugårdsprodukter i staden. Sedan övergick man till att tala om gemensamma släktingar och vänner, och det kunde hända, att de båda "Kusinerna" förirrade sig så långt tillbaka i tiden, att de drogo fram episoder och händelser från själva Carl-Hindricks och Borgmästare Abrahams dagar. 

Mamsell Lang ville dessutom ha noga reda på, huru det stod till med allt och alla i den kära prästgården i Alva. Hon frågade så vänligt efter Johanna och de många barnen. Själv hade hon intet minne av hemmet därute, emedan hon fick lämna det vid så späd ålder, men hennes avdöda Moder, änkepastorskan, hade ofta med innerlig kärlek och en aldrig upphörande saknad talat med sin dotter om den gamla prästgården och beskrivit den för henne. 

Mamsell Lang var alltid mån om att undfägna de vänner, som kommo på besök till henne. Så var även fallet nu. Om en stund visade sig Majen med en inbjudande bricka med kaffe och gott bröd, bland vilket husets berömda smörbakelser ej saknades. Jag har hört berättas, att de voro utsökta: "skiviga och så höga, att de bjöde sig ned åt ena sidan". Efter en angenäm samvaro steg Kyrkoherden upp och tog avsked. Han måste skynda sig att komma i väg, medan det ännu var dager, ty han skulle köra den 6 mil långa vägen hem till Alva. 

Men tiden rullar framåt i sitt lopp, och det ena året lägges till det andra. Mamsell Lang blev 90 år och hon var fortfarande kry och frisk och orkade utföra det mesta av sina vanliga sysslor. Det enda som var i avtagande hos henne var hennes synförmåga, hon hade, vad man kallar klena ögon. Men det hade hon haft i många år. Hon trodde själv, att det berodde på, att hon i sin ungdom ofta suttit framför den öppna spiseln och vid dess flammande eld och ojämna belysning sytt på det finaste broderi. 

Då och då tog hon sig emellertid nu en vilostund. Hon satte sig rak som ett ljus mitt i den långa pinnsoffan under faderns porträtt och knäppte sina flitiga, arbetsvana händer. Någon har berättat för mig, att hon såg den gamla sittande så. Det var en vacker och imponerande syn. Mycket hade hon varit med om och upplevat under de många levnadsåren, och säkert var det skiftande bilder, som drogo förbi hennes inre öga då hon sålunda njöt en stilla stund av vila och begrundande. Mamsell Lang blev 91 år, och då först började det visa sig tecken till, att maskineriet var utslitet och ej längre ville fungera. Hon angreps ej av någon direkt sjukdom, krafterna blott domnade bort, och till slut slocknade hennes levnads ljus helt lugnt och fridfullt. Det var en vacker och stilla Augustiafton 1891. Sörjande stodo den trogna Majen och en släkting till Mamsell Lang - fröken Törner - vid hennes bår. Stor var förlusten och bitter kändes sorgen för dessa två. Aldrig skulle livet i det gamla huset vid S:t Larsgränd bliva detsamma, sedan den älskade och vördade husmodern gått ifrån dem. Det hade varit gott att arbeta under henne, och troget hade man delat såväl livets fröjder som sorger. 

Mamsell Langs dödsannons stod införd i Gotlands Allehanda av den 26 Augusti 1891 och lyder som följer: 

Tillkännagives 

att 

Demoiselle 

Catharina Carolina Lange 

stilla och fridfult avled i Wisby 

Söndagen den 23 Augusti 

91 år, 1 månad, 9 dagar 

sörjd och saknad 

av släktingar, en åldrig tjenarinna och många vänner. 

Ps. 360 v. 4-6.

Kunder man välja en vackrare och mera lämpad psalm för den gamla jordevandrerskan, än den här angivna: 

"Nu mätt av år och tacksamt rörd 

Jag ser min tid förlida: 

Mitt hufvud hvitnande till skörd 

Bebådar andetiden etc. -

Mamsell Lang - Catharina Carolina Lange var borta och det gamla ärevördiga huset vid S:t Larsgränd hade mistat sin härskarinna. I nästan 90 år hade hon levat där och blivit ett med det kära hemmet. I gudsfruktan, pliktuppfyllelse och rättrådighet står hon för oss - sena tider barn - som ett ädelt och eftersträvansvärt föredöme. - - - 

Den ovannämda fröken Törner och trotjänarinnan Majen ärvde nu Mamsell Langs hus och hela hennes kvarlåtenskap. Denna fröken Emma Törner var kusins-dotter till Mamsell Lang och hade under de sista åren haft sitt hem hos henne. Fröken Törner hade förut varit husföreståndarinna hos Handlanden Hederstedt uppe i Norr, alltsedan dennes maka avlidit. Han ägde och bebodde det hus, som vår generation i Visby är van att kalla "Carl Johanssons hus". Detta har visst nyligen bytt ägare och har kanske redan nu ett annat namn. - Alltså - Fröken Törner och Majen bodde kvar i det gamla hemmet vid S:t Larsgränd och försökte väl att så småningom komma in i de vanliga gängorna. Men ack, det föll sig ej så lätt. Sorgen och saknaden voro för stora, och dessutom tog det plötsligt slut med Majens livskraft och hälsa. Det var något mer än ett år efter Mamsell Langs bortgång, som hennes trogna tjänarinna började att tyna av. Hon kämpade tappert emot, men sjukdomen tog överhand, och läkaren konstaterade snart, att den var obotlig - det var kräfta i levern. Hon slapp att lida länge - blott en månad efter det att hon på allvar insjuknat, somnade hon lungt och stilla bort från detta jordiska. Hon dog söndagen den 18 december 1892 och dagen därpå omförmälde en dödsannons att

Anna Maria Båthelson 

avlidit i en ålder av knappa 65 år, sörjd av syster, svåger och syskonbarn. 

Under står en annan härlig psalmvers: Sv. ps. 283, v. 4. Återigen ett fint och känsligt val!

Så den arma som den rika 

Nalkas ett och samma slut, 

Döden skall dem göra lika 

Och all skillnad plåna ut" etc.

På nytt skiftades det gamla boet. Denna gång voro den trägna väverskan, Majens systerdotter, fröken Anna Hallin jämte fröken Törner arvingarna. De sålde båda hus och lösöre, ja, alla de vackra antika sakerna skingrades nu åt olika håll. Som jag i början av mina "Anteckningar" nämt, köpte åkare Larsson gården, köpesumman var 4,400 kr. Tullförvaltare Lyth var utredningsman i bort. 

I det gamla ärevördiga huset ryckte nu nya människor in med sitt arbete och sin strävan, sina förhoppningar och sina glädjeämnen. Fastigheten S:t Larsgränd 3 blev fortfarande ett flitens och idoghetens tjäll. 

Nu blott några ord till om gamla Majen, innan jag lägger pennan ner och för denna gång avslutar mina "Anteckningar" om det Visby "som gått". 

En dag i julhelgen, i decemberdunklet, då en mild, grå ton insvepte hav och land och några lätta snöflingor sakta dalade i luften, fördes Majen ut till sin sista viloplats. Hon hade en lång och strävsam arbetsdag bakom sig, men nu kom den välförtjänta Sabbatsron. Sancta Marias klockor tonade högtidligt, dessa klockor, som Majen så många gånger med andakt lyssnat till från hemmets gård.

Uppsala i december 1936. 

Elisabeth Lange, född Ekman. 

 

Gotlands Allehanda Onsdagen den 17 februari 1937

Eftersom Gotland är ett bland de främsta jordbrukslänen i Sverige, är det ganska självfallet, att där finns gott om välskötta lantbruk i olika storlekar. I regel går det lättare att organisera skötseln av mindre eller medelstora lantbruk och få dem inrangerade bland mönsterbruk. Men att det kan lyckas att driva även större jordagods till samma höga kultur, få vi belägg för, om vi se oss omkring bland gotländska egendomar med stora åkerarealer. 

Stava egendom med ägor i Barlingbo och Follingbo socknar är ofta målet för studieresor både från fastlandet och detta län, varför vi ha anledning nog att denna gång styra kosan dit. Egendomen ifråga är belägen i Barlingbo socken - till största delen. ½ mantal Ekeskogs och 1/8 mantal Hallfreda, hörande till Stava ligger nämligen i Follingbo socken. Totalarealen är 1,200 tnld, varav ungefär hälften utgöres av öppen åkerjord i mycket hög kultur. Jordmånen skiftar här och där, men största delen av åkerarealen består av lermylla. Av skogsmarkerna till Stava gränsar det största skiftet om 400 tnld mot Dalhem socken, och är bevuxen med bra skog, som säkerligen med åren kommer att bli ännu bättre, ty markerna där äro numera utdikade i enlighet med skogsvårdsstyrelsens förslag. Någon skogsavverkning har icke förekommit å Stava sedan 1890, varför samtliga skogsmarker äro bevuxna med vacker skog. 

Godsägare Willy von Corswant, som sedan sin faders död 1886 brukat Stava egendom, berättar vid vårt besök åtskilligt av intresse angående egendomens skötsel o. s. v. Men innan vi ge oss i kast med jordbrukskulturella spörsmål, lämna vi följande korta historik om det nuvarande Stava: 

På 1850-talet såg det helt annorlunda ut icke blott på åkerfälten, utan även vad byggnaderna beträffar. Till Stava hörde en del mindre bondgårdar, vilka så småningom blevo torpställen. Nuvarande ägarens fader köpte egendomen 1866 av en major Ahlgren, vilken på sin tid lät tillbygga huvudbyggnaden. Ursprungligen bestod denna byggnad av tvenne mindre hus, sammanbundna med ett stort valv, vilket tjänade som inkörsport. Det var alltså mittpartiet, som major Ahlgren lät uppföra. 

Munkebos gård var en nära granne till Stava och ägdes likaledes av en major, som hette Stoltz. Efter vad man berättat oss lär de båda majorerna ha legat i ständig fejd och således gjort allt för att förarga varandra. Om nu major Ahlgren sålde sin egendom Stava för att komma ifrån sin förarglige granne, eller om denne, major Stoltz sålde sitt Munkebos, därför att han saknade sin trätobroder, är oss icke känt. Emellertid sålde även major Stoltz sin egendom till godsägaren på Stava. Försäljningen skedde 1873. Och sålunda kom även Munkebos i sambruk med huvudgården. Den gamla manbyggnaden å Munkenos användes i några år till statarebostäder, men ansågs snart olämplig, varför den revs till grunden. 

Stava gård helt elektrifierad. 

Vid 18 års ålder övertog godsägare W. v. Corswant egendomens skötsel för sterbhusets räkning och 1894 kom den i hans ägo. Många och stora förändringar ha sedan dess skett å egendomen Stava. Alla gamla hus - så när som på ett gammalt stall - revos ned och nya byggnader uppfördes. Sedermera ha dessa försetts med den moderna inredning, som senare tiders rön givit upphov till. Egendomen är helt elektrifierad; och det säger ju en hel del. Den elektriska enerin till lyse och kraft på en lantegendom kan icke nog uppskattas. Mjölkmaskiner, hissar, tröskverk, spannmålsfläktar, krosskvarnar o. dyl. apparater äro samtliga försedda med elektriska motorer. En del motorer äro transportabla, så att de kunna användas snart sagt var som helst. 

Ladugården rymmer ett par hundra klavbundna kreatur samt boxar för kalvar och ungnöt. Besättningen utgöres av låglandsras, och utfodras nästan året om i ladugården. Det är endast på sensommaren, då efterskörden å fälten frodas, som de ett par månader gå på bete. Mjölkkorna motas emellertid in i ladugården under mjölkningstiderna, där mjölkningsmaskinerna snart ombesörja mjölkningsproceduren. De å egendomen inhägnade kulturbetena äro till endast för ungdjur och sinkor. 

Den levande dragkraften består av sex par hästar och ett par oxar. Givetvis skulle det vara för litet dragare till en så stor egendom, som Stava är, om ej där funnes maskinella hjälpmedel. Men traktorer av olika kapacitet uträtta det mesta av tungt jordbruksarbete. På de släta fälten till Stava komma traktorerna riktigt till sin rätt, och åstedkomma ett utomordentligt värdefullt arbete. För att spara de levande dragarna har å Stava införts den populär vordna bilvagnen. Bilvagnarna äro som bekant utrangerade lastbilar, vilka äro mycket lättgående på plana fält och vägar. Hr v. C. är mycket belåten med dessa vagnar, och nämner som exempel, att hela årets betskörd forslades på bilvagnar direkt till sockerfabriken i Roma, fastän man har tillgång till järnvägens anhalt å ägorna. Att ha järnvägsanhalt på ägorna till en stor egendom är av ovedersäglig betydelse i många andra fall, t. ex. när spannmål o. a. produkter skola utlastas eller gödnings- och fodermedel etc. forslas till gården. 

All säd hästhackas. 

Så småningom under samtalets gång beröras jordbruksfrågor och då passa vi naturligtvis på att söka förmera vårt ringa vetande om dylikt, och framkasta några frågor: 

- Det talas rätt mycket om att sädesfälten hästhackas här på Stava. Kan det verkligen gå för sig att köra med hästhacka i säden ? 

- Jo-visst, svarar godsägaren, det går alldeles utmärkt, om man sår med en viss beräkning. Man måste förstås också ha lämpliga maskiner därtill. Här på gården använda vi såmaskin, som sår över en bredd om fyra meter och som lämnar ett utrymme om 20 cm. mellan sädraderna. Hästhackan tar samma bredd och är ställd så att billarna eller knivarna upptaga ungefär 12 cm:s utrymme. 

- Är det då ingen risk för att säden myllas eller nedtrampas, när hästhacka, dragare och körkarlar draga över fälten ? 

- Nej det är ingen risk alls, om hackan är väl inställd. Säden måste vara 3-4 tum, så att man tydligt kan skönja raderna. Det lilla, som nedtrampas, reser sig snart igen och åstadkommer ingen skada. Förresten kan jag tala om, att vi på hästhackan ha anbragt tre lådor vari plockas de stenar, som hästhackan river upp. 

- Det är oftast barn som få gå bakom hackan och samla upp stenarna. - När hackan slutligen kommer till vändplatsen, stjälpas stenarna ut. På så sätt får man åkrarna stenfria. 

- Men kan det löna sig att nedlägga så mycket arbete på den växande säden ? 

- Visst lönar det sig. Först och främst sparar man på utsädet, när det är längre mellan raderna. Vi använda cirka 80 kg. vete och 65 á 70 kg. korn eller havre pr tnld, medan det vid vanlig sådd åtgår 90 á 100 kg. pr tnld. Skörden blir lika stor och kvalitén väsentligt högre. Spannmålen, som skördas här, går för det mesta till grynkvarnar och maltfabriker, som inte ha användning för annat än högsta kvaliteter. Vidare blir jorden befriad från ogräs och kommer efter hand i så hög kultur, att den ej behöver ligga i träda. 

Inför dylika argument ge vi oss, ty det måste då vara även en stor nationalekonomisk vinst, om säden hästhackas - där så är lämpligt förstås. Givetvis hästhackas icke sådan säd, skall användas som grönfoder eller gräs, säger godsägaren. Å Stava finnas en del myrmarker, vilka odlas för grässkördar av timotej och alsikeklöver. 

Mycket mer är att berätta om det rationellt skötta jordbruket å Stava, men då det nu icke är fråga om en handbok i jordbrukskultur, utan endast om några anteckningar om en tidsbild från modernt lantbruk, kunna vi avsluta dessa rader; dock först med ett beriktigande angående den vackra huvudbyggnadens nuvarande struktur. Vi nämde här ovan att den ursprungliga huvudbyggnaden till Stava tillbyggdes på den tid, då major Ahlgren var ägare av egendomen. Men naturligtvis ha restaureringar företagits tid efter annan sedan dess. Och numera är den vackra byggnaden lika modernt inredd som den modernaste stadsfastighet - men solitt.

 

Gotlands Allehanda Torsdagen den 18 februari 1937.

Bröt ryggen vid fall från träd.

En olyckshändelse inträffade vid niotiden i går förmiddag vid Bössegårda i Hogrän. Telefonreparatören Gottfrid Pettersson från Visby, som var sysselsatt med att rödja undan grenar o. d. längs telefonlinjen, hade just satt fast ett stag i ett träd, då han från cirka 5 meters höjd störtade till marken. Pettersson, som hade stolpskor på sig, hade tydligen råkat trampa på murken gren, som brustit. Den lantbrukare, som begärt arbetets utförande, telefonerade omedelbart till telegrafjommissarien, vilken i sin tur skickade ut ambulansen, som hämtade Pettersson och förde honom till lasarettet. Där konstaterades ryggradsbrott, men någon fara för den skadades liv torde icke föreligga.

 

Gotlands Allehanda Fredagen den 19 februari 1937

Min käre vän i austar!

Sum ja nå pa de nöjä åre kom till sit u keike igenom någ gamlä telningar fick jag just augu på va du skrivde de dagar da ungar jaulhälge. Du kan tro de var roligt u läse. 

Ja, nuck vait ja, att di i en dail socknar jär galne till u rännä ikring sokni me allt ting både likt och olikt, u allra helst dagar för jaul. Du vait väl hur kalar rännar da, för skudd källingar ha fat i ordning en tar gutt drick, sa far kalar alltut någ ärende u da jär de mik sum skall avhandles, skall du tro, fast ja far da sägä, att en dail av dum rännar nuck när sum helst, um de bär kan vankes någä vat, bärä inte daires källingar har raido pa de. 

Men de var nå inte frågen um de, uten de var de där fattigvårdan sum talt um för di va han hadd gärt dagar för jaul. Ja du de far ja säg di, att jär de sum du sägar, da var de en gildar kal, de skudd int ha vart mangä sum gärdä sa mik för de fattigä nå för teiden. Du talte um en kal sum var så reikar u int vidd gi någe. De tycktä ja var konstut. De tycks annas pa n, sum han hadd a mjukt hjärtä. Ja tyckar de bevisar si bäst ginum de, att han sat u fik tarar i augu i körku jaulmorgnen. Ja pa tal um mjäukt hjärtä så kum ja nå till tänk pa alle deklarationer nå pa de nöiä årä. Um han nå var så reikar, kansk han int fat uppsatt pänningar pa sin deklarationssedel i fjol, u kum till tänk pa de, när han fick håirä Guds ård i körku. Da tyckar ja att mangä behövd kum till körku u veise kanskä att sokni fick mik mair gutt um pänningar u kunde gi någ leite till de fattiä, da tror ja nästen att den där fatigvårdsordföranden kundä slippä u kåirä i kring i sokni. De tror ja han var mäst gladar yvar. 

Du talar någä um källingar. Ja du källingar jär källingar, um di ändå gar i kalkleidar. De brukar var så mä en dail källingar, att di har dålit minnä, men har di sägt en sak, så jär de sant, um di ändå skudd jauge, så att en stain kan vänd pa si, sum ordspråkä sägd. 

Ja nuck kan de ga undalit till jär i världen u att reikä bondkällingar kan blei fattiä nå sum förr i teiden, jär int undalit alls, men tror du intä att de finns någ maining i de hailä. Jå du, de tror ja de. Ja för min dail tror nå att um di intä lägdä nasar i allt ting u hald munnen till leitä bättar, gick de mik bättar för dom jär i världen. Har du inte håirt de årdi: Nasu skall ner leitä fyst pa dum, så bleir di bättar. 

Ja, min käre vän, nå far ja slutä för issä gangen me mange hälsningar till er allä sammans. 

Ett augä i väster.

 

Gotlands Allehanda Fredagen den 19 februari 1937

Olycka ombord.

Just som ångaren Visby i går afton lagt ut från kajen och var på väg ut mot gattet inträffade en olyckshändelse ombord, som nödgade ångaren att vända och åter gå in till kajen. Sedan förwiren invinschats hade besättningsmannen omkring 40-årige Gustaf Pihl gått fram till ankarspelet, som användes vid fartygets uthalning från kajen, för att frikoppla spelet och blåsa ut ångan. Därvid har han sannolikt satt igång spelet och sedan råkat slinta med högra handen, som han fick in i kuggväxeln, varvid handen massakrerades från handleden och ned. Pihl gick själv ned från backen och ombord lades ett första förband, varefter mannen, sedan fartyget kommit till kaj med ambulans fördes till lasarettet för erhållande av vård. Visby avgick åter omedelbart till Nynäshamn. Den skadade, som var ganska medtagen av blodförlusten, gick dock själv till ambulansen. 

Från lasarettet meddelas idag att Pihl ådragit sig en mycket svår krossskada. Allmänbefinnandet är dock efter omständigheterna gott.

 

Gotlands Allehanda Fredagen den 19 februari 1937

Den gotländska kalkindustriens historia.

av RICHARD STEFFEN. 

XXVIII 

Förstöringen av Visborgs slott och dess ruiner.

Under landshövding von derOsten och Kungl. kammarkollegiet1689-1708. 

Det var säkerligen icke utan stor besvikelse, som Cedercranta fick lämna hövdingedömet över Gotland omedelbart efter drottning Christinas frånfälle 9 april 1889. Redan den 11 maj var den nye landshövdingen Gustaf Adolph von der Osten genannt Backen på sin plats i Visby. I ett till honom riktat memorial säger Cedercrantz om sin ämbetsgärning, att han mottagit provinsen med' ungefär 200 ödegårdar, men "nu äre för tiden i södre befallningen en halv och i norra en halv, sålunda en endaste ödegård på hela detta land".) Och kronans inkomster hade han bragt upp från arrendesumman 22,000 Riksdlr. till 64,126 Dlr smt.2) utom riksdagsbevillningen eller med denna inberäknad till 74,628 Dlr. smt. Om allt vad han under stora svårigheter vidare uträttat lämnade han till efterträdaren en grundlig underrättelse "såväl som vad vedervärdighet och förföljelse som enom därför är bemött och vederfaren ocsh med vad fruktan, suckan och ängslan som man måst göra sitt ämbete". Han gjorde nu en ansökan om att få bibehålla arrendet av de två kronoladugårdarna, vilka han i likhet med samtliga sina svenska företrädare haft för 200: - Dir. smt. om året. Därom kunde aldrig bli någon fråga, ty den som i första rummet borde haft anspråk på denna betydande förmån var naturligtvis efterträdaren. Von der Osten vågade likväl, ej ställa sina anspråk högre än att få Wisborgs kungsladugård, men inte ens detta beviljades, och han fick nöja sig med en löneförhöjning från 1,200: - till 1,600: - Dlr. smt. I stället drevos nu tillsvidare dessa jordagods av kronan själv: Klosterladugården (Roma) genom befallningsmannen i norra och Kungsladugården genom befallningsmannen i södra häradet. 

Ä ven kalkugnarna sökte Cedererantz få behålla och framställde ett förslag, att han efter värdering skulle tå köpa hela slottsområdet, varför, han ville lämna motsvarande kvantitet kalk till Kungl. slottets i Stockholm pågående reparation. Även detta vägrades, I stället föreslog von der Osten, att även slottskalkugnarna skulle drivas av kronan, och därav skulle uppstå en betydande vinst. Detta förslag blev också godkänt. Och nu då slottets lämningar ej längre skulle reserveras för drottning Christinas räkning, hade varje hinder bortfallit för deras förvandling till kalk. En tid bortåt gick allt väl, och både ladugårdarna och kalkugnarna lämnade god avkastning. Men småningom uppstodo vissa olägenheter. Vid missväxt reducerades eller alldeles upphörde utbytet av lantbruket, och kalken kunde e j alltid avsättas till vinstbringande priser, varjämte förvaltningen vållade besvärligheter. Då beslöts av kammarkollegiet, att alltsammans skulle utarrenderas. Det var nu, som Holger Jönsson i Stockholm hade lyckats få kontrakt härom men sedermera ej kunnat anskaffa borgen. I stället överläts arrendet av Klosterladugården åt köpmannen i Visby Adam Helms enligt kontrakt av 28 nov. 1691 för 1000: - Dlr smt. om året. I fråga om Slottsladugården beslöt kammarkollegiet först år 1695, att den skulle utbjudas på arrende tillsammans med slottskalkugnarna genom offentlig auktion. Den som stannade för högsta budet var kalkbruksägaren i Klintehamn Nils Hindrichsson Schmitt,1) som bjöd för Kungsladugården 870 Dir. och för kalkugnarna, med rätt att begagna slottsstenen, 400 Dir. på 12 år från 1 januari 16969). Av det besiktningsinstrument, som upprättades före tillträdet, finner man, att den övre kalkugnen var belägen "utom slotts- och stadsmuren" och den nedre "inom stadsmuren och nedan slottet" med en "kalklada strax därutmed". 

Emellertid hade redan före arrendetiden nya meningsskiljaktigheter och intressekonflikter uppstått, denna gång mellan kronan och staden, vartill de yttersta anledningarna voro tullförhållandena. År 1648 hade för hela riket påbjudits den s. k. lilla tullen eller porttullen för varor som infördes till städerna. För att denna skulle bli effektiv måste sålunda städerna omgärdas med tillräckliga stängsel, vilka ålades dem själva att uppföra. Detta var naturligtvis förenat med betydande kostnader, så det är förklarligt, om man här och där icke var särskilt ivrig att utföra arbetet. I Visby borde ju inhägnandet hava ställt sig jämförelsevis enkelt. Men muren var på flera ställen högst bristfällig, och isynnerhet var detta förhållandet vid slottsruinen, där öppningarna voro betydande och blevo allt värre till följd av kalkbränningen. Tullinspektoren Johan Schmitt inkom också med påminnelser efter särskild uppmaning från generalinspektoren för tullstyrelsen. Och därefter utfärdade landshövdingen i mars 1694 en skrivelse till borgmästare och råd i denna angelägenhet. Efter verkställd besiktning svarades, "att staden fuller kan och bör opstängia en del av muren, men att kunna oprätta allt nedliggande finner staden omöjeligit vara för de många öpningars skull, som i muren äre och för den fattigdom som trycker. I fråga om det som alltför stor svårighet med sig förer finnes vådligast hos överheten hjälp med och understöd att sökia, emedan slottet allttid under K. Maj :ts nådiga hägn varit." 

Så kom Nils Hindrichsson Schmitts arrende, vilket 1 Höni rätt att använda för kalkbränningen vad som ännu var kvar av slottsruinen. Och nu (1696) strök allt med, rubb och stubb utom det lilla som finnes kvar än i dag, vilket var obekvämt att komma åt. Och därefter började man angripa de närliggande delarna av själva stadsmuren. Men trots att detta skedde genom kronans egna arrendatorer, fordrades att staden skulle hålla tillräckliga stängsel, och upprepade påminnelser härom gjordes av landshövdingen. Handlingarna i denna sak lämna vissa bidrag till stadsmurens historia. På hösten 1696 inkom tullbetjäningen med klagomål över svårigheten att hålla uppsikt över införseln till staden. Häri meddelas bl. a., att från det öde slottet går icke allenast från den yttersta kalkugnen från södra byrummet tvänne stora full komne allfarvägar nästan som genom södra tullporten över slottet till staden, som är gjort av dem som föra till och från kalkugnarna kalkved och sten, utan den ena slottsporten åt innersta kalkugnens låses aldrig varken natt eller dag och äre dessutom store biöppningar många ved desse och en annan port nedan för slottet på alla sidor kring, som i år äre flere I blevne genom det att slottsmurarne på vältre sidan nederrevne och stenen till kalkbrännande, som i sommar i synnerhet fortsatt, brukat vorden. Oss är omöjligt ved denne hösttiden, nu nätterna så mörka och långa, att var natt kunna uppvakta på så många bivägar och öppningar, och som nu bästa tiden är, att stadsens invånare komma till staden med sin boskap och landdrifter och annat mera, så hava vi ej kunnat underlåta att giva våra förmän sådant ödmjukligen vid handen." 

Om man jämför denna skildring med den i Gotlands Allehandas senaste julnummer införda avbildningen av slottsruinerna, så kan man därav draga den slutsatsen, att de omtalade två stråkvägarna gått fram genom de två stora brescherna (N och 0 på bilden), medan de mellanliggande och omgivande partierna av den till slottet hörande södra stadsmuren fortfarande stått kvar hösten 1696. Vidare framgår, att den del av terassmuren, som sträckte sig norrut från slottets nordvästra hörn, under samma tid blivit nedbruten och förtärd av den innersta kalkugnen, som låg på terassen Och i en handling härom från 1698 heter det, "att stadsmuren vid trätrappan (som synes å bilden) vore bruten och ett stycke av stadsens jord intagit till kalkladans utvidgande". 

Emellertid gjordes nu av staden ganska aktningsvärda ansträngningar att utföra de av överheten fordrade avstängningsarbetena. På grund av förnyade krav och klagomål redogör stadens dåvarande byggnadsinspektor Hans Ihre för de åtgärder som vidtagits. Den 6 och 7 oktober 1696 hade han "med pallisader och en färdig port täppt på slottet och neder vid Blekhagen, så och annorstädes i slottsmuren igenmurat, men allt sådant är sedermera av kalkbrännarna upprivet igen, och se dermera i sommar (1697) haver Johan Reinicke, kanngjutare, upprivit hela porten, som var valvmurad och därigenom kört ned sten vid tullhusets uppbyggande vid bryggan". 

Att i detalj redogöra för allt det trassel som följde under flera år skulle bli lika tröttsamt som det är över????. Arrendatorn fortfor med stöd av sitt kontrakt att bryta ned södra slottsmuren, som tillika var stadsmur. Och staden mottog upprepade påminnelser om stängningen. I Arrendatorn Nils Hindrichsson Schmitt dog år 1701, men kontraktet överflyttades på sterbhuset, som fortsatte affären till utgången av år 1706. Därefter inträdde som ny arrendator handelsmannen och sedermera lantjägmästaren Hans Joehim Krohn, som med en till 1000:- Dlr förhöjd arrendesumma fick samma rätt som företrädaren att använda slottsstenen. 

I sina försök att hejda förstörelsen, som även blev ekonomiskt betungande för staden, tillgrepo nu dess representanter och myndigheter pietetsskäl och historiska synpunkter och yrkade, att landshövdingen måtte förbjuda arrendatorn att riva "de gamla slottstorn" som icke mindre än andra gamla monument här i staden böra efter K. Maj As allernådigste behag stå orubbade och icke medelst alldeles ödeläggande och nederrivande förlora vestigierna av denna stads välstånds och flors förra befintlighet." 

Och så kom verkligen ett förbud av landshövdingen att vidare förstöra muren. Men vad hände? Krohn klagade hos kammarkollegiet över intrång i hans kontraktsenliga rättigheter och yrkade att få kontraktet upphävt. Det blev förhör och skrivelser, och landshövdingen förklarades hava orätt förfarit. Hela arrendesumman skulle ovägerligen betalas, och landshövdingen själv kunde eventuellt åläggas ersätta grohus förlust. Men när detta utslag kom, hade von der Osten under vissa förevändningar ställts under åtal inför Svea hovrätt och lagmannen Eric Bosin i okt. 1708 skickats till Gotland såsom vice landshövding för att avhysa von der Osten och övertaga förvaltningen, varmed han fortfor till utgången av år 1710. 1 oktober detta år kom den nye ordinarie landshövdingen generalmajor Sparrfelt, vars egentliga uppgift var att organisera Gotlands försvar mot väntade ryska anfall och som tillträdde landshövdingebefattningen med nyåret 1711. 

Såsom ett led i hans (av efterträdaren Coyet svårt kritiserade) planer ingick också en förstärkning av Gotlands fortifikationsverk i Visby, Slite och Klintehamn. 

Och nu äntligen blev det slut på murbrytandet. På sommaren och hösten 1711 blevo Visby stads murar nödtorfteligen reparerade, hålen täpptes till, och bastioner utbyggdes. En av dessa var den, som fortfarande bär namnet Skansen. Den anlades just på platsen för den av Krohn arrenderade övre kalkugnen, som sålunda fråntogs honom, varom det heter i en handling, att den är "ödelagd och inbegripen uti en ny bastion, vid stadsmuren oppbygd". 

Resterna av den hava just i dagarna påträffats vid en nyss företagen utgrävning av Skansen. 

Båda de ursprungliga slottskalkugnarnas läge hava sålunda nu kunnat exakt bestämmas. 

 

Gotlands Allehanda Fredagen den 2 april 1937

Rättegångssaker.

Norra häradsrätten.

(Vårtingets fjärde sammanträde Ordf.ord. domhavanden samt hovrättsfiskal Bo Reuterskiöld.)

Vid Källunge station kolliderade som tidigare omtalats den 26 jan. en bil med tåget, som just satt sig i gång. Bilisten har åtalats för vårdslöshet, men nekar bestämt, då han påstår, att bilen slirat i det hala väglaget samt att några godsvagnar skymt sikten vid övergången. F. ö. borde enligt svarandens uppfattning tågpersonalen bättre iakttagit de speciella föreskrifter, som äro utfärdade. Utslag vid nästa sammanträde.

Förskingring och trolöshet mot huvudman är som bekant en sakförare åtalad för. Han inställde sig icke heller i går, varför det beslutade vitet å 300 kr. utdömdes. Till nästa sammanträde skall han hämtas.

En kraftig nyårssalut fyrade en yngling från Hangvar av på nyårsnatten. Han hade på sin arbetsplats lagt sig till med några dynamitpatroner, och en av dessa försåg han med stubintråd och knallhatt, tuttade på och kastade in sprängladdningen på en gård. Explosionen blev så kraftig, att två fönsterrutor i ett uthus samt en i boningshuset sprungo sönder. Svar., som icke har tillstånd att inneha explosiva varor, förklarade, att han inte närmare reflekterat över följderna av nyårssmällen. Åklagaren betecknade tilltaget som synnerligen vårdslöst, då ju någon av husets invånare kunde varit ute på gården och blivit skadad vid explosionen. Målsägaren begärde 3 kr. som ersättning för skadorna. Domen lydde på 30 dagsböter å 2: 50 för olovligt innehav av sprängämnen samt 40 'dagsböter för hemfridsbrott.

Nöjestillställning utan tillstånd.

Åtta stycken festkommitterade i en nykterhetsloge på Fårö, som den 27 februari anordnat aftonunderhållning utan att begära vederbörligt tillstånd, voro åtalade för nämda förseelse. Svarandenas ombud förklarade, att man icke ansett tillställningen vara offentlig, då inträde endast beviljats personer, som tidigare antecknat sig på framlagda listor. Rätten var emellertid av annan mening och dömde de kommitterade till vardera 5 kr. i böter.

För fylleri vid ratten stod en tivoliägare tilltalad. Som tidigare relaterats körde han den 19 mars på en parkerad bil i Slite. Hans kvinnliga passagerare blev därvid något skadad av skärvor från backspegeln. Svar. bestred, att han varit berusad. Han hade visserligen druckit någon sprit men icke sådana kvantiteter, att han varit olämplig föra bil. Åklagaren framhöll, att svar. och hans passagerare efter kollisionen försvunnit från platsen men senare anträffats av landsfiskalen, som föranstaltat om läkareundersökning av svar.' Denne uppträdde vid undersökningen synnerligen ohövligt och vägrade bl. a. låta blodprov tagas och i stället hade han föreslagit, att blodprov skulle tagas på landsfiskalen. Enligt svarandens mening berodde olyckan helt och hållet på, att han grälat med sin passagerare och därför inte iakttagit nödig försiktighet. Målet uppsköts till nästa sammanträde tär hörande av vittnen.

Tvenne motorcyklister voro vid gårdagens sammanträde åtalade för vårdslös framfart, i det de i en kurva kolliderat med varandra. Båda två hade fört lättviktsmotorcyklar, och kollisionen blev så kraftig, att båda svimmade av och måste föras till lasarettet, där den ene fick kvarligga under nio dygn och den andre under femton. Svarandena skyllde inför rätta på varanadra, och målet uppsköts för ytterligare utredning till nästa sammanträde.

Ovarsamt gående.

En fotgängare, som utan att se sig för stigit ut i vägbanan, varvid han påkörts av en bil, dömdes till 5 dagsböter å 3 kr.

Bil contra motorcykel.

På Hallute backe kolliderade den 8 dec. i fjol en bil och en motorcykel, varför bilisten åtalats för vårdslös framfart. Rätten ansåg, att båda förarna gemensamt vållat olyckan, men då bilisten haft bristfälliga bromsar å sitt fordon, dömdes han till 20 dagsböter å 1: 50 samt att utge en tredjedel av det begärda skadeståndet eller kr. 236:68.

Brott mot hälsovårdsstadgan hade en lantbrukare gjort sig skyldig till genom att ike iakttaga vederbörliga föreskrifter vid ordnande av en urinbrunn. Det blev 20 dagsböter å 1 kr.

Kom ihåg radiolicenserna.

Fem personer som underlåtit lösa radiolicens, dömdes till vardera 10 dagsböter.

Trafikförsäkring hade en bilägare underlåtit att skaffa sig. Svar., som upprepade gånger varit åtalad för liknande förseelse, dömdes till 40 dagsböter å 1 kr.

En fyllerist bötade 15 kr.

En cyklist som färdats efter mörkrets rets inbrott utan lykta, bötade en femma. 

 

Gotlands Allehanda Fredagen den 2 april 1937

Professor Lithbergs testamente.

Förslag till ett kalkbruksmuseum på Gotland.

Strandridaregården vid Kyllej.

I ett föregående n:r av denna tidning har redogörelse lämnats för Bungemuseets planer på att restaurera den gamla s. k. Strandridaregården på Kyllej och där i denna omgivning av kalkugnar, gamla lador, bryggor o. s. v. med tiden söka åstadkomma ett kalkindustrimuseum. Det av professor Lithberg för tio år sedan uppgjorda förslaget anknöt sig visserligen till Länna på Slite, men det lämpar sig lika bra för Kyllej. Det kunde ligga nära till hands att ändra om detta hans s. k. "testamente" en smula, så att det passade in på kornetten Ahlboms gård, men man rör inte gärna vid vad en stor man nedskrivit, och för övrigt avser detta meddelande blott att låta den för saken intresserade allmänheten få en aning om vad den gäller. Och därför bleve vi tacksamma om Redaktionen godhetsfullt ville in extenso intaga nedanstående. 

Länna på Slite är ett av Gotlands äldsta kalkbruk. Under 1600-talets senare hälft var Mårten Fries, make till den ryktbara "Friesemor", brukspatron på Länna och efter hans död 1695 övertog hans son Paul Fries brukets skötsel. Under 1600-talet spelade platsen även på annat sätt en roll i öns historia. 

Efter den svenska erövringen 1645 slopades den gamla från medeltiden bevarade juridiska indelningen av ön i 20 hundaren eller ting och Gotland blev en enda domsaga dock med bibehållande av särskild rättsskipning för varje treding, en indelning som varade till år 1680, då de nuvarande två domsagorna upprättades. Under den tid tredingstingen ännu upprätthöllos var Länna Nordertredingens tingsställe. Efter Brukspatronen Paul Fries' död 1737 innehades kalkbruket av släkten Sturzenbecker och övergick senare i köpmannen Johannes Eneqvists ägo. På grund av särskilda omständigheter kom Länna att spela en framträdande roll i den ryska invasionen 1808, dess ägare blev ruinerad och måste samma år försälja egendomen med kalkbruk m. m. till sin brorson köpmannen Nils Eneqvist, fader till den i Gotlands ekonomiska historia ryktbare konsul L. N. Eneqvist och till Emma Karolina Lovisa Enegvist, vilkens minne förevigats av C. J. Bergman i den lilla novellen "Porträttet och bröstnålen". Efter fädernegården Länna vid Slite döpte konsul L. N. Eneqvist sedermera till Länna den mönsterfarm han anlagt å den s. k. Plantagen sydost om Visby. 

I mer är 200 år har gården varit' en medelpunkt i Gotlands ekonomiska och kulturella liv och brukspatronerna på Länna ha tillhört öns mest framträdande herrskapsklass. Därför måste också med glädje hälsas det förslag som av nuvarande ägaren Slite Cementaktiebolag genom dess direktör kapten Fredrik Nyström framförts att åt framtiden rädda hela den gamla, numera åt förfall prisgivna anläggningen och göra den till ett bestående minnesmärke över nordergutnisk odling i gångna tider, med tyngdpunkten förlagd vid den forna bruksrörelsen. 

Frånsett den halvtannat årtusende långa tidsrymd, då Gotland var medelpunkten för Nordens handel voro och äro alltjämt fiske och jordbruk de bärande faktorerna för öns ekonomi. Gotlands industriella möjligheter äro synnerligen begränsade dock med ett undantag, stenindustrien och den därmed sammanhängande kalkbränningen. Redan under medeltiden har den förra utgjort en betydande näringskälla och det är troligt att detsamma gällt även för den senare, för kalkstensindustrien. I Lobecks Pfundzollbiicher från 1300talet över från Gotland inkommande varor finna vi ladugårdsprodukter och fisk, trä och tjära, "simentum", varmed avses sten eller kalk, samt diverse transitoprodukter, såsom järn, vax, pälsverk m. m. Stenen, såväl sandsten som kalksten jämte kalk, osläckt s. k. packsten eller släckt, förblev alltjämt en betydande' exportartikel. Och på norra Gotland med dess magrare jordar blev kalkbränningen ett viktigt komplement' som inkomstkälla. 

Den äldsta formen av kalkbränning var den som utfördes i s. k. kalkmilor. Erlandsson har beskrivit dessa sålunda : "Bränningen skedde på så sätt, att man först grävde sig en grop i i någon backsluttning samt byggde på gropens botten en avlång eldhärd, omkring och över vilken man lade den sten, som skulle brännas, varefter man kastade mullen upp mot sidorna och fyrade på i härden några dagar, då åtminstone kärnan i stenhögen var bränd till antagligen ganska god kalk. En förbättrad form av dessa kalkmilor uppkom därigenom att man uppförde en cirka meterhög stenmur i gropens periferi och gjorde muren lufttät genom att kasta mullen upp mot murens ytterkant. Eldhärden var även här en avlång ugn, som sträckte sig från milans "mun" in i stenmassan." 

Dessa kalkmilor voro under 1800talets förra hälvt i allmänt bruk, och här brände bönderna den kalk de ville använda för husbehov. Genom nådigt brev den 14 juli 1845 lämnades emellertid kalktillverkningen från 1847 års början fri för jordägare som därtill hade materialier och det är efter denna tid som de många små kalkugnar uppföras som nu ligga som pittoreska ruiner strödda över allt vid gårdarna i Gotlands skogsbygder. 

Före nämnda tid drevs kalktillverkning för avsalu i privilegierade kalkugnar och sådana funnos år 1847 till ett antal av 39 stycken. En av dessa stora kalkugnar, den vid Kappelshamns brygga, finnes beskriven av Linne i hans Gotländska resa. Den var byggd nästan som en masugn, 4 famnar hög och 2 1/2 famnar bred. 

Bränningen pågår i två dygn, den kräver för varje gång 20 famnar ved och ger 50-70 läster kalk. En kalkbrukspatron uppges av Linne kunna under ett år sälja 700 till 1000 läster kalk. Vid vilken tid kalkbränningen på Gotland gjorts till ett kungligt privilegium är icke utrönt. År 1652 funnos tre privilegierade kalkugnar på ön. I vilken ordning de övriga kalkbruken tillkommit är heller icke känt. År 1818 var deras antal 88, däri inberäknad den stora då icke mera använda kronokalkugnen på ruinerna av det forna Visborgs slott. Under tiden 1818-1822 tillkom den sista privilegierade ugnen. 

Wallin uppger i sina Gotländska samlingar att kalkbruksrörelsen vid 1700-talets mitt var huvudsakligast begränsad till norra Gotland och så var förhållandet även under 1800-talets förra hälvt. Denna bruksrörelse har gestaltat norra Gotlands kultur annorlunda än mellersta och södra Gotlands. Inom sistnämda område finna vi en jämnstruken, burgen bondebefolkning, medan däremot norra Gotland har att uppvisa ett betydande antal större egendomar och en herrskapsklass med något av den svenska Bergslagens umgängesformer och skaplynne. 

Till de äldsta brukssläkterna höra Fries'arna på Länna, släkten Malmsten på Malms i Hellvi, Vestöö 1, i Vestöös i Hall, Ihre på Ihre i Hangvar. Andra bruksegendomar äro Lauters och Lutterhorn på Fårö, Bunn i Bunge, Bräntings, Talings, Fardume och Valla i Rute, Kännungs, Sudergårda, Hardes, Kylley och S :t Olofsholm i Hellvi, Takstens, St. Vikers, Hångers och Vaste, numera Storungs i Lärbro, Furubjers i Tingstäde, Katthamra och Skraks på Östergarn, Vible i Västerhejde och Rudvier i Alskog. Ugnarna synas icke nödvändigtvis varit belägna invid gården. Malms tycks ha haft sin ugn vid Kylley hamn, den s. k. Lillugn därstädes. Andra privilegierade ugnar finna vi vid Hide, Barläst, Lergraf, Varnevik, Flenviker o. s. v. Brukspatroner träffa vi inom nästan alla öns mera betydande släkter; utom de nyss anförda må nämnas släkterna Norby, Neumann, Sturzenbecker, Kolmodin, Hederstedt, Claudelin, Krokstedt, Broander, Alexandersson, Engedahl, Landtbom, Blesell, Tjälder, Lutteman, Unerus, Fick, Höök, Nyström m. fl. 

Ett utredande av hela den gotländska kalkbruksrörelsens historia vore en uppgift av stor betydelse för den gotländska kulturforskningen. Och det vore helt visst av synnerligt intresse om Länna kunde göras till en minnesgård över detta nummer avslutade kapitel i vår ös kulturliv. inom området skulle ju även komma att bevaras en av de gamla storugnarna i original. Vid planläggningen av en dylik minnesgård i Länna måste i första hand tagas i beräkning själva gårdens återställande i ett värdigt skick och därefter tillvaratagandet av alla ännu bevarade minnen från kalk-kbruksrörelsens tid. 

I. Länna Bruks återställande.

Länna Bruk skulle komma att omfatta den gamla huvudbyggnaden med alla till denna hörande uthusbyggnader, kalkugnen vid stranden jämte en mindre kalkugn längre bort. önskvärt vore att hit också kunde läggas så stort område som möjligt av klinten med de karakteristiska raukerna. Manbyggnadens gamla rumsindelning bör återställas och byggnadens inre underkastas en tidsenlig renovation. I mån av tillgång bör den sedan inredas med äldre möbler och bohag tillhörande de borgerliga klasserna på ön. Av äldre personer och genom eventuellt bevarade bouppteckningar torde uppdysningar kunna inhämtas om de olika runmens användning och möbdering i äldre tider och på denna grund lör sedan ett detaljerat program utarbetas för husets inredning. Syftet stall vara att erhålla en borgerlig interör som ser beboelig ut, icke en medallehanda föremål överlastad museinteriör. Vissa rum böra dock resr-veras för de nedan under II nämnda syftemålen. Även uthuslängorna bö-ra, i den mån detta finnes för dras underhåll nödigt, underkastas vissa reparationer och samtidigt bör gem äldre personers utsago utrönas vilsen användning de olika utrymmena för-dom haft. Hit böra samlas äldre bruksdoningar och redskap, såsom jordbruksredskap, klumpar, "blek" och andra tvångsdon för boskarn, mangeldon, linberedningsverktyg, snickareverktyg för en snickarebod, o- s. v. Hit torde. också böra salas till ett ställe alla med kalkträningen förbundna redskap, såsom för stenbrytning, forsling, uttagning av kalken m. m. och dessutom på ett ställe sammanföras de till tillvärkningen av packstenstunnorna blan-de verktygen. 

Trädgårdens ans är en synnerligen viktig uppgift, vården av de gamla fruktträden, bibehållandet av derför den gotländska kryddgården karateristiska blomstren, mynta, lavendel och isop, akelejor och malvor o. s. v. Ävenså bör platsen framför gården, ned emot stranden, städas upp och återställas till den vackra lilla parkanläggning, den i forna tider synes ha varit. 

Per Arvid Säve har i sina i Uppsala förenade Gotländska Samlingar gjort ett utkast till en idealgård för forntida minnen, som han kallar Bruket. För detta har han lagt Fardume i Rute till grund. Hans tanke skulle nu möjligen kunna taga gestalt i Länna Bruk. 

Länna med sina vackra omgivningar skulle även bliva den naturliga mötespunkten för fosterländska fester, för de lokala hembygdsvårdande intressena och dymedelst liksom i gångna tider bliva en medelpunkt för bygdens kulturella liv, i fosterlandskärlekens och folkuppfostrans tjänst. II. Den gotländska bruksnäringensminnesgård. 

Till Länna Bruk skulle sedan samlas alla sådana minnen, som illustrera den gotländska kalkindustriens historia, huvudsakligast då avbildningar. Detta material sönderfaller i två grupper dels själva näringens historia, dela kalkpatronernas historia. 

Kalkbruksnäringen såsom sådan kan indelas i tre perioder : 1) den äldsta tiden, kalkmilornas tid, 2) de privilegierade kalkugnarnas tid, 3) den fria' kalkbränningens tid, efter 1847. 

Kalkmilornas tid skulle illustreras av modeller av olika slag av kalkmilor. De privilegierade kalkugnarnas tid skulle illustreras av avbildningar, dels äldre, dels nutida fotografier, dels uppmätningar av samtliga privilegierade ugnar samt en modell av en typisk sådan ugn, ävensom av äldre och nutida avbildningar av de gamla bruksgårdarna. Tiden efter 1847 illustreras av kartor över liga från denna period härstammarde kalkugnar jämte avbildningar och uppmätningar av dem, eventuellt kompletterade med en modell av en sådan ugn. 

I stort sett tillhör även denna form för kalkvinning numera en gången tid. Det är den moderna cementindustrien som nu bildar den forna kalkbruksnäringens fortsättning. Även lör denna nya epok bör plats beredas i samlingarna på Länna bruk, avbildningar, uppmätningar, modeller m. m. av öns nuvarande kalkverk och cementfabriker med plats även för kompletteringar med ritningar m. m. å nyanläggningar. 

En industri slutligen, som i detta sammanhang måste åskådliggöras, är tunntillverkningen. Den osläckta kalken, den s. k. packstenen, vilken jämte släckt kalk skeppades till inrikes orter, men enbart i osläckt skick skeppedas till utrikes ort, förpackades i tunnor. Därigenom blev laggkärlstillverkning en nödvändig binäring till kalkbränningen och en ej oväsentlig inkomstkälla för det kringboende folket. De till denna hörande verktygen måste därför i en särskild avdelning illustreras & "bruket". 

Den personhistoriska avdelningen skulle i första hand omfatta porträtt av de gamla kalkpatronerna. För den sista generationen torde ännu fotografier kunna anskaffas. För de äldre generationerna torde endel porträtt kunna anträffas i olja eller silhuett, vilka kunna i fotografiska kopior införlivas med bildsamlingen på Länna. Bildsamlingen bör emellertid icke stanna vid kalkpatronerna; den bör utsträckas även till att omfatta de gamla kalkugnskarlarna, och kan ett tillräckligt allmänt intresse härför skapas, bör också en hel del sådant stoff kunna framletas ur gamla fotografialbum och andra gömmor, därvid emellertid stor omsorg redan från början måste ägnas åt att noggrannt anteckna personernas namn, födelseort och år, dödsort och år, notiser om dem och deras anställning o. s. v. 

Ä ven inom denna samlingsgrupp få den nuvarande kalkindustriens ledare och utövare icke förbises, och porträttsamlingarna av dessa böra kunna redan från början läggas upp mycket fylligt. 

En fråga av mera detaljerad museal beskaffenhet är formen för bildmaterialets utställning. En utväg är att samla bilder av kalkbruk och ägare till vissa helheter, men så fragmentariska som porträttsviterna komma att bli vore det möjligen bättre att hålla dem samlade för sig, t. ex. i ett rum som inredes liksom till brukets kontor och att uppsätta bilder av kalkugnar och bruksgårdar å väggarna i förstugorna eller att för dem reservera ett särskilt rum där utrymme kunde beredas även för porträtter av gamla kalkugnskarlar. Detta blir emellertid en fråga som helt kommer att tillhöra det blivande museets inredning och som återkommer vid uppgörandet av totalplanen för denna. 

Kunde den nu i grova drag skisserade planen förverkligas, skulle därigenom skapas en museianläggning av egenartat slag i vårt land. I mycket större mått finnes ett bruksmuseum i Stora Kopparbergs Bergslags museum i Falun och den gamla smidesindustrien i Eskilstuna har åskådliggjorts i den s. k. Rademachersmedjan därstädes. Men vid Länna skulle erhållas i sin gamla fagra omgivning en orubbad bruksgård med tillhörande industriella verk, en översikt över en i och för sig helt avgränsad industrigren och ett bildgalleri över de män, som genom tiderna varit denna industrigrens bärare.

Heidby i Kräklingbo 13 augusti 1927. Nils Lithberg.

 

Gotlands Allehanda Lördagen den 3 april 1937

Togs på bar gärning.

En sorglig historia är för närvarande under utredning vid polisen. Det rör sig om en f. d. springpojke i 16årsåldern, som systematiskt bestulit sin arbetsgivare. Natten till söndagen blev den företagsamme ynglingen gripen på bar gärning. Han var förra sommaren anställd vid en affär här i staden men slutade sedan anställningen. Under jultiden fick han arbete såsom extra därstädes. Affärsinnehavaren märkte snart, att det fattades pengar i kassan så gott som varje kväll under den senaste månaden och anmälde till slut saken för polisen. Då vakthållning företogs natten till söndagen blev den nämde pojken gripen på bar gärning, då han på natten kom in i affärsbutiken och skulle lägga sig till med pengar ur växelkassan. Han har erkänt, att han ett 30-40-tal gånger gjort dylika nattliga våldgästningar och därvid tagit sig in i affären genom en källardörr från gårdssidan. Sammanlagt har bytet blivit c :a 200 kr. 

Ynglingen får naturligtvis stå till ansvar för sin handling men på grund av hans ungdom är det ju sannolikt att villkorlig dom kan komma i fråga.

 

Gotlands Allehanda Måndagen den 5 april 1937

Rättegångssaker.

Södra häradsrätten.

(Vårtingets 4:de sammanträde. Rättensordf.: Hovrättsfiskal Allan Bruzén.)

Avsaknad av lykta kostade en cyklist 7 kr.

Rattfylleri eller icke?

En fiskförsäljare från Eskelhem står tilltalad för att julafton ha kört bil i berusat tillstånd, och målet förevar nu ånyo. Att han kört bil och därvid kört i diket råder full enighet om, men fylleriet bestrider han bestämt. Han har endast fått en kaffehalva och dikeskörningen skulle berott på ett par kvinnor, som han tittat efter. Hans beteende efter dikeskörningen har dock verkat något egendomligt, då han ville "hålla av" de båda damerna och lägga bort titlarna med dem. Men själv säger han, att han bara ville gå i "armkrok" med dem. Fyra vittnen hördes, men de sade ingenting, som kunde luta till svar:s nackdel. Det blev uppskov till 3 maj för hörande av nya vittnen.

En påkörningshistoria.

Motorcyklisten från Fröjel, som i Levede kört på en hästskjuts, stod nu åter inför rätta, fast genom ombud. Målsägareparten framställde sina ersättningsanspråk, vilka till en del icke godkändes av svar. och hans försäkringsbolag, varför det blev nytt uppskov för styrkande av kär:& utgiftsposter.

 

Gotlands Allehanda Tisdagen den 6 april 1937

Gotländska gårdar.

Petsarve i Ardre socken.

Manbyggnaden vid Petsarve.

Som bekant finns det en hel del anrika egendomar på Gotland, och utmed dess kuster flera platser, vilka varit av stor betydelse på den tid ön var ett Nordens handelscentrum. Våra tiders fornforskare ha kommit till den slutsatsen, att Gotlands första förbindelser med yttervärlden skedde öster ifrån. När österländska handelsvägar beträddes av gotländska köpmän, vilka i sin hemort även voro jorddrottar med ägor utmed kusterna, är det ju ganska troligt att den östra kustens hamnmöjligheter först anlitades. På flera orter finnas ännu minnesmärken av olika slag från dessa tider, vilka anses tillhöra begynnelsen av Gotlands storhetstid. En sådan ort är otvivelaktigt Ardre socken, där bl. a. egendomen Petsarve har åtskilligt i behåll av medeltida lämningar. 

Då vi för några dagar sedan besökte egendomen Petsarve, var det dels för att bese den välbyggda gamla släktgår. den och dels för att beundra en altartavla, som tidigare haft sin plats i Ardre kyrka, men nu väl förvaras i nämda egendoms manbyggnad. 

Tvisten om altartavlan löst för några år seden uppstod tvist om ovan antydda altartavla. Riksantikvarien hadde den uppfattningen att altartavlan borde överlämnas i vård under hans domvärjo. Nuvarande ägaren till Petsarve, hemmansägaren August Olsson, ansåg sig emellertid icke ha anledning att lämna ifrån sig dyrgripen, ty hans fader inköpte på sin tid tavlan å offentlig auktion. Förhistorien år: Ardre kyrkas inredning skulle; ersättas med annan, beslöts det någon gång i slutet av 1800-talet. Därför hölls auktion 1899, då de gamla bänkarna och den betydligt yngre altartavlan bl. a. såldes. Bänkarna hamnade förmodligen på någon vedbacke, medan altartavlan forslades till Petsarve. Tyvärr hade auktionsprotokollet förkommit, men eftersom det ännu finnes personer i livet, som känna till auktionens förlopp och att altartavlan är i rätt ägares händer, blev tvisten snart bilagd. Altartavlan, som tillverkades omkr. 1820 kan knappast anses ha något större antikvariskt värde. Ur konstnärlig synpunkt kan man ej påstå att tavlan representerar sin tids bättre konst. Det senare samt tavlans motiv Gotlands vapen i vitt och blått (således intet kykrligt motiv) ha förmodligen gjort sitt till att den icke befunnits lämplig som altartavla och fördenskull såldes med en del äldre inventarier, som avlägsnades innan Ardre kyrka restaurerades år 1900. Altartavlan år som sagt placerad i Petsarve manbyggnads övre våning, och där gör den sig bra. För ägaren har den naturligtvis ett visst värde som familjeklenod samt dessutom ett kuriositetsvärde.

Den gamla altartavlan från Ardre kyrka.

Medeltida murar och valv, mycket intressantare än nyss nämda altartavla, finnas att studera å Petsarve, som varit i samma släkt trol. sedan 1600talet. Strax intill trädgården kring manbyggnaden finns bl. a. en kulle, vari döljas ruiner och troligen mycket annat, som säkerligen skulle vara till stor hjälp för framställande av en klar bild angående rörelsen på orten från den tid, då närliggande hamnar först frekventerades av långväga köpmän. De medeltida grundmurar, som löpa i olika riktningar, skulle ge oss upplysning om byggnadsförhållandena i forna tider, om de utforskades. I trädgården till Petsarve finnes ännu ett väl bibehållet källarvalv. Om det en gång i tiden varit en krypta till en klosterbyggnad eller en förvaringskällare för handelsgods, kunna vetenskaparna på detta område säkert avgöra. Mycket talar dock för att Petsarve en gång i tiden varit säte för köpmanshus. Ägaren till Petsarve, hr Olsson, har en del att berätta om sina förfäders verksamhet. Och även därav framgår, att forna innehavare av egendomen ägnat sig åt köpenskap. 

Sågverksrörelse har å Petsarve bedrivits sedan många decennier tillbaka. Sålunda uppfördes den första ångsågen i dessa trakter av dåvarande ägaren till gården. Det är emellertid länge sedan dess, och numera har sågen den utrustning, som är vanligt i våra dagar. Skogarna i dessa trakter äro som bekant ganska vidsträckta, varför sågen är i verksamhet mycket skog, en del äro hällmarker. Arealen till Petsarve omfattar cirka 450 tnld, varav omkr. 50 tnld är åkerjord av skiftande karaktär, lättjord och lerblandad mylla. Skogsmarkerna äro delvis bevuxna med vacker skog, en del äro hallmarker. 

Byggnaderna ha uppförts under senare tider och äro i mycket gott skick. Ladugårdsbyggnaden är tämligen nyinredd och rymligt tilltagen för häststall, foderlador och nötkreatursstallar samt boxar för småboskap. 

En dagsresa till Visby var det förr i tiden, då man skulle bege sig till staden från Ardre, berättar en av denna tidnings äldsta prenumeranter på orten : "Jag minns, säger denne, när jag som liten sork för första gången skulle få följa med min farfar till staden. Det var mycket som skulle ordnas med innan vi kommo iväg. Vi måste också ha en bra matsäck med oss på långfärden, som startades tidigt på natten för att vi skulle hinna fram till staden på morgonen. Jag blev väl litet sömnig, och höll på att luras till. Men farfar ville ju ha någon att prata med; och så började han berätta historier för mig, så sedan var det inte farligt att jag somnade. Han talade om hur "bysen" såg ut och hur han huserade i skogarna. Når vi kom till Kaupungs klint, på vars platå nationalbeväringen en gång i tiden hade exercisfält, talade farfar om att en gång hade sjörövare gömt stora skatter i en håla i berget, som sedan rasat igen. Alla sjörövarna, som försökte komma åt guldet senare, gingo bet på kuppen. Så skatten den är ännu kvar där än, sade farfar, om inte någon annan varit och hämtat den.

Om varje gård vi foro förbi hade farfar något att berätta, så vägen till Visby var inte långtråkig, fastän den tog många timmar i anspråk." 

Från Ardre och kringliggande bygder finnas många historier, som vi kanske bli i tillfälle att höra mera om en annan gång. 

Efter vad vi försport har docent Stenberger varit i Ardre och Petsarve, så det kan ju hända att utgrävningar komma till stånd där någon gång i en snar framtid.

T-a

 

Gotlands Allehanda Onsdagen den 7 april 1937

Ljusterfiske på Gotland.

Anteckningar från socknarna kring lina myr.

En bild från Lina myr.

Hur långt tillbaka i tiden ljusterfiske förekommit på Gotland, därom är väl kanske inte så lätt att yttra sig. Kanske har "ljaustru", som detta fiskredskap här kallas, sin allra tidigaste föregångare i den fiskande stenåldersmannens omsorgsfullt tillarbetade benharpun. Men även om fiskesättet med det till sin konstruktion ganska enkla huggredskapet, icke har fullt så förnämliga anor, säkert är dock att ljusterfisket ännu för så där en 60-70 år sedan hade många flitiga utövare icke minst bland befolkningen på Gotland. 

Sin största utbredning hade fisket givetvis i de trakter där tillgång till grunda, fiskrika sötvatten funnos. I Hörsne socken, belägen intill den fiskrika Linamyr, förekem ännu för omkring 50-60 år sedan ett rätt så omfattande ljusterfiske. Detta torde även tidigare ha varit fallet inom övriga socknar vilka gränsa intill det stora myrcentrum som, förutom Linamyr, omfattar Källungemyr, Tallmyr och Holmmyr och som sträcker sig frän Vesterbjers i Gothem in mot mellersta delen av ön. 

Fiskesättets benämning har för denna trakt varit något varierande, beroende på efter vilka former det utfördes. Benämningen "ljustring" har författaren veterligt icke förekommit. 

När till exempel Magnuse- eller Kyrkbingekarlarna om vårkvällarna gingo utmed kanterna av Gothemsån för att fånga id med ljuster sades det att "di gick u slo eid". Att slå fisk, var fiskesättets benämning när det utfördes vid dagsljus. 

Förekom ljusterfiske nattetid från eka, med i ekan fastgjort brandjärn ("brandfan") eller från land med tillhjälp av det mindre håvliknande brandjärnet vilket då bars av en medhjälpare, kallades fisket att "brandä". Fiske med tillhjälp av det mindre håvliknande brandjärnet kunde även förekomma på isen under vintern nattetid. I stället för ljuster användes då synisklubba och pilk. Även detta fiske kallades att "brandä" 

Av de ljustertyper som förekommit vid ljusterfiske inom dessa trakter finnes ännu ett och annat exemplar kvar här och var i gårdarna. Av dessa vill det synas som 'om särskilt tvenne typer varit dominerande inom bygden. 

Av dessa torde "Vallstenaljustran" n:o 1 (se bild l) vara den äldsta.

Den skiljer sig från "Hörsneljustran" n :o 2. genom sin mindre och klumpigare konstruktion. Spetsarna ("spiti") eller hornen ("hånni") äro kluvna ut ur samma stycke som den övre kammen och synnerligen klumpiga, varför ljustrav mycket väl kunnat användas för ljustring av fisk även på mycket stenig botten. 

Som framgår av teckningen saknar den i motsats till "Hörsneljustran" skafthylsa och sättes fast i staken medelst den cirka 9 cm. långa s. k. "tangera". Så långt tillbaka folkminnet nu sträcker sig har huvudsakligen denna typ av ljuster varit använd vid ljusterfiske inom Vallstena socken, såsom i Källungemyr, Sikå o. s. v. Även vid fiske efter id i Gothemsån brukade den förekomma och gick där under benämningen "eidljausträ". Ljustran n:o 2 ("Hörsneljustran") är av något större format och har en betydligt smäckrare konstruktion. I stället för "Vallstenaljustrans" sex horn har den sju smäckra horn eller spetsar, vilka alla äro fastnitade vid den övre kammen, med sina övre ändar böjda i vinkel över kammens övre kant. 

Denna typ av ljuster har så långt tillbaka man nu kan minnas allmänt varit i bruk bland hörsnebönderna vid deras omfattande ljusterfiske i Lina myr och Lina träsk. Ja även bland gothemsfiskarena brukade den förekomma, ehuru i något förminskad skala, vid deras ålljustring i havet utanför Gothemskusten om höstarna. Den gick då under benämningen "ålljausträ". 

Stakarna vid vilka ljusterjärnen voro fastgjorda, voro vanligen av gran, omkring 2 till 2 Y2 tum tjocka och vanligen mellan 5 till 7 alnar långa. 

Vid ljusterfiske under dagsljus vid träskkanter, i årännor, skogsvätar eller andra mindre vatten, där man ej behövde använda sig av någon farkost förekommo inga andra redskap än ljustran. Man gick då med sitt redskap invid vattenbrynet eller ute i grundvatten invid kanterna och högg de fiskar som man kunde komma åt. Att ljustran därvid ibland brukade komma till användning som kastharpun, har bekräftats på flera olika håll. 

Något ljusterfiske från eka förekom väl knappast i Gothemsån. Huvudsakligen var det under idfisket på våren som ljustran kom till användning därstädes. I det träskliknande Storsund, som ligger omkring 1,000 meter öster om St. (lervide, förekom däremot mycket ljusterfiske från eka. Dessutom fångades mycket ål medelst ljuster utmed kusten om hösten. 

Vid detta ålfiske som kallades att "brandä ättar ål" och som utfördes nattetid från eka eller båt, användes samma brandjärnstyper som de vilka samtidigt förekommo vid Lina. 

Sin största betydelse hade dock ljustringsfisket för Hörsnebönderna å deras rika fiskevatten i Linamyr och Linaträsk. För dem, särskilt för Linsbönderna, var fisket i myren då en tämligen viktig näringsgren. Och även om fisket därstädes icke enbart skedde medelst ljuster, utan även medelst nät och andra redskap, så hade dock ljusterfisket, särskilt medelst "brandningsmetoden", , sin avgjort stora betydelse.

Varje gård hade här sin egen fiskerätt i myren eller träsket utanför. Varje gård ägde vanligen en eller flera "flatäskor" samt ett eller flera "brandjan", varje karl, till och med ';smasårkar", hade sitt eget ljuster.

" Flatäskorna" voro vanligen tillverkade av någon händig gubbe i gården. De hava alla flat botten, äro spetsiga i för och akter, ha tio till tolv tums höga, lodrätt stående sidobräder, och äro alltid så stora att de med lätthet bära två män. 

Vid pass en till en och en halv aln från ekans främre stam och mitt på dess botten finnes då en träklots med urborrat hål anbragt. Mitt över densamma löper en fyra tums bred och en tums tjock tvärslå, vars ändar äro nedfällda i sidobrädernas övre kanter. Även i denna tvärslå finnes ett hål som svarar mot det i klotsen på ekans botten. I dessa hål sättes den knappt meterslånga trästaken som uppbär brandjärnet fast. Själva brandkorgen befinner sig vanligen då den är uppmonterad cirka 11/2 m., över ekans botten. Staken står lodrätt upp cirka 1 till 1 1/2 aln från dess främre stam. 

Vid "brandning" nattetid från eka i Linsträsk var man någon gång en, men oftast två i ekan. Var det en fullvuxen karl i ekan stod han vanligen något bakom midskepps (alltså alltid bakom det flammande brandjärnet). Han hade då sin ljustra fastgjord vid smaländan på sin "stydstaki", med vars tjockända han samtidigt drev fram farkosten över vattnet. Vanligen hade han då en mindre pojke eller en kvinna med sig i ekan som låg på knä i ekans främre stam och fyllde på tjärved i brandjärnet. Tjärveden eller "faitviden" skulle hälst vara s. k. "skatvid" d. v. s. huggen ur gamla och halvtorra furors tjärhaltiga toppar. Tjärveden, eller "faitviden" som den kallades, låg alltid uppstaplad i ekans främre del runt omkring fästet för brandjärnet.

Var det två fullväxta män i ekan brukade den ene stå i ekans bakre del och sköta "stydstaken", under det den andre stod framför honom, i ekans mitt eller något längre fram, och skötte ljustra och brandjärn. 

Var det gott om fisk så att den som skötte ljustran hade fullt upp att göra med detta, kunde man även då ha en mindre pojke med sig som fyllie på tjärved i och höll elden vid makt i brandjärnet. 

Även vid ljusterfiske under dagsljus var man ibland två i ekan. Även ljusterfiske från land eller vid vadande i vatten, på ställen där bottnenej var allt för lös brukade ibland förekomma vid Lina. 

Liksom vid de längre ned i Gothemsån belägna fiskevattnen skedde nog det mesta ljusterfisket här roder våren då myren hade brutit och i den gå upp i myren i väldiga massor för att leka. Man fiskade då nedelst nätfiske och ryssja men äten medelst brandning från eka nattetid, detta så väl i träsket som på de översvämmade områdena av myren väser om Lina. 

Samtliga gårdar som hade fiskemtt i myren eller träsket togo då vanIigen där sin mesta husbehovsfisk ör året och folk reste långväga ifrån, erättas det, för att köpa id av bön-derna där. Ofta kunde man då fin den motsatta sidan av myren skynia de flammande lågorna av Hörsnebön-dernas många brandjärn tvärs öar myren, när de med sina ekor "etyd" fram mellan vassruggarna däruppe på träsket, nedanför sina högt beläg-na gårdar. "Nå jär Lein-Boar äuiu brandar", sade Medebys-, Rå- och Uppegårdabönderna då, och då vise de att det gick muntert till vid Lin. 

Arvid Ohlsson.

 

Gotlands Allehanda Fredagen den 9 april 1937

Bättre telefonförbindelser å Gotland.

Enligt beslut av telegrafstyrelsen skola i år byggas en del nya landsledningar å Gotland. Bl. a. blir det dylika ledningar Visby-Gotl. Ekeby, Källunge-Tingstäde, Lärbro-Kappelshamn, Lärbro-Slite, Hemse-Eksta, Hemse- Gotl. Linde, Hemse-När, Klintehamn-Hejde och Tingstäde-Hejnum. (P)

 

Gotlands Allehanda Lördagen 17 April 1937

DAG FÖR DAG.

Namnsdagar.

I dag Elias, som betyder "den på Gud förtröstande". 

I morgon Valdemar. 

Måndag Olavus Petri. 

Dagens väderlek.

Utsikterna för söndagen äro icke alltför lysande. Visserligen väntas blott måttlig sydostlig vind, men vädret torde bli mulet och disigt och kanske också bjuda på duggregn, åtminstone 1 natt. Högtrycket över Ryssland drar nu bort i sydost, lågtrycket i väster drar österut, men vi torde i stället få mer eller mindre glädje av det nederbördsområde, som nu ligger på södra Östersjön och kommer norrut.

Barometern sjönk i går afton ytterligare en mm., men steg åter mot morgonsidan och är idag på middagen fort- farande ungefär 757 mm. 

Temperaturen var igår eftermiddag som högst 13,5 gr., sjönk i natt till 4,3 kl. 6 i morse för att i dag på middagen vara 10,8 gr. 

Ur dagens historia.

1714. Dör ärkebiskopen, psalmförfatta- ren Haqvin Spegel.

1888. Första svenska folkhögskolan, Vi- lan i Skåne, upprättas. 

1897. Turkiet förklarar Grekland krig. Irreguliära grekiska trupper hade redan dessförinnan överskridit gränsen. 

1905. Norska regeringen avger sitt betänkande, vari nya förhandlingar i unionsfrågan avstyrkes, innan Norge fått eget konsulatväsen. 

Om havet vore färskt och ej utav gute den ädla kryddan salt, då ingen bonde nute i huset gammal mat, kött, fläsk och sådant mera därmed han plägar nätt sitt visthus utstoffera. 

Salt kan den fräna smak ur färska köttet driva, salt gör, att kroppen sund och magen stark kan bliva. 

Salt kan vår appetit helt oförmärkt upptäcka, salt lockar ölet fram, att man må törsten släcka.

Haqvin Spegel.

Tidskrift för hembygdsvård har utsänt sitt andra nummer för året, en vacker volym ägnad i första rummet sydöstra Skåne, det s. k. Österlen. Bland författarna märkas Ivar Harrie, Anders Österling, Mårten Sjöbeck, Th. Thufvesson, Erik Lundberg m, fl.

Sällskapet för hembygdsvård kommer att hålla årsmöte i Simrishamn den 2-4 juli.

Ur vimlet

Mel.: Nunnehemmet.

Säg, vem känner inte vår charmör på scenen, som är med, så snart att det skall bli revy, som en stadig punkt bland alla sprattelbenen eller såsom Sjövall ifrån Vimmerby? I kupletten vill han ofta ge en känga ifrån firmans lager till en vän bland dem, som författarn kanske gärna velat hänga i Kattfällans lilla kära funkishem.

Huru åren gått och sprallet jubilerat, har han varit med i med- och motgång lik, han maskerat ock än mera regisserat och skanderat Calle Hagmans sista strik.

Säg, vem minns väl inte än hans glade Pippa?

Var det anno 1922?

Och vem tror väl på, att vår charmör får slippa, när en ny revy skall över tiljan gå?

 

Gotlands Allehanda Lördagen 17 April 1937

Dagsnyheter med telefon och telegraf.

tt sexmaktersfördrag.

Skandinavien, Holland och Belgien intressenter.

Stockholm, 17 april. (TT.) Ett Londontelegram till DN gör gällande, att ett skandinaviskt-holländskt-belgiskt fördrag håller på att utarbetas, enligt vilket de deltagande staterna skola ge varandra ingående informationer om sina rustningsutgifter och likaså om sin produktion och handel med krigsmateriel. I politiska kretsar i London väntar man, att utrikesminister Sandler skall offentliggöra fördraget vid avrustningskonferensens sammanträde i Genéve den 6 maj. Avtalet, som skall löpa för ett visst antal år framåt, uppges ha erhållit en sådan utformning, att även andra stater än Sverige, Norge, Danmark, Finland, Holland och Belgien kunna ansluta sig till detsamma.

Spritpropositionen.

Bevillningsutskottet för Wigforss förslag.

Stockholm 17 april. (TT.) Bevillningsutskottets behandling av spritpropositionen har nu enligt Sv. M. fortskridit så långt, att ett preliminärt principavgörande fattats. Därvid har, enligt vad tidningen tror sig veta, majoritet för det Wigforsskaförslaget säkrats, åtminstone i utskottet. Arbetet fortsätter nu med detaljgranskning av de skilda punkterna.

Metallarbetarna önska ej arbetslöshetskassa.

Förslaget nedröstat inom förbundet.

Stockholm, 17 april. (TT.) Omröstningen inom metallindustriarbetareförbundet rörande upprättande av en statlig arbetslöshetskassa är nu klar och har enligt F. D. P. Givit till resultat, att i runda tal 37,000 röster avgivits mot kassan och 25,000 för densamma.

Tragedi i Bottenhavet.

Två sälbåtar borta med man och allt?

Umeå, 17 april. (TT.) Av allt att döma har en tragedi utspelats i Bottniska viken, där två finska sälbåtar med tillsammans 6 å 8 mans besättning torde ha förlist. I södra Bottenhavet har ett 50-tal finska båtar. bedrivit säljakt sedan början av mars under tidvis mycket ogynnsamma vind- och isförhållanden. Två av båtarna, som voro från Kristinestadstrakten, synas ha råkat ut för isskruvning och gått till botten med man och allt. Man har hittat en del vrakrester, men allt forskande efter besättningen har varit resultatlöst.

Drunkningsdöden.

Norrköping, 17 april. (TT.) En drunkningsolycka, som krävde två människoliv, inträffade på torsdagen i Gransjön i Kolmården. 26-årige K. E. B. -Pettersson från Åby, Sandmo, hade begivit sig ut för att fiska. Då han vid 6-tiden på kvällen ännu icke återkommit begav sig en moster till honom ut för att söka efter den försvunne och hittade därvid hans ryggsäck på stranden. Sökandet fortsattes sedan av ynglingens morfar, 76-årige Fredrik -Pettersson, men då icke heller denne återkom, gjordes anmälan till polisen, som omedelbart igångsatte efterforskningar. Dessa avbrötos av mörkret, men på fredagsmorgonen fann man efter ett besvärligt draggningsarbete, där man med en eka måste ta sig fram genom den tjocka men porösa isen de båda försvunnas döda kroppar.

Kraftstation i lågor.

Sundsvall, 17 april. (TT.) Jarkvitsle elektriska kraftstation i Liden härjades natten till fredagen av en eldsvåda, varvid hela anläggningen i det närmaste spolierades och den omkringliggande bygden försänktes i mörker. Kraftstationen var försäkrad för 16,500 kr., vilken summa ej på långt när täcker värdet av det brunna. Stationen byggdes 1923 för en kostnad av över 42,000 kr.

Järnvägsras i Norge.

Oslo, 17 april. (TT.) Natten till lördagen har meddelande ingått om två järnvägsras. Vid.

Midnattstid blev det sålunda avbrott i trafiken på Bratsbergsbanan. En bäck hade svällt över sina breddar och underminerat banvallen, varför trafiken måste uppehållas genom utväxling av passagerarna. Man hoppas, att under lördagen kunna reparera skadorna. Vid 1-tiden på natten inträffade ett större ras vid Hval på Bergen-banan, och skenorna hänga där fritt i luften. Raset pågick under nattens lopp, varför man ännu ej har någon överblick över hur stora skador som anställts.

"Hindenburgs" flygturer.

Berlin, 17 april. (TT.) Luftskep- pet Hindenburg återupptar den 3 maj sina turer till Nordamerika. I fjol -öretog luftskeppet som bekant tio resor till Nordamerika, och årets program har utvidgats, så att det upptar 18 rundresor under månaderna maj—oktober. Liggetiderna i hamnarna har förkortats, så att det exempelvis blir möjligt, att på fem dagar göra en resa till Newyork och åter med en hel dags uppehåll i Newyork.

Spanska kriget.

Svenskt fartyg på, äventyr.

Göteborg, 17 april. (TT.) Svenska Orientlinjens motorfartyg Leshistan, f. d. Hemland, som befinner sig på resa från Jaffa till Amsterdam, blev i torsdags i Gibraltarsund uppbringat av ett av Francos krigsfartyg. Leshistan beordrades gå in till Ceuta men fick efter några timmar fortsätta den avbrutna färden.

Bilbao-blockaden ineffektiv.

London, 17 april. (TT.) Morning Post skriver, att man börjat hysa tvivel om Bilbao-blockadens effektivitet. Mellan 1-13 april ha 26 fartyg utan missöden anlöpt Bilbaos hamn. Om nu även en brittisk ångare trots varningar lyckats undgå blockaden skulle engelska regeringen kanske bli tvungen ändra sin politik.

Spanska flyktingar i Marseille.

Paris, 17 april. (TT.) En argen- tinsk kryssare anlände på fredagen till Marseille med 125 flyktingar från Madrid ombord. Det' är fråga om personer, som uppehållit sig på de utländska legationerna i Madrid och som nu evackuerats enligt överenskommelsen med Valenciaregeringen.

Nationalistisk rapport.

Salamanca, 17 april. (TT.) Nationalisternas högkvarter meddelar : Vid Aragonska fronten ha fientliga framstötar tillbakavisats. Republikanerna ha kvarlämnat många döda. Vid Madridfronten har det här och var förekommit skottväxling. Vid luft-strider nedskötos under dagen tre fientliga flygplan i Teruel-sektorn.

Republikansk rapport.

Valencia, 17 april. (TT.) Flygministeriet meddelar: republikanska flygplanseskadrar ha på fredag bombarderat Teruel-fronten samt järnvägen och vägarna nära Ilande. Ett fienligt flygplan har nedskjutits under en flygstrid. Slutligen fälldes bomber över norra delen av Teruel, och de republikanska flygplanen angrepos där av rebellflygare, vilka dock snart togo till flykten igen. Våra flygare återvände utan förluster till sin bas.

Inför kungakröningen.

Förberedelserna i full gång.

London, 17 april. (TT.) Förbere- delserna kr kröningshögtidligheterna äro nu i full gång. Åskådaretribunerna i parker och på. gatorna i London äro så gott som färdiga. På söndagsmorgonen anordnas den första repetitionen för kröningsprocessionen, då hovekipagen och de i processionen deltagande trupp- och polisavdelningarna skola tillryggalägga den utstakade sträckan. Härvid skall den använda tiden och processionens längd fastställas. Vidare skola sex repetitioner anordnas för kröningsceremonien i Westminster Abbey. Vid generalrepetitionerna den 7 och 10 maj skola alla i ceremonien deltagande personer med undantag för kungaparet vara närvarande. Kungaparet skall några dagar före kröningen besöka Westminster Abbey för att studera ceremonielets alla detaljer.

Sovjet beställer 16 tums kanoner.

Men U. S. A. avböjer.

Washington, 17 april. (TT.) Utrikesministeriet meddelar, att sovjet- regeringen vänt sig till två amerikanska bolag angående leverans av materiel till ett slagskepp, som skall byggas i Sovjetunionen och bestyckas med 16 tums kanoner. Utrikesministeriet motsatte sig emellertid den beramade transaktionen, då frågan om kanonernas maximikaliber icke reglerats mellan de stora sjömakterna och export av så grova kanoner skulle kunna skapa ett svårt läge för de amerikanska intressena. Utrikesministeriet tillägger, att precis samma hållning skulle ha intagits även om det gällt ett annat land än Sovjetunionen.

Roosevelt får bakslag.

Newyork, 17 april. (TT.) Roosevelts "New deal" rönte på fredagen ett bakslag, i det att Förenta staternas appellationsdomstol i första kretsen förklarat förbundslagarna om arbetslöshetsförsäkring och ålderdomspensioner strida mot författningen genom att programmet finansieras genom avdrag på lönerna.

Åter bombexplosion i Warsehawallniversitetet.

Warschava, 17 april. (TT.) På fredagsaftonen inträffade en ny bombexplosion i tekniska högskolan i Warschava. Fönsterrutorna sprungo sönder, och en del andra skador anställdes. Föreläsningarna avbrötos omedelbart, och universitetet skall nu hållas stängt en tid framåt.

Väderleken.

Stockholm, 17 april. Sammanfattning: Högtrycket ligger nu över mellersta Ryssland och förskjutes åt sydost medan lågtrycket på Nordsjön och norra Tyskland sakta förskjutes mot öster. Ett regnområde över södra Östersjön och ett annat över Dalarna och södra Norrland förskjutas långsamt mot norr. Några millimeter regn ha i natt fallit särskilt i Jämtlandsfjällen och norra La land. Ölands södra udde fick emellertid 4 mm., Kvickjock 5. Visby hade 1 mm.

Temperaturen var i morse i Visby 10 gr., Malmö, Göteborg och Karlstad 7, Stockholm 6, Falun 5, Haparanda 4, Östersund, Storlien och Härnösand 3, Gellivara 2, Riksgränsen 1, Sylstationen — 1 gr. Helsingfors hade plus 7 gr., Moskva 8, Berlin 9, London 7, Paris 10, Rom 14 grader.

Skagen rapporterade i morse SSO 2, tjocka, Danzig 0 2, regn, Skanör OSO 2, disigt, Ölands södra udde OSO 2, tjocka, Ölands norra udde OSO 6, mulet, Fårö SO 4, mulet, Landsort 0 4, mulet, Söderarm OSO 4, mulet, Agö NO 2, tjocka, Rönnskär lugnt och mulet.

Utsikter: Sydostlig svag till måttlig vind. Övervägande mulet och flerstädes dimma eller dis. I natt regn eller duggregn. Oförändrad temperatur.

Ingen stormvarning.

 

Gotlands Allehanda Lördagen 17 april 1937

Djurskyddsligstiftningen.

Justitieministern kommer att tillsatta sakkunnige.

Den viktiga frågan om en särskild lag för djurskydd står nu inför sin lösning, och inom den närmaste tiden komma s akkunniga att tillkallas för att utreda problemkomplexet. 

Justitieministern meddellade detta i det svar som han på fredagen lämnade i andra kammaren på hr Hanssons i Vännäsby (h) inpellation. 

Hr Westman erinrade att man i vårt land huvudsakligen anlitat den vägen att tid efter annan skärpa straffet för djurplågeri i strafflagen änder har 18: 16. I vissa andra l man i stället antagit ganska omfattande lagar, vilka bl. a. förbjuda att djuren behandlas på visst sätt. Härigenom har man ansett sig få det all- bättre möjlighet att skapa en humanare behandling av djuren. Statsrådet förklarade att en sådan lagstiftning bör eftersträvas även i vårt land. Sedan förslaget till ny slaktlag bragt en av de två stora djurskyddsfrågorna inför sitt avgörande, är tiden nu inne att lösa den andra, nämligen lagstiftning om djurskydd. En utredning i frågan måste komma att omfatta flera olika och delvis ganska svårlösta frågor, såsom kastrering av husdjur, kupering av vissa djurtransport, handel kroppsdelar, med och export av hästar, reglering av det vetenskapliga användandet av djur för försöksändamål, djurskyddsinspektion, nya bestämmelser om om- händertagande av djur som utsatts samt omför djurplågeri, menagerierurlåeri arbetning av djurplågeriparagrafen. 

Det är ovisst, om förslag kan föreläggas 1938 års riksdag, men det är angeläget att utredningsarbetet bedrives skyndsamt. 

Interpellanten tackade för det synnerligen välvilliga förslaget.

 

Gotlands Allehanda Lördagen 17 April 1937

Dödes skördar.

Ett dödsbud, som kom fullständigt oväntat, ingick igår, förmälande att diakonissan fröken Hilda Sandberg på eftermiddagen hastigt avlidit. Dödsorsaken var hjärtförlamning. Styrelsen för Visby stadsmission, som hon tillhört en lång följd av år, skulle igår eftermiddag ha sammanträde för att förbereda årsmötet, och då fröken Sandberg trots löfte att komma, uteblev, sökte man henne i hemmet, där hon då fanns liggande död.

Fröken Sandberg var född den 81 aug. 1875 i Bro socken på Gotland. Stadsmissionen började sin diakonios verksamhet 1900, och från 1902 till 1916 fungerade fröken Sandberg som diakonissa„ Även sedan hon lämnat nämda befattning har hon emellertid med livligt intresse fortsatt sitt arbete inom stadsmissionen och deltagit i dess sociala verksamhet. Hon har sålunda i många år varit förestådare för söndagsskolan och ledare för syföreningen. Sedan 1933 var hon också ledamot av stadens fattigvårdsstyrelse.

Vid gårdagens årsmöte med stadsmissionen ägnade komminister Öberg den så hastigt bortgångna några tacksamhetens och saknadens ord och lyste frid över hennes minne. Hon kände väl till stadens fattiga och sjuka och bland dem har hon sedan många år nedlagt ett gott och välsignat arbete.

Närmast sörjande äro två systrar — en affärsidkerska här i staden och en ute som missionär i Indien - samt en broder, som är till sjöss. Men därjmte deltager .i sorgen en stor vänkrets.

Igår avled härstädes efter lång tids sjukdom stenhuggaren Arvid Ekvall. Han var född i Visby och de senare åren också bosatt här, där han bland annat haft sysselsättning vid ruinarbetena. Under en lång följd av år hade han anställning vid Ruteverken. Närmast sörjande äro maka samt dotter, gift och bosatt på fastlandet, barnbarn och syskon.

 

Gotlands Allehanda Lördagen 17 April 1937

Gotlands Allehanda Lördagen 17 April 1937

Idrott och sport.

Det skulle vara intressant att veta, vilka sensationer morgondagens sport kommer att bjuda på.

För Gotlandsdistriktets del går den stora DM-terrängen i morgon i Levede.

Vem vinner stora klassen? Ja, det ligger ännu i vida luften. Någon direkt favorit kan väl knappast utpekas, men såvida ingen ny förmåga kommer med överraskning, så torde väl striden om titeln komma att stå hårdast mellan V. Malmkvist, Bro, fjolårets segrare, samt E. Pettersson, Tingstäde, Broman, AIK, (förut som bekant 1 Slita), Claes Pettersson, VAIS, 0. Johansson, Bro, Boberg, Slite, E. Norrby, Bro, och G. Lövkvist, AIK, vilka alla voro med i fjolårets terräng och placerade sig såsom de främsta. I klass II startar bl. a. Dahlin, Gute, fjolårssegrare i juniorklassen, och hålles som favorit. Vad sedan juniorerna beträffar är fältet fritt för gissningar.

Nog skall det i varje fall bli intressant att veta ...

På fotbollfronten är det div. I, som drar största uppmärksamheten till sig, 1 det att AIK gästar Slite, medan Gute och KIK mötas på Gutavallen kl. 2. Både Slite och AIK ha visat bra vårform, och uppgörelsen därute på Östervallen torde bli spännande. Senast fick Slite stryk av AIK på Gutavallen med 5-1, varför alltså Slite har revansch att fordra. Vi tro dock AIK om att kunna bärga en uddamålsseger.

Om Gute skall lyckas besegra KIK är en annan fråga. chanserna väga ganska lika, om man tar hänsyn till lagens prestationer i söndags. KIK har revansch att fordra för ett nederlag med 0-4 mot Gute i Klintehanm i höstas. En oavgjord match ligger faktiskt närmast till hands. I reservlagsserien, som även AIK leder, spelas i morgon förmiddag en match mellan VIF och A. 7. Norra och södra serierna starta i morgon våromgången. I norra mötas Roma —STENKYRKA, MARTEBO—Träkumla, VÄSTKINDE—Endre, Väte—OTHEM, och i södra mötas Hemse-Burgsvik, ALVA—Fardhem, Ljugarn—BURS.

Allsvenskan i morgon har på sitt program bl. a. invigningen av Råsunda stora fotbollarena, Nordens största, som rymmer c:a 40,000 åskådare, och "invigningsmatchen" spelas mellan AIK och Malmö FF. Vi tro, att AIK kommer att celebrera dagen med en strongare seger över skånlngarna. Eja, vore vi i Rå-sunda 1 morgon. Kronprinsen, som är AIK:s förste hedersledamot, håller invigningstalet. Övriga matcher tro Sleipner—Sandviken. LANDSKRONA—Norrköping, ELFSBORG—Djurgården samt ÖRGRYTE—Göteborg.

Slutligen några rader om engelska ligan. Kan ni tänka er, att under veckan Grimsby slagit Sunderland med 6-0, och att Sunderland på hemmaplan fick stryk av Manchester C med 3-11 Det visar, att Sunderland just nu ger ligan den som flyger och far och endast har Cupen den 1 maj i tankarna. I dag blir det väl som vanligt en del överraskningar. Såsom stora sådana betraktas, om Portsmouth borta slår Arsenal, om jumbolaget Doncaster i div. II besegrar Tottenhamns hetsporrar och om Grimsby borta slår Hudds. I övrigt kan det nästan vara hugget som stucket.

 

Gotlands Allehanda Lördagen 17 April 1937

Kriget i Spanien.

Striderna omkring Bilbao fortsätter.

Viktoria, 16 april. (TT. fr. Havas).

De båda senaste dagarna ha regeringstrupperna på Bilbaofronten riktat häftiga angrepp mot Seibipositionen på vägen mellan Urquiola och Durango. De hade till en början framgång, men på torsdagen återerövrade nationalisterna den förlorade terrängen. På militärt håll anses det troligt att republikanerna skola göra ett nytt försök att taga Seibi, som behärskar dalgången mot Durango, och att de därvid icke tveka att sätta in alla tillgängliga styrkor.

Falangisterna önska ej monarki.

Hendaye, 16 april. (IT.) T. f. landsledaren för den s. k. spanska falangen, Manuel Hedilla, har offentliggjort en del beslut som falangens styrelse fattat angående de ledande principerna för den spanska politiken. Falangen avvisar 'bestämt varje tanke på en omedelbar restauration av monarkien och förklarar att varje försök att f. n. återställa Spaniens tron av spanska falangen skulle betraktas som ett brott mot fosterlandet. Medilla tillade, att denna förklaring avgivits å en miljon falangisters vägnar.

Holländare med kontraband.

Amsterdam, 16 april. (IT. fr. Reu- ter.) Holländska ångaren »Sarkani» har prejats och införts till Geuta av insurgentfartyg. Ångaren, som lär ha kontraband ombord, var på väg genom Gibraltar sund utan eskort. Holländska kryssaren »Java» vägrade att eskortera den och angav som skäl härtill att hjälp kunde ges endast åt fartyg som icke förde vapen eller ammunition till Spanien. Kryssaren motsatte sig därför icke kapningen.

Sjöfarten fri från Bilbao ?

Bayonne, 16 april (TT) Baskiska regeringens pressbyrå meddelar att två engelska och ett danskt handelsfartyg på torsdagskvällen efter att ha intagit last löpte ut från Bilbao utan att hindras av några rebellfartyg.

London, 16 april. (TT. fr. Havas.) Flera oppositionsmedlemmar framställde vid fredagsmorgonens underhussammanträde frågor till utrikesminister Eden rörande blockaden av Bilbao. Arbetarpartiets ledare Attlee undrade om utrikesministern icke hade något nytt att anföra om läget i Bilbao sedan det ingått meddelande från brittiske konsuln där att hamninloppet icke är minerat samt att de baskiska kustbatterierna äro stånd att skydda handelsfartyg inom ifrågavarande zon. Eden svarade att konsuln endast följt en anmodan av baskiska regeringen då han lämnade detta meddelande. Rapporten hade alltså icke avfattats av konsuln, vilken blott tjänat som mellanhand.

 

Gotlands Allehanda Lördagen 17 April 1937

Kurser och noteringar Valutakurser.

1 Pund sterling (London) 19,40

1 Dollar (Newyork) 3,95

100 R. M. (Berlin) 159,25

Clearingkurs (Berlin) 158,38

100 Francs (Paris) 17,70

100 Belgas (Bryssel) (500 Fr.) 67,‑

100 Francs (Schweiz) 90,50

100 Gulden (Amsterdam) 210,50

100 Kronor (Köpenhavn) 86.85

100 Kronor (Oslo) 97,60

100 Finnmark (Helsingfors) 8,00

Madrid (Clearing) 41,85

 

Gotlands Allehanda Lördagen 17 April 1937

Kustflottans sommarövningar.

Till Gotland i slutet av juli.

Sedan vintereskadern efter avslutade övningar den 19 april upplösts, hissar chefen för kustflottan, konteramiral C. F. Tamm, följande dag sitt befälstecken på pansarskeppet Sverige, varmed kustflottans sommarövningar ta sin början.

Under april och förra hälften av bedrivas övningarna förbandsvis — vad pansarskeppen beträffar fartygsvis - varunder skolutbildning bedrives på en del förband. Spaningsavdelningen, som står under befäl av kommendör S. Håkanson och består av flygplanskryssaren Gotland samt jagarna Klas Horn, Nordenskiöld och Göteborg, bedriver därunder sina övningar till en början utanför Blekingekusten och senare i norra Kalmarsund. Ubåtsavdelningen, sammansatt av depåfartyget Svea, torpedkryssage och sex ubåtar, har sin bas i norra Kalmarsund under det att ubåtsjaktavdelningen har sitt övningsområde utanför Stockholms södra skärgård. Pansarskeppet Drottning Victoria skall 17-21 maj representera svenska flottan vid kröningsregattan utanför Portsmouth.

Från den 21 maj och t. o. m. den 18 juni bedriva samtliga förband sina övningar i och utanför Stockholms södra skärgård. Den 19-20 juni kommer jagaren Klas Horn att delta i jubileumshögtidligheterna vid firandet av Gripsholmsjubileet samt i samband därmed besöka vissa hamnar i Mälaren.

Under tiden 19 juni-4 juli förläggas fartygen ????

för att bereda personalen en kortare sommarledignet. Den 6 juli börja övningarna ånyo, nu under direkt ledning av chefen för kustflottan. En flygavdelning bestående av Jacob Bagge och ett antal flygplan ur Roslagens flygflottilj har då tillförts kustflottan.

9-11 juli kommer kustflottan att avlägga besök i en del tyska hamnar. Efter övningar utanför skånska sydkusten göres den 16-18 juli uppehåll i Hälsingborg, samt i Landskrona. Den 19 äger kustflottans örlogsdag rum. Under diverse övningar förflyttar sig kustflottan därefter till ostkusten för att 23-25 juli med pansarskeppen och ubåtsavdelningen besöka Visby, spaningsavdelningen Västervik—Visby, ubåts- och jaktavdelningen Slite och flygavdelningen Fårösund. Pansarskeppet Manligheten besöker härunder Klaipeda (Memel) och återförenar sig därefter med kustflottans övriga pansarskepp. Därpå följa större artilleriskjutningar och vissa andra övningar i norra Östersjön med basering på Stockholms södra skärgård. Den 6-8 augusti kommer, i anslutning tillkring Ålands hav, kustflottan att förläggas till Öregrund, Norrtälje, Östhammar, Grisslehamn och Sandhamn.

Den 9-17 augusti utföras dels vissa skjutövningar, dels äga sommarens idrottstävlingar rum, varunder fartygen äro förlagda till Hårsfjärden. Den 18 augusti samlas kustflottan i Saltsjöbaden, där bl. a. ombyte av värnpliktige kommer att verkställas, varefter de till en särskild skolavdelning förlagda s. k höstskolorna den 23 augusti ta sin början på Hårsfjärden.

 

Gotlands Allehanda Lördagen 17 April 1937

Landsbygden.

KAPPELSHAMN, 15 april.

Försäljnlng hade anordnats i Metodistkapellet i torsdags kväll. Bra med folk hade mött upp till densamma. Efter en gemensam sång inledde pastor bön och bibelläsning samt Smedberg med höll ett kort tal. Strängmusiken sjöng ett par sånger. Därefter vidtog försäljning av diverse syföreningsarbeten samt en del godsaker. Stunden avslöts med ett tack av pastor Smedberg till alla, som medverkat till resultatet varefter han ledde i bön och till sist sjöngs: Herre signe du och råde. 

ALVA, 17 april.

"Där väarna mötas" utan att sikten i ena geller andra riktningen är fri, kan den vägfarande understundom stäl- las inför situationer och komplikationer av föga ar tvärskarpa sikten är Som t. ex. i den stängd och där fullständigt krockar och kollisioner inte heller saknats. Vi notera därför med tacksamhet att våra vägstyrande nu äntligen funnit tiden mogen för en ändring och beslutat om en verkligt effektiv breddning av vägen på platsen ifråga. Arbetet härmed är f. ö. i full gång och torde inom kort vara färdigt.

FOLLINGBO, 16 april.

För missionsverksamheten hade metodistförsamlingens syförening här i går kväll anordnat försäljning. Denna inleddes med och bön psalmsång av past. P. Thorsén, vilken ock höll en kort betraktelse över Dav. 116 ps. Försäljningen av de många och praktiska syarbetena sköttes av past. Thorsén, De närvarande bidrogo med god köplust, varför försäljningen fick ett givande resultat. När det hela slutförts, frambar past. Thorsén ett tack till alla, som bidragit och visat offervilja vid denna missionsstund vilken avslöts med ps. "Herre signe du och råde".

Vårbruket pågår här, i huvudsak med gödningsspridning och lättharvning. På några av de större gårdarna har eådden tagit sin början.

 

Gotlands Allehanda Lördagen 17 April 1937

På frukost hos artillerikåren.

Kronans mannar ha sötebrödsdagar.

Några representanter för Gotlandspressen ha idag haft den odelat angenäma upplevelsen att närvara vid och även delta i utspisningen av frukost vid A. 7.

Där liksom vid infanterikåren tilllämpas som bekant sedan några år den s. k. individuella utspisningen, som verkligen gör ett helt och hållet annat intryck än forna tiders "utfodring" i bunkalag. Nu för tiden får ju "beväringen" maten prydligt serverad på brickor av rostfritt stål och var och en kan sedan slå sig ned var han vill och inmundiga sin rikligt tilltagna portion. I början av detta systems tilllämpande fick var och en ett matkort, som stämplades vid varje måltid, men detta är nu borttaget. Kontrollen blir givetvis härigenom slappare, men det försäkrades, att endast fem, sex man på A. 7 f. n. äro sådana matvrak, att de försöka lura kronan på en extra portion. 

Stabsintendenten, major A. Wallenqvist, som vid pressmännens besök i dag tjänstgjorde som älskvärd och givetvis sakkunnig ciceron, berättade därvid, att första frukost numera utgöres av välling och kaffe, andra frukost av havregrynsgröt, mjölk och en varmrätt samt middagen av två rätter. En nyhet är, att det numera serveras uteslutande oskummad mjölk samt att frukt i någon form — fruktsoppa e. d. — förekommer i varje dags stat. Vidare har det införts 4-veckorsstat i stället för som tidigare 14- dagars, vilket medför, att matordningen lättare går att variera. Maten kostar staten cirka 80 öre per man och dag, eller för att vara riktigt noggrann 81,569 öre. Pressen, som alltid är övermåttan nyfiken, kunde naturligtvis inte heller avhålla sig från ett besök i köket, där husmor, köksan och sju kvinnliga biträden samt ett par man i handräckning skötte ruljangsen. Nästan allting gick med maskin — en ny diskmaskin skall förresten monteras upp i dagarna — det var bara kaffekvarnen, som ännu måste skötas med handkraft. Det kanske inte spelar så stor roll förresten, ty det berättas, att kaffet alltmera i mannarnas smak fått ge vika för vällingen, vilket ju inte kan betraktas annat än som ett glädjande symptom. Annars är det inte något fel på det militära kaffet, som är absolut äkta vara och inte alls "rena rågen" åtminstone undertecknad hade starka misstankar om under sin tid i kronans kläder. Nå, det är ju skönt, att man kommit på andra tankar på äldre dar. 

Efter att sålunda ha konstaterat den ordning och reda ,som råder i artilleriets kök, återstod ingenting annat än att personligen avsmaka anrättningarna. Det blev en präktig frukost, bestående av gröt och mjölk samt blodkorv med mycket lingon, och signaturen måste till sin skam tillstå, att han inte orkade med mer än halv portion. Vilket ju dock vittnar gott om, att ransonerna inte äro i knappaste laget. McDuff.

 

Gotlands Allehanda Lördagen 17 April 1937

Gotlands Allehanda Lördagen 17 April 1937

Visby torgpriser.

Gädda 1: 50. 

Abborre 1: 25. 

Sjötunga 1: 60-1: 80. 

Kolja 1: 25. 

Sik 1: 50. 

Flundror 1: —. 

Strömming 1: 20. 

Böckling 0: 15 pr kast. 

Torsk 0: 80. 

Bergtorsk 1: —. 

Gös 1: 80. 

Torskfils 1: 60. 

Kotlettfisk 1: 60. 

Kött (i helhet): 

Nöt 0: 90. 

Svin 1: 15. 

Kalv 1:30 å 1:40.

Andelsslakteriets noteringar:

Torgvagnen: Butiken:

Nöt:

kallops 0:90 1: —

rev 1:20 1: 30

stek 1:40 1:50

bringa 1: — 1:10

köttfärs 1:50 1:70

Kalv:

stek 2: — 2: 40

bringa 1:65 2: —

kotlett 2:20 2:60

Svin:

rimmat fläsk 1:90 2: 10

skinka 1: 65 1: 90

kotlett 2: — 2: 20

ister, aldrat 1:50 1: 50

Lamm:

stek 2:40

bringa 2:-

Rot- och grönsaker: Spenat 2: 50 kg. Tomater 4: — kg. Lök 0: 60 kg. Blomkål 0: 90 å 1: -- huv. Jordärtskockor 0: 40 lit. Bryaselkål 0: 50 lit. Pepparrot 0: 20 hg. Purjolök 0: 10 st. Persilja 0: 10 kn. Dill 0: 10 kn. Morötter 0: 25 kg. Palsternackor 0: 25 kg. Rödbetor 0: 25 kg. 

 

Gotlands Allehanda Lördagen 17 April 1937

Bro-triumf i DM-terrängen.

Dubbelseger Individuellt samt lagseger.

DM-terrängen ägde 1 går rum i Levede och blev en utomordentligt lyckad tävling. För Bro I. F:a del blev det en triumfdag, i det att såväl DM-mästerskapet som lagsegern erövrades av Bropojkarna, men även för Gute blev "poängskörden" god enär föreningen hemförde dubbelseger i klass II. Slite slutligen vann juniorklassen.

Starten ägde rum programenligt kl. halv 1, och de startandes antal voro 18 i klass 1, 19 i klass II och 37 i juniorklassen.

Banan, som var kontrollmätt till 3,500 ni. men kanske var någon meter längre, gick från idrottsplatsen åt väster neråt skogarna förbi en gammal grusgrop samt över en hage med synnerligen kuperad terräng och vidare över en åker samt skogsstigar. En ganska ovanlig bana för gotlandsförhållanden, vilken kunde betraktas som medelsvår. Banan löptes två varv av klass I, medan de övriga klasserna hade ett varv att avverka.

I klass I bildade redan 1 början av loppet Boberg, Slite, 0. Johansson, Bro, Broman, AIK, E. Pettersson, Tingstäde, Karlsson, AIK, Gardell och V. Malmkvist, Bro, en tätklunga, men mot slutet drogo Johansson och Gardell efterhand ifrån, och som etta vid målet inkom 0. Johansson, Bro, med klubbkamraten H. Gardell som god tvåa. S. Boberg, Slite, blev tredje man. -Bro hemförde jämväl lagsegern genom de två nämda samt Malmkvist och E. Norrby (se prislistan). Andra lagsegern gick till AIK. Endast Bro och AIK hade anmält lag.

I klass II kan man knappast tala om någon större strid, ty där ledde Dahlin, Gute, från start till mål, och hans föreningskamrat B. Löt fullbordade triumfen genom att belägga andra placeringen, men först efter en ganska ettrig kamp med Berg, I. 18, vilken blev trea.

I juniorklassen ledde Ahlvin och E. Lindström, VIF, 1 början, men efter det grusgropen passerats sackade de av något, varvid Manne Boberg, Slite, passade på att gå om stadspojkarna och behöll ledningen till mål. När man närmade sig detta blevo de båda VIF-pojkarna omsprungna även av S. Fohlström, Tingstäde, som alltså blev tvåa, medan Ahlvin och Lindström blevo resp. trea och fyra. På femte plats kom Persson, VIF.

Samtliga löpare fullföljde tävlingen, som ävenledes blev en triumf för arrangören, Levede IF och då främst folkskollärare Ivar Larsson.

Vid halv 4-tiden var årets DM-terräng undanstökad. Pris utdelningen förrät tack på idrottsplatsen av förbundsordfö. randen, som avtackade de tävlande och gav tävlingsarrangören en särskild eloge. Prislistan fick följande utseende:

Klass I, 18 startande.

Olle Johansson, Bro, 24,14 min.,

H. Gardell, Bro, 24,15,6,

S. Boberg, Slite, 24,15,6,

G. Karlsson, AIK, 24,23,

E. Pettersson, Tingstäde, 24,23,

R. Broman, AIK, 24,25,

V. Malmkvist, Bro, 26,16,

E. Norrby, Bro, 26,15,

G. Löfqvist, AIK, 26,21,2,

G. Malmkvist, Bro, 26,28,8.

Klass II, 19 startande.

A. Dahlin, Gute, 11,17,6 min.,

B. LM, Gute, 12,11,

H. Berg, I. 18, 12,12,

H. Persson, Bro, 12,15,

H. Samuelsson, VIF, 12,25,6.

Juniorer, 37 startande.

Manne Boberg, Slite, 11,34,8 min.,

S. Fohlström, Tingstäde, 11,52,2,

B. Alvin, VIF, 11,58,

E. Lindström, VIF, 12,00,

B. Persson, VIF, 12,02,

Y A. Nilsson, Slite, 12,13,

B. Möllerström, Roma, 12,25,

J. Nordqvist, A. 7, 12,26,

H. Åberg, Gute, 12,26,

B. Pettersson, Väte GIF, 12,33.

Gotländska serien.

AIK spelade oavgjort 1 Slite.

I gårdagens gotländska serie, div. I, möttes i Slite AIK och Slite I. F. och på Vallen Gute och KIK.

Matchen 1 Slite blev en av de mera svärda och spännande, som spelats på län- ge på Östervallan. Båda lagen spelade juste och bra, men den som väntat, att stadsborna skulle få full pott bedrog sig, Det var särskilt Slites målman som gjorde en hedrande insats för sitt lag och var "bäste man på plan". Även h, b. Larsson var bra. AIK-spelarna voro ganska jämna. De togo ledningen och behöll denna, med 1-0 i halvtid, förbättrade i andra halvlek genom "Plåtarn" siffran till 2-0, men Slite reducerade genom centern Henna Karlsson på straff till 1-2, coh utjämningen svarade "Putte" för efter att ha fått en flott passning. Med 2-2 slöt alltså uppgörelsen, som åsågs av en talrik publik, bl. a. inte mindre än 100 AIK-supporters från Visby.

På Gutavallen spelades en slätstruken match mellan Gute och KIK. Gute vann med 1-0, vilket mål gjordes av Santa, som efter att ha spelat i försvaret gick upp i kedjan.

I norra serien blevo resultaten: Roma—Stenkyrka 1-2, Martebo—Träkumla uppsköts, Västkinde—Endre 3-0, VäteOthem, Othemseger genom walk over.

Södra serien: Hemse—Burgsvik 4-1, Alva—Fardhem 5-2, Ljugarn—Burs 2-3.

Seriematchen i fotboll mellan Hem-me BK—Burgsviks IF slöt med en seger för Hemse med 4-1, halvtid 2-0. Hemmalaget hade det mesta av spelet och presterade de vackraste sakerna ,varför segern var välförtjänt. Burgsvik hade sina bästa spelare i målvakten och centerkalven, Hemmaspelarna voro överlag tekniska och jämna, varför ingen särskild kan framhållas. En stor publik kantade idrottsplatsen. Domare var Enar Nilsson.

Seriematchen i Alva i går mellan Alva och Fardhem blev en seger för hemmalaget med målsiffran 5-2 (3-2). Det må framhållas, att gästerna ryckt upp sig förvånansvärt bra sedan vi sist såg dem i aktion. En icke allt för dålig placering på serietabellen torde Fardhem i år kunna räkna med. Gårdagens seriedebut synes vittna därom.

Göteborgare på Gutavallen.

Rubriken säger ju en hel del, ty pojkar från "feskeläget" kunna som bekant spela boll. Matchen I. 18—VIF i går e. m. blev nämligen särdeles fin uppgörelse med ett spel, som man inte sett på mån gen god dag. Det var göteborgskombinationen som bestämde takten, men även VIF skötte sig ju bra eftersom elvan slapp undan med oavgjort 1-1, men det var framför allt V-Pelles i målet förtjänst. Göteborgarna togo ledningen med ett mål mot slutet av matchen, men VIF lyckades utjämna till 1-1 några minuter senare. Det var Vicke som sköt, målman tappade kulan och "Alma" petade in den. I. 18:s mål gjordes av välspelande centern, och i dess lag framträdde även centerhalven, en slitvarg 1 likhet med "Kina", men främst v.-backen.

En bra match, som sagt, och en talrik publik.

De allsvenska matcherna.

Resultaten av de övriga allsvenska matcherna i går blevo:

Örgryte IS—Göteborgskamr.: 0-2 (0 —2), IK Sleipner—Sandvikens IF: 2-4 (0-1), Landskrona BOIS—Norrköpingskamr.: 2-1 (1-1), IF Elfsborg—Djurgårdens IF: 2-0 (1-0), AIK—Malmö FF: 4 0 (2-0). Div II: Hälsingborgs IF—Halmia 8-1, Halmstads BK-Höganäs 2-2, Växjö BK Hälsingborgskamr.: 2-4.

Engelsk fotboll.

Manchester C. vinner ligan.

Efter lördagens matcher leder Manchester City med 54 poäng före Arsenal, som har 51 p. Endast två omgångar återstå, och enda chansen för Arsenal är att Manch. förlorar båda sina återstående matcher.

Arsenal—Portsmouth 4-0

Everton—Charlton A. 2-2

Huddersfield T.—Grimsby T. 0-3

Manchester U.—Middlesbrough 2-1

Preston N. E.—Manchester C. 2-5

Sheffield W.—W. Bromwich A. 2-3

Sunderland—Liverpool 4-2

Aston Villa—West Ham U. 0-2

Gradford C.—Norwich C. 2-0

Chesterfield—Leicester C. 2-5

Coventry C.—Blackpool 1-2

Doncaster—Tottenham 1-1.

Nottingham F.—Bury 1-0

Swansea T.—Newcastle U. 1-2

 

Gotlands Allehanda Måndagen den 19 april 1937

Dagensnyheter med telefon och telegraf.

Domprostvalet i Västerås.

Våsteråskandidaten Enoehsson vald.

Västerås, 19 april. (TT.) Vid dom-prostvalet i går erhöll den i tredje förslagsrummet uppförde domkyrkokomminister Ernst Enochsson, Västerås, 3,078 röster. Den i första förslagsrummet uppförde docent G. Lindberg, Uppsala, erhöll 171 röster och den i andra förslagsrammet uppförde kyrkoherden F. Sjöberg, Norrköping, 16 röster.

Förhandlingarna i byggkonflikten.

Prislisteförhandlingarna avancera.

Stockholm, 19 april. prislisteförhandlingarna inom byggfacket ha nu enligt DL N. fortskridit så långt, att ackordsprislistorna för murare och grovarbetare i huvudsak föreligga klara med undantag av vissa detaljer i fråga om Stockholms-murarnas ackord. Däremot anses alltjämt ovisst om träarbetarnas prislistor hinna bli klara till den 24 april, då svaren på medlingsförslagen skola avgivas.

De neutrala staterna och rustningarna.

Nordiska länderna samla nedrustningsviljan.

Stockholm, 19 april. Utrikesminister Koht har gjort ett uttalande för Tidens Tegn med anledning av, uppgifter från London om att sex »neutrala» stater skola ha träffat en överenskommelse om uppgivande av sina rustningsbudgeter. Han förklarar däri, enligt ett meddelande från Oslo till D. N., att det är riktigt att Sverige, Danmark, Finland och Norge fört underhandlingar om underteck- nandet av en traktat som går ut på att dessa stater skola ge varandra ingående meddelanden om de årliga, rustningsutgifterna. Utkastet föreskriver dessutom tillsättandet av ett utskott, som skall stå i förbindelse med Folkförbundetas nedrustningebyrå på fråga om Holland och Belgien deltagit i förhandlingarna svarade utrikesministern nekande. Förhandlingarna ha uteslutande förts mellan de nordiska länderna. Avsikten med avtalet är att samla en kärna av stater som önska stödja nedrustningspolitiken i Europa, och det står övriga stater fritt att ansluta sig.

Utrikeshandeln sväller fortfarande.

Rekordsiffra för importen.

Stockholm, 19 april. (TT.) Utrtkeshandeln under mars visar en fortsatt kraftig ansvällning särskilt vad beträffar importen, som uppvisar en rekordsiffra. Facit av marshandeln har bliivt ett betydande importöverskott, som uppgår till 46,60 mill. kr. I fjol utgjorde importöverskottet för samma månad 31,38 mill. kr. Under årets första kvartal har utrikeshandeln resulterat i ett importöverskott på 84,04 mill. kr. Detta belopp är av ungefär samma storlek som fjolårets importöverskott för samma period, vilket utgjorde 83,82 mill. kr.

Trafikflygplan på äventyr.

Flygplatsvakten var på bio.

Köpenhamn, 19 april. (TT.) Aerotransports »Svealand» och ett danskt trafikflygplan blevo på söndagskvällen från Kastrup underrättade om, att landning var omöjlig både där och på Bulltofta på grund av dimma. Flygplanen begåvo sig därför till danska statens hjälplandningsfält i Rödby, där dock ingen personal var tillstädes för att taga emot dem utan de måste landa i mörker med hjälp av sina egna strålkastare. Landningen gick i båda fallen lyckligt och passagerarna kunde efter timslång väntan i bilar resa till Nyköbing-Falster, där de övernattade. Hjälplandningsplatsens vaktkarl hade enligt tidningarna gått på biograf och var därför oanträffbar, då han som bäst behövdes. Saken kommer enligt vad som uppgives att grundligt undersökas.

De försvunna säljägarne.

Ett lag har kommit till rätta.

Umeå, 19 april. (IT.) Som tidigare meddelats har man befarat att två säljägarlag med inalles åtta mans besättning skulle ha blivit offer för islossningen i södra Bottenhavet. Ett av lagen har emellertid enligt vad Västerbottens Folkblad inhämtat nu inkommit till Vasa efter utståndna svåra strapatser. Om det andra laget har emellertid ännu intet meddelande ingått.

Donation i Halmstad.

Halmstad, 19 april. (TT.) Direktör Pehr Berggren i Handelsaktiebolaget J. B. Berggren i Halmstad har med anledning av sin sextiofemårsdag på måndagen till Halmstads handelsförening överlämnat en donation på 25,000 kr. Härav skall bildas en understödsfond, vars avkastning skall utdelas till behövande personer, som bedrivit affärsverksamhet i Halmstad eller varit affärsanställda därstädes ävensom till änkor och barn efter sådana personer.

Från de spanska fronterna.

Dåligt våder hindrar striderna.

Salamanca, 19 april. (TT.) Det nationalistiska högkvarteret meddelar: På så gott som alla nordarmens fronter har det dåliga vädret omöjliggjort några militära operationer. I Villahartasektorn har ett nationalistiskt angrepp företagits, vilket kostade fienden ett sextiotal man i döda.

Palatsrevolution bland falangisterna.

Salamanca, 19 april. (TT.) Spanska falangistpartiet har beslutat utnämna Manuel Hedilla till sin chef. Fyra distriktsledare ha försökt iscensätta en palatsrevolution mot Hedilla, varvid det kom till skottlossning mellan falangisterna. En person dödades och flera sårades. Komplotten omintetgjordes.

Vad förslaget kostar staten.

Oslo, 19 april. (TT.) Det är enligt Tidens Tegn säkert, att det vid nästa konferens mellan partierna angående neutralitetsförsvaret kommer att framläggas ett förslag från regeringens sida, vilket förs', dess. förinnan godkänts av partimyndigheterna. Det skall medföra en kostnad av sammanlagt 12 mill. kr. Regeringen lär förutsätta, att anslagssumman skall ha täckts under loppet av två år genom en extra ordinarie skatt på större förmögenheter och inkomster.

Nytt angrepp förberedes.

London, 19 april. (TT.) Enligt meddelande från Simla förbereda de. upproriska stammarna nu ett nytt angrepp, och stora mängder rebeller ha sammandragits. Flera överfall ha förekommit på de brittiska utposterna.

Befästningsarbetena i Marocko.

London, 19 april. (TT.) News Chronicle meddelar från Tanger, att, de tyska befästningsarbetena vid{ kusten av Spanska Marocko alltjämti pågå.

Strejk även vid General Motors.

100,000 man i sympatistrejk?

Toronto, 19 april. (41T1'.) Fackföreningsledarna hota med att, 100,000 amerikanska arbetare vid' General Motors skola börja sympatistrejk i morgon om bolaget då ej reglerat den canadeasiska arbetskonflikten genom att erkänna lokalavdelningarna.

Väderleken.

Stockholm, 19 april. Sammanfattning: Det svaga lågtrycket över Danmark fortsätter att utfyllas. Ett bälte av regn eller duggregn sträcker sig från södra Finland mot södra Norge. Vid Island intränger ett lågtryck, som rör sig söderut.

Nederbörd har i natt fallit i västra Götaland, Svealand och södra Norrland. Göteborg hade 4, Uppsala 3, Halmstad och Varberg 6 mm.

Temperaturen var i morse i Växjö 7 grader, Malmö och Visby 6, Stockholm, Karlstad och Haparanda 5, Falun 4, Härnösand och Gel vara 3, Östersund 2, Riksgränsen 0 gr. Helsingfors hade 5 gr., London 6, Berlin och Moskva 7, Paris 8 och Rom 14 gr.

Vinga rapporterade i morse S 4, tjocka, Danzig lugnt och mulet, Ölands södra udde SO 2, tjocka, Ölands norra udde, Fårö och Landsort lugnt och tjocka, Söderarm 0 1, tjocka, Agö NNO 4, regn, Rönnskär N 2, mulet.

Utsikter: Svag vind och disigt väder. Ingen eller obetydlig nederbörd. Oförändrad temperatur. Ingen stormvarning.

 

Strejk vid Paris biografer.

Allmän strejk har utlysts vid alla biografer i Paris med omgivning.

 

van Zeeland gästar Roosevelt.

Bryssel, 17 april. (TT.) Belgiska telegrambyrån bekräftar att konselj. president van Zeeland inom kort skall bege sig till Förenta staterna, där han bl. a. skall sammanträffa med president Roosevelt.

Franske presidenten ger lunch för kung Gustaf.

Paris, 17 april. (TT.) President Lebrun med maka gåvo på lördagen lunch för konungen av Sverige. Bland de närvarande märktes konungens uppvaktning, flera franska regeringsmedlemmar, bland dem utrikesminister Delbos, samt representanter för universitetskretsar, Nobelpristagare m. fl.

Prinsen får borgerligt namn.

Bukarest, 18 april. (TT. via Berlin.) Prins Nicolaus skall i framtiden bära det borgerliga namnet Nicolaus Brana. Konung Carol har god känt valet av detta namn.

Prinsen hade på senaste tiden arbetat på att få målet mot tio förra året häktade nationalistiska studenter, vilka gjort sig skyldiga till en komplott, nedlagt.

Franska hamnar till Englands förfogande.

La Rochelle, 18 april. (TT.) Hamnarna La Rochelle och La Pallice skola under några månader framåt stå till engelska amiralitetets disposition.

Alla tyskar får tillhöra partiet.

Karlsruhe, 18 april. (TT. fr. DNB.) Riksminister Hesa höll på söndagen ett tal vid avslutningen av nazistpartiets Badensektions partidag. Han yttrade hl. a., att medlemsspärren för partiet upphäves den 1 maj, efter precis fyra år. Därmed står vägen öppen för många tyskar till det kraftigaste medarbeta i nationen oeh staten; Folket är nu en sluten enhet.

Biskop Berggrav från Tromsö till Oslo?

Oslo, 17 april. (IT.) Provvalet av ny biskop i Oslo stift resulterade i en överväldigande majoritet för biskop Berggrav, Tromsö.

Luftskeppet Hindenburg återupptar den 3 maj sina turer till Nordamerika. Ifjol företog luftskeppet som bekant tio resor till Nordamerika, och årets program har utvidgats så att det upptar aderton rundresor under månaderna maj—oktober.

Regnet vållar skred och trafikhinder i Norge.

Oslo, 17 april. (TT.) Ett kraftigt regn har under de senaste dagarna fallit i södra Norge. Älvar och bäckar ha svämmat över, och under lördagen ingingo meddelanden om att järnvägslinjer och landsvägar på flera ställen underminerats och skadats av vattnet. Bergen-banan har stängts för godstrafik, men passagerar-, ilgods- och posttrafiken upprätthålles utan nämvärda förseningar, sedan biltrafik anordnats mellan stationerna på ömse sidor om rälsbrottet. 

 

Gotlands Allehanda Måndagen den 19 april 1937

Meddelande från allmänheten.

Om en gutamålshistoria.

I torsdagsnumret av denna tidning, få vi 1 form av en gutamålshistoria, en hel del värdefulla upplysningar. För det första att tiden går, för det andra att vi lyckligt sluppit igenom marsgaisten och för det tredje att vi äro inne i april samt att påskhelgen är förbi. Signaturen är tydligen inte efter sin tio, vilken man em- lertid måste tro då man läser det följande i hans artikel. Det är länge sedan vi körde med små russ här på Näs, vår socken betraktas till och med som en av Gotlands främsta hästsocknar. Ett första pris vid hästutställningen förra året kan nämnas. Så kan jag tala om för signaturen att vi trivs här i socknen därför att det är uteslutande bra folk — som sköter sin magra jord så att den bär goda skördar. Men vi tycker inte om att våra fäder som sova under kyrkohällen skola smutskastas på något vis. Den prästhistoria som framdukas är så simpel och ofin, att den står under all kritik. Att Havdhem och Näs är ett pastorat, vet nog de flesta av denna tidnings läsare förut, och att ärligheten inte är sämre här än på många andra håll det är inte svårt att förstå.

Näsbo.

Författarinnan till ovan antydda gutamålsbrev — en gotländska på fastlandet — har tidigare i en rad gutarnålsartiklar i Gotlands Allehanda dragit fram ordstäv och paschaser ur minnet från gamla tider, vilka visat sig vara mycket uppskattade av tidningens läsare och 'så vitt redaktionen kunnat finna även oförargliga. Om hon denna gång genom att lokalisera sina anekdoter till en viss socken och genom att göra antydningar, vars bakgrund redaktionen haft svårt att genomskåda, förargat de lokalt initierade, äro vi de första att beklaga detta. Gutamålshistorierna ha ofta sina fällor, som icke äro lätta att undgå.

Red.

Tack!

För den trevliga underhållning, som bereddes oss vid söndagens revymatiné framföres härmed ett varmt tack till Visby amatörklubb.

Patienter och biträden på tuberkulosavdelningen, epidemisjukhuset. 

 

Gotlands Allehanda Måndagen den 19 april 1937

Mordet i Buenos Aires.

Franska versioner om händelsen.

Paris, 17 april. (TT.) Enligt meddelanden som ingått från Buenos Aires lämnas nu en ny version av mordet på tysken Riedel. Polisen iakttar stor förtegenhet, men enligt vissa upplysningar skall attentatet icke ha förövats av kommunister, såsom man först antog. Riedel skall i stället ha blivit dödad vid en tvist med andra nationalsocialistiska tyskar, som förebrådde honom för att ha förskingrat medel tillhörande partiet. Riedel skall själv ha dragit sin revolver, men en av de andra närvarande sköt först, varvid Riedel dödades.

Ytterligare en annan version har lämnats av en tysk lärare. Enligt honom hade Riedel i uppdrag att insamla pengar som officiellt voro avsedda för den tyska vinterhjälpen men som i själva verket gingo till den nationalsocialistiska propagandan i Argentina. En grupp nationalsocialistiska tyska arbetare i Villa Ballester krävde vid ett samtal med Riedel att denne skulle lämna redovisning för de medel han uppburit. En häftig tvist följde, varvid Riedel, som råkat i stark upphetsning, svängde sin revolver. Arbetarna försökte avväpna honom, men ett skott gick av som dödligt sårade Riedel.

Argentinska regeringen beklagar.

Berlin, 17 april (TT.) Argentinske ambassadören Labougle har till utrikesminister von Neurath framfört sin regerings uppriktiga beklagande av mordet på den tyske ortsgruppledaren Riedel.

 

Gotlands Allehanda Måndagen 19 april 1937

Rättegångssaker.

Visby rådhusrätt.

En ren förtjänst på 100 kr. om dager hade en malmököpman utlovat i en annons, förutsatt att man begagnade ett av honom komponerat recept för kokning av praliner. Detta löfte fann rätten vara bedrägeri, varför den alltför smarte affärsmannen dömdes till 30 dagsböter.

Växelaffär. En person, som för annans räkning skulle omsätta en växel, hade i stället för att fullgöra uppdraget pantsatt papperet. Det blev 30 dagsböter för trolöshet mot huvudman.

Två fyllerister bötade 15 kr. vardera.

Underlåten bilförsäkring kostade en bilägare 10 dagsböter. En annan bilägare hade underlåtit anmäla förvärvet av sitt fordon, Han fick böta 15 kr.

Till tre mån. straffarbete, villkorlig dom, dömdes den yngling, som vid flera tillfällenpengar den affär, där han var var anställd.  

 

Gotlands Allehanda Måndagen den 19 april 1937

Arbetslösheten stiger.

Vid månadsskiftet oktober-november funna i hela landet 12,411 arbetslösa mot 9,782 en månad tidigare, konstateras i en av A. K. utarbetad sammanstälhdng. I Gotlands län funnos 64 arbetslösa, varav 62 i Visby och 2 på landsbygden. (P)



Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 December 1937
N:r 279
Gotlands Allehanda tryckeri Visby.

Årets fiskpremiering

på Visby torg kommer att äga rum nu om lördag. Till premieringen har anmält sig lika många deltagare som förra året. Premieringen anordnas av Gotlands fiskareförbund och omfattar böckling, rökt ål, lökströmming, kryddströmming och saltströmming. En nyhet för året blir att salt torsk premieras.
Proven för prisbedömningen torde vara tagna vid 10-tiden, varefter kommersen kan börja. Att döma av allmänhetens intresse för dessa premieringar, torde det nu om lördag komma att bliva god uppslutning av köplystna. Premieringen avslutas med prisutdelning och kritik.



Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 December 1937
N:r 279
Gotlands Allehanda tryckeri Visby.

Auktion i Silte.

Fredagen den 10 dec. kl. 10 f. m. låter Silte Kvarnförening medels offentlig auktion försälja sin på platsen nyligen uppförda turbinkvarn till bortflyttning med sikt, sammäld och grynstenar, turbiner, remmar, remskivor, siktdukar m. m. Kvarnhus, stall, allt i gott skick.
Betalningsanstånd med äganderättsförbehåll till den 1 maj 1938 eller vid anfordran, Vidare villkor före utropet.
Hablingbo den 29 november 1937.
Jacob Jacobsson.



Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 December 1937
N:r 279
Gotlands Allehanda tryckeri Visby.

Barnmorskeexamen.

Vid Barnmorskeläroanstalten i Stockholm avlades barnmorskeexamen på. tisdagen av bl. a. Dagny Maria Franzén, Hangvar, Edith Maria Stenqvist, Sanda, och Sonja Elvira Karolina Stare, född Stengård, Stenkyrka.



Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 December 1937
N:r 279
Gotlands Allehanda tryckeri Visby.

Bilfrakten ingår i tjänsteresekostnaden.

Lantbruksstyrelsen har medgivit, att mejerikonsulenten Bernhard Nelson för sina tjänsteresor på Gotland i de resekostnader för vilka statsbidrag utgår på vissa villkor får inråkna kostnaderna för frakt av sin bil Nynäshamn-Visby och åter.



Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 December 1937
N:r 279
Gotlands Allehanda tryckeri Visby.

Bio. Regina. Äventyrerskan.

 



Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 December 1937
N:r 279
Gotlands Allehanda tryckeri Visby.

Dödsfall.

F. d. tegelmästaren Anders J. Andersson avled i dag härstädes i en ålder av nära 87 år. Han var bördig från Skåne och kom i början av 1880-talet till Gotland som tegelmästare vid Mulde tegelbruk i Fröjel. För mera än 20 år sedan flyttade han hit till staden, där han sedan dess varit bosatt. Han sörjes närmast av barn.



Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 December 1937
N:r 279
Gotlands Allehanda tryckeri Visby.

Dr Hessle tillstyrker fiskehamn i Visby.

Fiskeriintendenten dr Chr. Hessle förordar hos lantbruksstyrelsen statsbidrag till anläggande av en fiske- och småbåtshamn i anslutning till handelshammen i Visby. Behovet av en sådan anläggning gör sig med varje år som går alltmera kännbart, vitserdar fiskeriintendenten. Kestra den inklusive slip har beräknats till 255,000 kr. Statsbidrag har begärts av stadem med 2/3 av kostnaden. (P.)



Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 December 1937
N:r 279
Gotlands Allehanda tryckeri Visby.

Felaktiga gränser för Ekeby frikrets?

Hr Oskar Smedberg, Stenstugårda i Ekeby, anser sig ha blivit orättvist behandlad av telegrafstyrelsen och har vänt sig till kommunikationsministern för att få rättelse till stånd. Han gör gällande, att gränserna för frikretsorarådet för Ekeby telefonväxelstation bestämts felaktigt, vilket vållat honom i egenskap av abonnent opåräknade kostnader. »Skall man då tro», undrar han, »att den enskilde kan vänta varken rätt eller rättvisa, fast det (telegrafverket) ändå är ett statens affärsdrivande verk»? (P.)



Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 December 1937
N:r 279
Gotlands Allehanda tryckeri Visby.

Folkskollärarna.

Folkskolläraren Folke Gauffin i Katthammarsvik har anmält sig sorg sökande till överläraretjänsten i Ljusdals sockens skoldistrikt (P.)



Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 December 1937
N:r 279
Gotlands Allehanda tryckeri Visby.

Föreningen till den varmblodiga hästavelns främjande på Gotland

har till stipendiater för genomgående av hästskötarekurser vid Flyinge stuteri eller Strömsholms Hingstdepå bland 11 sökande utsett B. Fardstoft, Stenstu i Fardhem; L. Löthberg, Kaungs i Västkinde; L. Johansson, Uppenbys i Roma, och 5. Larsson, Mattsarve i Lau, die två förstnämnda vid Flyinge, de senare vid Strömsholm.
Suppleanter blevo E. Gillerfors, Bara i Etelhcm, och R. Johansson, Vestlaus i Burs. Kurserna pågå under 2 månader med början 15 januari.
Under åren 1931-1935 har av hovstallmästaren, greve Nils Wachtmeister årligen skänkts ett värdefullt hederspris till bästa treåriga varmblodiga sto, som stannar i aveln på Gotland. Som uttryck för sin tacksamhet har nu till givaren översänts en adress, bl. a. upptagande foton av de ston som tilldelats priset, nämligen Irsa e. Bruleur, uppf. Kr. Olofsson, Bäcks i Väte; Lova e. Lorvatus, Artur Söderdahl, Valda i Eskelhem; Yngva e. Yngve I, F. von Corswant, Hallfreda i Follingbo; Yngdora e. Yngve I, B. Jesperson, Roma Kungsgård; Alette e. Pikör, O. Johansson, Niktjups i När.
Adressen var på ett förtjänstfullt sätt utförd av fotograf H. Svensson, Hemse.



Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 December 1937
N:r 279
Gotlands Allehanda tryckeri Visby.

Extra information